Gå och lämna blod!

Genuint altruistiskt kan det ju inte vara att ge blod om jag gör det för att jag förväntar mig samma "gåva" från någon annan, tänker jag.

Jag får regelrätta panikattacker, sitter i väntrummet o gråter, får blackouts och svimmar av att lämna blodprov... Jag kan inte äta på en vecka innan om jag vet att jag ska lämna blodprov... o ändå har jag varit o kollat om jag kan bli blodgivare!
Det går att bita ihop två gånger om året när det innebär att man kan rädda någon annans liv.

Inser att jag nog har för höga tankar om mänskligheten när jag tror att man kan tänka sig att rädda livet på någon annan även om det är jobbigt o obehagligt en vecka eller så...
Hellre räddar jag någons liv, än lever med vetskapen att jag kunde gjort något o bara stod o tittade på.
(o ja, det är så illa jag ser det som att inte ens försöka lämna blod om man är en helt frisk människa utan några fysiska hinder)

Så bra skrivet och bra gjort av dig! Hoppas att svårigheterna att äta inte försämrar ditt blodvärde för mycket bara!

Nu råkar jag tillhöra de som har fysiska hinder för att lämna blod, men jag har i alla fall varit där o frågat dem om jag fick lämna.. Fick avslag efter en snabb stasning.

Där emot får jag leva med att lämna blodprov var tredje månad resten av mitt liv pg.a en ganska nydiagnostiserad kronisk sjukdom, så kommer nog att komma över min rädsla så småningom oxå...

Aha, låter jobbigt. Men jag tycker ändå att ditt agerande visar på rätt inställning, så du kommer nog snabbt över den rädslan om du måste.

hahaha inte direkt! Har levt med den sedan jag var 5 o blev stucken i 2 timmar av personal när jag skulle in för operation. Kan avslöja för den som inte vet att Emla inte hjälper i två timmar...
När jag ska lämna blod får narkosläkare hämtas än idag för mina blodådror är så extremt små att man måste ha babynål o de ändå knappt går att träffa... Tänk dig då hur det var när jag var 5...

Jag har i flera år velat lämna blod, men de bara skrattar åt mig på vårdcentralen... Jag har själv jättelåga blodvärden, så jag "får inte"
Har funderat på det här med att lämna ryggmärg istället. Men då måste man åka ner till Uppsala, om jag förstod saken rätt.
Mina organ får de ta, allt som går att använda, den dan jag dör. Dock vet jag inte om jag måste fylla inåt ang. detta eller om det räcker att jag sagt det till anhöriga?

Klart det måste varit traumatiskt att bli stucken i två timmar! Fy...
Men om du blir tvungen att ta prover med jämna mellanrum så tror jag att det kommer att bli lättare att hantera så småningom.

www.donationsradet.se/templates/DR_Page____356.aspx

TACK, shakynose!