Första dagen för monstret på dagis, första arbetsdagen för mig och så kan jag inte använda datorn för jag har glömt adaptern hos mina föräldrar. Ägnar istället dagen åt att tvätta, städa och ha dåligt samvete för att monstret måste vara på dagis när jag inte jobbar. I morgon blir det ännu värre - jag ska klippa mig! Och träna! Men på onsdag borde det hela vara löst.
Kort om frankrike: 1,5 veckor var väldigt lagom, i synnerhet som de var stinna av cykelturer längs bretagnes klippiga kust, restaurangbesök i centrala Tours, klädshopping, TRE besök hos monstrets gudfar med tre söta barn + musikstudio + många och goda drinkar; nygrillade sardiner hos en annan kompis i Vendé; glass, glass glass, kurragömma i troglodyt-grottan som hör till ytterligare en kompis urgamla stenhus i Chinon; bad i havet (fast vi saknade de lugna, klara vattnen i nordvästskåne), spontanstopp med cykeln på kråkslottsliknande fiskrestaurang med vidunderlig utsikt över havet, midnattsmiddag hos ännu fler vänner i Paris, promenader bland väldiga korsvirkesvillor i La Baule, fotoexkursioner i sömniga små fiskebyar, blodkorvar och inälvskorvar på grillen (korv!), monstrets kinder buktande av St Maure De touraine, blodkorvar, rilette, chorizo, serranoskinka, cornichons och... ja, man kan lugnt säga att hon klarade frankriketestet med bravur.
Framför allt tillbringade vi en hel del tid med föräldrarna och systern, som genast blev monstrets favorit (till farmors illa dolda svartsjuka, detta är alltså en kvinna som har tre barn men absolut inte kan unna sin snart frånskilda, barnlösa, deprimerade dotter några stunder av lycka på lekplatsen med sin brorsdotter... till saken hör att samma kvinna, alltså mannens mamma, inte har någon kontakt med sin släkt över huvud taget och alltså borde vara särskilt rädd om de relationer hon trots allt har kvar... nåja, var och en blir salig på sin fason. Men fan vad jag var trött på hennes intrigerande mot slutet).
Shopping ja... var ju som ni eventuellt minns, rysligt extravagant och åkte till London och shoppade svindyra gravidkläder förra vändan, så det skulle ju absolut inte bli mer än möjligtvis nån kjol på H&M den här gången. Å andra sidan är det ju så mysigt att strosa i Tours med mannen när vi nu äntligen har barnvakt. Försökte övertala mig själv att inte gå in på superexklusiva Formes eftersom jag ju ändå inte skulle köpa nåt, och i synnerhet inte klänningar för 3000 spänn. Fantastiskt nog hade de 70% rabatt på allt i butiken och jag shoppade en sagolik, bordeaux-färgad långklänning i sidenchiffong (perfekt när vi ska upp till stockholm på bröllop + släktweekend med anledning av mina föräldrars 75-årsdagar i Katrineholm) och två jättesöta kjolar för en spottstyver. La dem längst ner i garderoben när jag kom hem och dagen därpå så "puff!" fälldes en gigantisk åttamånadersballongbuk ut, som om någon hade tryckt på en knapp. Naturligtvis lät kommentarerna inte vänta på sig. Under den senaste veckan har jag fått höra både: "Är du säker på att det inte är tre stycken därinne?" (från min pappa), "Å, nu är det väl snart dags?" (från en random fyllegubbe på stan) och "OJ, men du är ju bara i fjärde månaden!" (från fotografen igår). Nåja, jag kan i alla fall trösta mig med att mina nya Formes-plagg är bra mycket festligare än det senaste årets sporadiska köp på H&M.
När vi kom tillbaka från Frankrike dröjde det heller inte länge förrän vi fick besök, från Shanghai! Det var monstrets bästis Hannah som kom med sina föräldrar, hon kinesiska och en av mina bästa väninnor där, han svensk, lite äldre och VD på ett svenskt möbelföretag. Vi började med min special-ostkaka och kaffe på gården medan vi häpnade över hur fint tjejerna bondade, de hade ju inte sett varann på 4 månader men promenerade snart omkring och höll varann i händerna och tjattrade och skrattade ihop som mycket äldre bästisar. Hannah är alltså den perfekta tjejkompisen, tre månader äldre och snäll, skitsmart (pratar tre språk som ett rinnande vatten, där ligger monstret i lä!) och nästan inte rädd för nåt. Det var hemma hos henne som monstret lärde sig att krypa och så småningom gå... troligtvis för att impa på sin coola, snälla kompis. Och det var följaktligen Hannah som fick monstret att göra något som hon aldrig vågat hittills: Åka rutchbanan på vår gård, själv. Hur hon gjorde? Jo, hon ställde sig längs ner och viftade med monstrets kossa i luften och ropade: "Kom (monstrets namn)!" Då åkte monstret, och brakade rätt in Hannah som inte sa ett ljud. Genialiskt. Synd att vi inte kom på det själv.
Mer monster: Igår var hon fotomodell! Då var hon rejält trött för vi hade tillbringat två dagar hos mormor och morfar med bad både i bassäng och hav, lång cykeltur och en massa lek (både med oss och själv med morföräldrarna medan jag tränade och shoppade rosagrå paraplyvagn från Mc Laren, här ska inte sittas i soffan bara för att man har en bulle som sväller med en förfärande hastighet, nope, jag har tänkt resa en del nu i höst och då vill jag resa lätt, därav lilla vagnen). Situationen blev inte bättre av att nyckelpigor hade invaderat Ribersborgsstranden där monstret skulle sitta och vara söt i grön frottéklänning och gräva med de fina, bulliga plastleksakerna från den finska kunden. Vi snackar en heltäckningsmatta av krälande pigor under bron och ett tiotal som kröp på oss hela tiden. Monstret försökte vara tapper och göra som vi bad henne, men blev hela tiden avbruten av ondskefulla skräckfilmsnyckelpigor, varpå hon ylade: "pikakaaaa! Mamma, bort den! Bort den!"
Nåja, lite kul hade hon förhoppningsvis och pengarna hamnar direkt på fondsparkontot där även barnbidrag och en del presentslantar hopat sig till en präktig hög.
Det var lite om mig. Och ni andra, förhoppningsvis vid liv ni också?
Kram, G
.