"Lyckönskningar och tack för dem
Alla de av fästparets bekanta, som ha något intresse för parterna, sända under de närmaste dagarna sina lyckönskningar, vilka vanligen uttryckas genom biljett med några rader eller ett visitkort med ett "p. f." i nedre vänstra hörnet.
Lyckönskningen sänder man till den av kontrahenterna, som man känner bäst, eller - om man känner dem lika mycket - till fästmön. Blommor medsändas alltid till fästmön.
Som tack för alla gratulationer svara de nyförlovade med visit eller var sitt visitkort i gemensamt kuvert - varav blott ett av fästmannens visitkort förses med ett "p. r." (Se kapitlet Visitkortens användning.*)
En förlovning är alltså en rent privat angelägenhet och anmäles inte till någon myndighet, och den är inte ens direkt nödvändig för att få gifta sig. Men vill man, så kan man göra på det här skildrade sättet eller på ett enklare. Ringarna böra vara lika och förses med en gravyr, alltså i den som fästmön skall bära: "Allan 27/8 1948".
Mellan förlovning och vigsel kan man upprätta ett s. k. äktenskapsförord, vilket betyder att kontrahenternas förmögenheter skola vara åtskilda och icke gemensamma. För att man icke skall göra något fel, bör advokat anlitas.
En förlovning kan brytas utan några som helst formaliteter. Ringarna bytas tillbaka, och händelsen får drunkna i glömskan."
* Jag blev ju tvungen att läsa lite om visitkortens användning.
"P.f.: pour féliciter - d. v. s. för att lyckönska;
p.r.: pour remercier - d. v. s. för att tacka."
)
