"Kyrkbröllop
Och så kommer själva bröllopsdagen. I god tid ha tärnor och marskalkar, kyrkmarskalkar och brudnäbbar utsetts. Naturligtvis är det inte nödvändigt med hela denna uppvaktning, brudnäbbarna kunna undvaras och tärnornas och marskalkarnas antal varierar. Kyrkmarskalkar utser brudgummen bland sina vänner, och deras uppgift är, att visa inbjudna gäster tillrätta i kyrkan och svara för ordningen vid festmåltiden. Övriga marskalkar samt tärnor utses bland brudgummens, resp. brudens vänner och bilda en hedersuppvaktning för brudparet. Brudnäbbarna utgöras av två barn, en gosse och en flicka, vilka gå före brudparet i kyrkan som ett slags skyddsvakt mot onda önskningar. Marskalkarnas klädsel är frack, tärnornas balklänningar i vitt eller ljusa pastellfärger men alla tärnorna bära enhetliga klänningar. Marskalkarna hämta vanligen tärnorna i deras hem, varvid varje marskalk överlämnar en tärnbukett och får i utbyte en marskalkkrans, en myrtenslinga med vita och röda band att fästa på vänstra rockuppslaget. Alla tärnors buketter och marskalkarnas kransar böra vara lika.
Bruden bära vitt, vit klänning, vita handskar (som inte tages av i kyrkan, ringen trädes utanpå), vita skor, lång vit slöja samt myrtenkrans men sällan några smycken.
Vid borgerlig vigsel bruka klänning och slöja vara kortare och myrtenkramsen ersättes av en slinga.
Vanligen anträdes färden till kyrkan av bruden och hennes föräldrar utan brudgum. Denne väntar dem vid kyrkan. Och där står nu vår brudgum, agronomen Allan Tistelblom, med sin brudbukett av röda rosor med vita band, något nervös är han kanske, ty - aj, fingrarna glida ner i västfickan - nej, tack och lov, där är den, ringen - tänk, om han hade glömt den! Den är likadan som förlovningsringen men med följande gravering inuti: "Allan 16/11 1949 Eva"."
)
