Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)

Men SÅ gammal är jag inte.. Var går gränsen tycker du? Jag vill inte tala om min ålder innan du talat om var du tycker gränsen går..

Intressant diskussion. Jag var 25 när jag gifte mig efter 7 års förhållande. Skiljde mig mindre än ett år senare.

Ångrar jag mig?

Självklart inte. Hur ska jag kunna ångra något jag kände så starkt för? Men naiv som jag var så trodde jag ju på detta med att vi varit ihop länge och vi visste allt om varandra och skulle således leva lyckliga i alla våra dagar. Så fungerar det inte! Han träffade en annan, så enkelt är det.

Idag planerar jag bröllop igen. Vi har varit tillsammans i 1,5 år och ska gifta oss i maj. Jag håller helt och fullt med Tooticki i att det är ett val man gör, man kan inte bara gå på känsla. Jag väljer varje dag att leva tillsammans med min sambo och det valet gör han också.

Vi vet vad vi vill och vad vi vill uppnå, vi har samma planer och drömmar. Han är en man som jag respekterar och beundrar och han känner detsamma för mig. Detta med äktenskap är bara en del av våra framtidsplaner och det passar bra just nu så därför väljer vi att inte vänta. Han är också den som jag väljer ska bli pappa till mina barn. Många förnuftiga och genomtänkta val bygger vår relation på.

Dessutom går det inte att glömma det faktum att jag är tokkär i honom.

Så jag känner mig säker på att det här är rätt. Men vad jag tycker om 20 år, det har jag ingen aning om och det vill jag inte veta heller. Livet skulle bli rätt trist då...

Jag tror också att det trots allt har lite med ålder att göra, ELLER erfarenhet från liknande situationer. Vi har båda spruckna förhållande bakom oss, men det kan ju även yngre ha. Så jag tror mer på livserfarenhet än ålder.

Som jag ser det är det inte oro. eftersom de har vatt "jobbakompsiar" i nån månad då jag jobbade på bemanning.
jag är bara så trött på att ingen kan tro på att man är lycklig oavsett ålder!

Jag har mina erfarenheter också. Jag och min sambo blev tillsammans när jag var 19 och våran familj säger inte att det inte kommer att hålla mm. För dom känner oss, dom vet hur vi är och alla i familjen säger att det kommer absolut att hålla för vi är som vi är.

Det är kalrt att man inte vet till 100% att det kommer hålla hela livet. MEN som sagt så vet jag var både ajg och min sambo står i vårat förhållande. Vi har sagt att vi ska gifta oss nån dag och att vi kommer stå och lova varandra evig kärlek tills döden skiljer oss åt och både han och jag tror på ett äktenskap som går in i döden. Blir det komplikationer i förhållandet går jag hellre familjeterapi än och skiljer mig om det ska vara nödvändigt! För när jag lovar han evig trohet så menar jag det!

Likadant tycker han.

Sen kan man prata om varför det är så många som skiljer sig, utan att gå till personattack och säga som du skrev olof!

Saker och ting blir inte lättare för att man blir äldre.
Man gör det till man själv vill.

Intressanta kommentarer allhiop!! Vill bara säga att detta ämne kan diskuteras lika många år som det finns människor som diskuterar det, man kommer ändå aldrig fram till nånting, för som sagt, det finns lika många åsikter som människor och känslor har en tendens att leva sitt eget liv ibland.. Det är endå bara två personer som kan säga hur det känns i ett förhållande, och de två personerna är de som måste leva med skilsmässa ifall de valt fel (oberoende var beslutet snabbt eller långsamt)

har ibland svårt att skriva ner mina tankar, I hope it makes sence :D

Forlat, men vart ar personangreppet du tycker att jag skrivit? Det var i sa fall inte meningen, men du skriver precis sanna saker som jag inte haller med om, sa da blir det ju sa att jag liksom svarar till dig (for att det ar det mest intressanta - sa ta det som en komplimang). Du skrev smarta och genomtankta saker och observeringar ang andras forhllanden tidigare, men du skriver gang pa gang att du VET att det inte kommer ta slut mellan din kille och dig. LYCKLIG kan man vara oavsett alder, det ar val ingen som sager att ni unga ar OLYCKLIGA nu bara for att det kanske inte kommer halla i framtiden?

"För när jag lovar han evig trohet så menar jag det!

Likadant tycker han. "

Vem menar det INTE nar de star vid altaret?? (undantaget Anna Nicole och han 80 aringen da... hehe) Och vad ska han saga? "Nej gumman. Sa lange det passar mig tanker jag".

"och alla i familjen säger att det kommer absolut att hålla för vi är som vi är. "

Varfor maste detta vara vad de bor saga? 'Kommer ABSOLUT att halla' Varfor den pressen? Varfor ar alla sa stressade, nar man eg bara kan luta sig tillbaka av att vara lycklig i nuet? Varfor kan de inte bara saga att de ar glada att ni ar sa lyckliga - men varfor maste det vara sa sjalvklart att det ar ni tva tillsammans aven senare i livet?? Din familj kan faktiskt inte veta det... Hoppas du har deras stod oavsett vad som hander...

Det enda jag verkligen vill ha sagt, och det galler sarskilt unga tjejer som desperat vill ha det dar frieriet, ar att det eg inte ar ett bevis for nagonting, och man kan vanta. Folk respekterar ett forhallande med eller utan ring. De kan le at er lycka, och nar de hor att ni varit tillsammans 1,2,3,4,5 ar sa kommer de le och tanka att det verkar ju seriost och verkar ga riktigt bra det dar! Oavsett om ni sagt er VETA hela tiden...

Och sa skulle jag garna se att det var viktigt det dar med giftemal och forlovning... Tycker det vattnes ut genom att folk gor det for snabbt eller typ forlovar sig 'bara' men det har ingenting med giftemal att gora... Eh? Inte?

alskar livet: Finns ingen magisk grans, var inte lojlig. Men jag tycker att begreppet om hur lange ett stadigt forhallande bor ha varat ar olika for olika aldrar, ett exempel ar for 19 aringen och 26 aringen som jag skrev om fran borjan. Annars kan jag val tanka mig att man ar mogen och har sett det mesta vart att veta nar man passerat 30 och man livet blir mindre volatilt... Men, JAG VET, detta ar en generalisering.... Men du bad ju om det. Jag vill inte ha exempel pa att, men titta jag ar 25 om har varit med om det och det, DARFOR borde jag anses som mer redo, yada yada... Om ni inte absolut vill dela med er menar jag :) Alltid kul lasning.

Kul att de som ar lite aldre men som haft himlastormande foralskelser/forlovningar etc tittar tillbaka och kallar det en 'ungdomsgrej'. Det ar klart att de flesta kan tro att det ar en ungdoms/tonarsgrej nar de hor om unga som forlovar sig etc sa lange de de facto AR tonaringar som gor det... Man vet ju inte att det ar mera seriost forren ett par ar senare nar de inte ar ungdomar langre. Sa varfor gora sa stor grej av det? 80% (eller 100%) av alla omkring er tycker anda inte att ni maste vara karare/lyckligare an andra par som vantar... "Oj, han friade efter ett ar! DET maste vara riktig karlek!!! Han maste vara mycket mer kar an Emmas pojkvan som hon bott med i sex ar, for han har inte friat..." eh? Nej....

Olof, vad vill du komma fram till? Diskutera, irritera eller bara få folk att tänka till?

MissieA: man utvecklas mera i de unga aren... Och man kan utvecklas tillsammans eller sa vaxer man isar... Det upptacker man genom att helt enkelt tillbringa nagra ar i varandras sallskap...

Ditt argument om att du jobbat sedan du var 16 koper jag dock. Sett manga exempel pa det.

Man borjar jobba direkt (och utan gymnasiekompetens blir det val kassorsjobb eller liknande far jag val anta, med undantag for vissa unga genier som strax sakert kommer skriva ett inlagg om jag inte namner det som ett undantag), dejtar nagon lange, och vad ska man gora sedan? Jo, aktenskap och barn...

De som pluggar vidare ar klara efter 22-23 (jag vet, det varierar mycket, detta ar ett EXEMPEL)... och de vill sen ocksa gora nagot med sin utbildning och skaffar sig interssanta karriarer. Det dar med att bli gift fort blir mindre viktigt da. Men det betyder inte att de inte traffade sina hjartevanner redan under skoltiden (mkt vanligt!) och att de hangt ihop sedan dess... Ar detta svagare karlek an dem som redan ar gifta och har barn innan de fyller 20? Nej...