Gick på en länk till BTs systersajt familjeliv. Länken handlade om "fina och fräcka flicknamn" och jag höll på att ta tre steg bakåt, ramla utefter ett stup och slå ihjäl mig.
www.familjeliv.se/Foralder/1.466174
Vad tror ni om dessa namn?
Jag anser att det låter förfärligt. I ren protest så lovar jag att ge eventuella barn namn i stil med Daniel, Åsa, Annika, Peter, Jonas, Anna, Linda, Cecilia, Anders, Johan eller David. 
Haha, så illa har det faktiskt inte varit. Dessutom tror jag inte att det är namnet som avgör om man blir retad eller inte.
Du skrev det först
På samma sätt som med namnen kanske traditioner alltför influerade av amerikanska filmer skulle kunna kvala in? Dock tycker jag att begreppet som sådant är rätt horribelt, men det är ju en annan sak.
I Tyskland, där min man kommer ifrån, är det vanligt med franskklingande namn bland grupperingar med lägre utbildningsnivå. Namn av typen Jacqueline alltså. Förklaring tror jag är enkel. Dels att det är yngre personer som föder dessa barn och har man inte råd att ta barnen till världen gör man sitt bästa för att ta världen till barnen. Samma sak med Kevin, kanske?
Bella Notte skrev 2009-07-02 10:49:22 följande:
Det låter ju som en intressant förlklaring. Och rimlig.
Om det är någon som läst Gardells Fru Bjöks öden och äventyr så får hon en dotter som ska vara internationellt gångbar och i slutet av boken kostateras det krasst: Vad hände med den internationellt gångbara Janet? Jo, hon sitter i kassan på Ica.
På ditt tema.
feministbrud
Imma
låter rimligt, absolut!
Dett är väl KLART att vi måste våga erkänna att schablonbilderna finns för både det ena och det andra! Och Panzers schablon var rätt tydlig, jag vet precis vilka han menar. Precis som det går att måla upp en inte så smickrande schablon av det vackra knarkande folket på Stureplan som super upp ärvda pengar och på sommaren festar på pappas mångmiljonbåt medan de bevisar det alla redan visste: man behöver med nödvändighet inte vara intelligent för att få vara med bland de som räknas, men man behöver pengar-och "känningar".
Det går att fortsätta beskriva pensionärer, barnfamiljer på husvagnsemester etc opå liknande sätt.
Schablonerna finns där av en anledning och vi läser alla av och placerar människor i fack precis hela tiden. Du BLIR förvånad om du läst på ett papper att en föreläsare ska komma som är professor och det kommer in en person som bättre stämmer in på din bild av en dagisfröken (jag VEEEET pedagog) eller en medlem i ett hårdrocksband.
Nu är ju WT ett nytt ord som är nedlåtande i samma anda som blatte och svenne så det är klart att ingen vill känna sig placerad där.
Bambi, du beskrev dig själv som 16-årig mamma och så vidare och att du visst då passade i på beskrivningen typ. Jag undrar -har
du aldrig känt av det i verkligheten? Att du av omgivningen placerats i ett visst fack? För jag tycker inte det är särskilt nådigt därute nämligen, utan exempelvis mmin syster som fick sitt första barn ung, har då blivit behandlad HELT olika av vården när hon nu efter 35 fått barn igen.
Nu var ju det mest menat med en jäkla massa ironi, men det är jag säker på att du och ni andra förstog
Nej, det har jag har aldrig känt att omgivningen har placerat in mig i ett visst fack. Under den tiden jag var gravid med min son fick jag bara frågan " Är det för att din pappa är katolik och att du är döpt i en katolskkyrka som du väljer att ha kvar barnet?" en enda gång och det var inte menat som elakt utan bara som en fråga.
Ingen av mina vänner eller deras familj såg snett på mig eller undrade hur varför jag valde som jag gjorde och ingen annan heller som var runt mig. Visst, det kanske fanns personer som tänkte saker men jag fick aldrig höra något eller kände att dom placerade in mig i ett fack på något sätt.
Jo, jag fattade ironin till fullo
Jag var bara nyfiken, för jag vet hur bekanta blivit bemötta ibland. Det gläder mig att du sluppit det!
