Hej på er! Hur mår ni? Hur är det med den lilla Izunia? Man blir så orolig. Min dotter har hostat i över en och en halv månad nu, vi blir väckta precis hela nätterna av ömsom hackande torrhosta, ömsom seg slemhosta, men det finns inget att göra, bara vänta. Tolv förkylningar på lika många månader är tydligen inte ovanligt, men så tröttande. Såg just en liten solglimt, annars har det mest varit regn och blåst idag, helt olikt det heta sommarväder vi hade för två dagar sedan.
I helgen var det alltså familjefest på den där herrgården i Sörmland, förutom sex tröttsamma timmar i bilen dit och sju ännu mer tröttsamma hem, plus att jag själv körde fyra timmar på lördagen (Stockholm tur och retur) var det hur härligt som helst. Bägge bröderna kom med sammanlagt sex barn, plus min gudfar. Otroligt goda fyrarättersmiddagar, en av de bästa frukostbuffeer jag har ätit, promenader längs sjöar och alleer, samtal med syskon och föräldrar, ett och annat möte över husritningar (det börjar arta sig nu, så snart brorsans fru har filat klart på det sista förslaget skickar vi in allt till bygglovsnämnden) och ett monster som var halvgalet av lycka och inte la sig förrän halv elva om kvällarna.
Bröllopet ägde rum i Mariakyrkan på Söder, jag hann bara vara med på ceremonin och stå och prata lite efteråt, innan gästerna kördes vidare till själva festen. Lite sorgligt att missa den roliga blandningen av nära familj och kändisar som deltog, kändes också lite halvsurrealistiskt att plötsligt dimpa ner i mina gamla kvarter, bara för att åka därifrån en knapp timme senare.
Under veckan har det inte hänt så särskilt mycket, det vanliga mest. Jag har varit och tränat två gånger, promenerat någon timme här och där, gått på en härlig men lite smärtsam massage (jag är stel precis överallt numera) och varit på The Little Gym med monstret. Vi ska gå idag också, hon älskar den amerikanska mixen av dans, gympa och tönterier som vi så ofta stötte på i Shanghai också. Ikväll ska vi äta marockansk lammgryta som jag snodde ihop redan igår, få se vad monstret tycker om saffran? Hittills har hon ätit det mesta jag serverar, som en glupsk liten häst. Utan att bli ett dugg tjock, hon är långsmal numera, långt över alla kurvor, enligt BVC. Tidig över huvud taget med det mesta. Igår när vi inte ville att hon skulle äta fler cornichons (små inlagda ättiksgurkor) utan befatta sig med grillade laxen, la vi in dem i kylskåpet. När hon sa "mer gurka, mer gurka", sa vi som vanligt att "finns inte, dom är slut. Då vände hon sig om och pekade och sa: Där! I kylskåpet! Och på dagis har de numera börjat gå in i ett annat rum när de pratar om henne för hon fattar tydligen precis allt. Värre ändå: Hon berättar vad vi har för oss här hemma! Typ, idag sa hon: "Mamma tränar! Pappa jobbar lite!" Hmmm. Man får helt enkelt se upp.
Kram på er, G