Tantvarning 4

Ungefär sådär ja.

Med undantaget att jag har ett särdeles gott och tillika detaljrikt minne..

God morgon Passionis!
Hur känns det idag då?
Fortfarande en massa hormoner som går bärsäkargång i kroppen och känslolivet? DET där är nog nåt som är svårt att förstå för det motsatta könet.
Har själv jobbig PMS varje månad och det är rätt enerverande.
Uppmuntrande kramar skickar jag dig.

Skönt att den här tråden inte tycks full av dem som med beskäftigt tonfall säger att de aaaaaalrdig bråkar och att vi måste lära sss att kommunicera. (vilket vi givetvis övar på och försöker med efter bästa förmåga)

Fast vi bråkar ganska sällan... *kryper ihop i hörnet*

Vi har å andra sidan utvecklat att vi sällan kompromissar - vi väljer varannan gång istället.

"nähä jag vill inte tillbringa semestern i 2+grader och vandra 10 mil bland mygg om inte jag får får bo med helpension och välja nästa semester" typ.

Sedan är en heelt annan sak att maken tycker han viker ner sig hela tiden! Va! Det är det ju JAG som gör!!

Det är därför jag trivs här IRL känns det lite skämmigt att erkänna alla problem man har, för alla andra har ju sååå perfekta förhållanden, barn, hus, jobb och perfekta liv över huvud taget.
Men på senare år så har jag bestämt mig för att kliva av det tåget. Har slutat hymla och skämmas, varför skulle jag göra det. Vi är människor av kött och blod, vad är det för fel med det. Om min man beter sig illa och är en idiot mellan varven så är det HAN som får skämmas, inte jag. Jag är en egen person, men mina fel och brister och JAG skäms när JAG beter mig illa. Då ber jag om ursäkt.
Jag täcker inte upp längre för honom när folk frågar på Valborgsmässofirandet, när dottern ska uppträda med kören, men var är din man? "Han fick ett psykbryt och tjurade ihop, så vi lämnade honom hemma" svarar jag med ett glatt grin. Då brukar de bli tysta. He-he.

didis: efter 20 år lär ni ju vid det här laget kunna varandra hyfsat bra eller hur?

Sonja:

Alltså, det jagmärker är ju att när det redan är en massa saker som tär av olika anledningar, så går det ut över det konstruktiva och hur mycket man orkar förstå och finnas för varandra.
Vi har gått igenom en hel del och det har gjort oss tighta och enar oss på många sätt. Men när karln är aptrött och tycker synd om sig för det och för den ständigt krånglande bilen och jag är ett hormonvrak som känner att måttet börjar vara rågat och så köper han inte hem någon mat utan bara midsommarsprit den korkade fan...och sedan när han väl åker, ja då åker han uta att säga nåt och utan att fråga vad jag vill ha hem...bla bla.
Då brinner det ibland totalt för mig.
Vår trånga stuga med det ständiga stöket gör inte saken bättre och ibland blir jag bara helt tokig på att BARA jag verkar tycka det vore bra att plocka ihop lite...
ja, ni fattar.

Oh Yesss, vi fattar 100%

Tänk, en sådan där som kan sura i flera dagar har jag hemma också! I början av vårt förhållande var det jättejobbigt, men han har blivit lite bättre och jag har väl lärt mig kompromissa. Men samtdigt, varför är det alltid jag som skall backa för hans dåliga humör? Även om jag vet att det blir bättre, så är han inte speciellt trevlig när han är på dåligt humör. Ibland funderar jag på hur mycket jag skall behöva stå ut med, även om jag vet att det blir bättre - sedan.

Gud vad ni är underbara och mänsliga
Sonja, jag garvade just till din sista rad i inlägget ovan, så jäkla befriande!
Här hade vi ett praktgräl i måndags och jag håller på att bli knäpp på allt och alla...
Och m2b är lika stressad, så vi vrålade på varandra...
men nu har det lugnat ner sig och igår var det en jättebra dag.
Håller med Paanzer, akn inte vara lätt heller för karlarna, men vem fan minns det när man är förbannad?? Här har det också flugit saker i luften, slitits fram resväskor och i förrgår var jag så förbannad så jag slängde ett glas vatten på honom... ja alltså bara vattnet
Han stirrade bara och sa, Ja det var ju moget...
Nä inte ett dugg, men så skönt!

Jag fick ett litet ryck i fredags i alla fall och insåg att jag kommer att använda ett vedträ på nån innan detta är över, eftersom jag får min mens på bröllopsdagen (hoppas på en dags försening ) så jag förnyade ett recept på Zoloft.
Antideppresivt som man kan äta i lägsta dos 10 dagar i samband med PMS.. och det har jag i vanliga fall så det räcker!
Kände att här kanske vi ska mota olle i grind så det blir nån vigsel!Ska hämta ut dem idag och börja knapra

Blomman, skickar en hel koffert med kramar, ta upp några vid behov och svep om dig! Hoppas din väntan blir positiv denna gång, ska hålla alla tummar och tår!

Terry Pratchett ska prövas nästa gång vi är på bibblan, var där igår och kom ut med 53 böcker, jag och barnen, här ska läsas
Själv gillar jag deckare så de slukas i rask takt blandat med fantasy och skönlitteratur.
Denna gång ska jag pröva en bok av Björn Ranelid, nån som läst honom??

Så härligt underbart!!! Hahaha!!
Låter som att du är gift med en cool Norrlänning...
Ursäkta att jag klippte lite i citatet, Fjällbruttan!
Det du beskriver inför bröllopet, är nästan i med stil det vi hade. Har för mig att jag skrivit här tidiagre om vårt praktgräl kvällen innan, då prästen skulle avbokas minsann .