• olof

    Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)

    Skrev detta nedan som svar pa en trad i fredags, men antar att folk redan lamnat den traden for det fanns inte sa mycket att diskutera ang " Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt ar, VARFOR har han annu inte friat????" (Hon 19 ar, han 26) Tycker dock att detta nedan kan vara vart att diskutera:

    Tre saker jag vill ta upp? 1) Las nedan, om att vara kar:

    ?Du ar beroende. Av alla de där ämnena som utsöndras i din kropp. Först är det Dopamin och Noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är då du är sådär nykär, det är som explosioner i kroppen. Det känns överallt. Det här kan pågå i kanske några veckor upp till några månader. Sen ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och Endorfin gör så du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.

    Men det du är mest beroende av är ändå Fenyletylaminet. Det kan liknas vid amfetamin och tillhör gruppen Ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än Dopaminet och Noradrenalinet och det är egentligen mest Fenyletylaminet som gör att du får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och du slutar vara kär.)?

    Detta fick dag fram pa goggle sokning av noradrenalin + foralskelse? Jag tycker amnet ar mycket intressant? I manga undersokningar har man visat att hormonerna varar I ca 2 ar. Om karleken sviker under den har tiden vands allt till negativ energi. Det ar darfor man altar saker, spionerar pa exets nya, vill hamnas trots att man eg inte ?ar san?? Det tar ocksa tva ar innan kroppen ar redo for en san dar riktig foralskelse igen? Detta har stamt skrammande val med mig! Tycker det ar valdigt intressant om an kanske inte sa romantiskt?

    Innan det gatt tva ar ar det alltsa inte helt latt att veta om man egentligen star ut med varandra. Och alla tanker ?neh, inte vi, VI ar pa riktigt!? Anda gor folk slut eller skiljer sig varje sekund. Visst, alla par som det facto haller har ju klarat overgangen, men om ni inte hor till de lyckliga fa (den har gangen) sa ar det val lattare att gora slut an att bryta en forlovning? Vanta iaf ett ar till om ni inte vill gora en 'Britney Spears', bara ett tips...

    2) Seriosa parforhallanden brukar borja formas i ovre tonaren nar man ar mer saker pa sig sjalv, yada yada. Lat oss saga vid 18. I din alder har da ?seriosa? hangt ihop i 1 till 2 ar, och du ar darfor i ett ?seriost forhallande?, men hur ar det med din kille? I hans varld har de seriosa hallt ihop i 8 ar!! Ni har helt olika referenser? I min alder galler > 20 ar, och era 1.5 kan verka futtigt. Betyder inte att han alskar dig mindre, men du kanske borde tanka pa att se saker och ting ur hans perspektiv?? Vad ar att ha varit ihop lange? Hur brattom maste man ha? Vilket leder mig till sista poangen:

    3) Gillar du inte det dar med att langta? Manga menar att det tom ar battre an nar man val far det man langtat efter? Du kommer tanka tillbaka med ett leende pa den har tiden ?fore?, och langta tillbaka.

    Sa chilla! :) Du kommer hinna uppleva allt, men kanske inte innan du fyllt 20? Och det ar val bra? Visst vill du val spara lite, sa du far langta efter saker senare i livet ocksa, och inte vara klar vid 19?

    Ta hand om dig, och forsok att inte stressa dig sjalv eller killen din!

  • Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)
  • Vi2iJuli
    olof skrev 2008-11-18 11:23:28 följande:
    Esonda: Du skriver att det handlar om att kanna/veta att det ar ratt - och ni visste redan fran dag ett att han var precis det du letade efter och du det han ville ha. Det vet man inte pa en dag! I sa fall har ni inte sarskilt djupa personligheter... Eller ni kanske bara hade ytliga krav?Det tar ett tag innan man kan slappna av tillsammmans - forsta tiden, foralskelsetiden, visar man bara upp sina finare sidor (saklart). Man gor reklam. Och man har stort talamod med den andre, allt ar superfint och tipp-topp! Fasaden orkar man inte halla uppe i mer an ett par ar, max, tror jag. Ungefar samtidigt som hormonrushen racker alltsa. Burre Prast slar huvudet pa spiken nar han skriver att fragan ar hur man far foralskelsen att overga i varaktig karlek och respekt, nagot som kan vara ett helt liv. Det kan vara svart, men manga lyckas ju! Jag menar dock att ingen kan overtyga mig om att de lyckats bygga upp hallbar karlek pa mindre an sag 4 ar... Det GAR inte... Fast a andra sidan, tror man inte fran borjan att det ska halla for evigt ar det val inte kul att ens forsoka
    Klart som korvspad att man kan bygga upp kärlek på bara 4 år. :)
    Jag och gubben har varit tillsammans i snart 5 år.
    Under dessa har vi haft distansförhållande i 3½ av dessa ungefär... om nästföljande 4 år kommer vi ses 2 ggr per år.
    Vi ska gifta oss till sommarn för vi känner ända in i varje kromosom att det ska vara vi resten av livet.
    Tror inte det handlar om ålder heller, man kan vara lika förälskad vid 17 som 70.
    Tror mer det handlar om vem man är som person och vad man gått igenom som par.
  • DanKat

    olof skrev 2008-11-18 11:23:28 följande:


    Jag menar dock att ingen kan overtyga mig om att de lyckats bygga upp hallbar karlek pa mindre an sag 4 ar... Det GAR inte...
    Jag måste också protestera mot detta påstående! Som jag ser det var det för oss mer att kärleken övergick i förälskelse än tvärtom. Ingen av oss kände oss förälskade när vi blev tillsammans, utan vi kände helt enkelt att vi älskade varandra och att vi ville tillbringa resten av våra liv tillsammans. Min blivande svärmor har sagt att så var det även för dom - dom kände helt enkelt att dom var rätt för varandra. Så jag känner inte att jag har "gjort reklam" och bara visat mina positiva sidor, som du uttryckte det, vi har inte heller blivit blinda av förälskelsen eftersom vi som sagt inte var förälskade när vi blev ett par. Utan jag ser det absolut som att vi har en hållbar kärlek, även om vi inte har varit tillsammans i så många år än.
  • Miafiahallonfjärt
    Ore skrev 2008-11-18 11:49:53 följande:
    Tror inte heller det finns någon typ av fyraårs-gräns. Det som man bör ha med är dock att man ska ha delat vardagen tillsammans, och man ska ha känt varandra såpass väl att man har vissa gemensamma planer för livet. Har man haft en längre, seriös relation tidigare, då man levt ihop med någon så har man i regel lärt sig vilka fällor som kan finnas i vardaglsivet. I regel så går då nästa relation litet snabbare, man vet mer om sig själv och hur man fungerar i en relation helt enkelt. Har man dessutom redan haft en svår period, kanske relaterat till något ex elelr liknande, som satt förhållandet på prov, så kan man inte säga att den relationen inte skulle hålla lika bra som om man varit ihop i fyra år i övrigt. Tiden är inget bra mått på hur en relation utvecklas, särskilt inte om de båda inblandade haft andra relationer innan.Men när man är ung, och det är första gången man bor med någon tycker jag att man kan låta det ta litet tid...
    Vi bodde inte ihop innan vi gifte oss Jättelyckliga ändå!
  • MissieA
    MulleNuh skrev 2008-11-18 09:42:54 följande:
    Ok. Jo men det är lite fel att sätta en GRÄNS för när det är ok att gifta sig!Men jag kan bli lite galen på dessa unga tonåringar som har ruskigt bråttom.. Jag var själv sådan när jag var yngre.. Men som tur var lyckades jag aldrig "lura" någon!
    Jag tycker inte heller att det ska finnas en gräns när det är OK att gifta sig, men det är ju så klart bättre att vänta tills "smekmånaden" är över och man har gått genom saker tillsammans, både positiva och negativa för som någon sa tidigare så stärks man av de negativa sakerna med.
  • MissieA
    DanKat skrev 2008-11-18 11:52:33 följande:
    olof skrev 2008-11-18 11:23:28 följande:
    Jag måste också protestera mot detta påstående! Som jag ser det var det för oss mer att kärleken övergick i förälskelse än tvärtom. Ingen av oss kände oss förälskade när vi blev tillsammans, utan vi kände helt enkelt att vi älskade varandra och att vi ville tillbringa resten av våra liv tillsammans. Min blivande svärmor har sagt att så var det även för dom - dom kände helt enkelt att dom var rätt för varandra. Så jag känner inte att jag har "gjort reklam" och bara visat mina positiva sidor, som du uttryckte det, vi har inte heller blivit blinda av förälskelsen eftersom vi som sagt inte var förälskade när vi blev ett par. Utan jag ser det absolut som att vi har en hållbar kärlek, även om vi inte har varit tillsammans i så många år än.
    Jag måste bara hålla med om att jag inte tror att alla gör reklam för sig själva i början av förhållandet. Vi gjorde det verkligen inte utan vi satte oss efter ca 1-2 månader ner och berättade ALLT för varandra för vi är för att man vet saker om sin partner oavsett om det är bra eller dåliga saker. Så vi bråkade redan i början och min envisa sida kom fram m.m. Däremot vet jag inte vad jag ska tycka om det att man vet redan första dagen att man älskar varandra och kommer leva tillsammans resten av livet, det kanske är olika men jag har svårt att förstå det där. För oss tog det ett tag i alla fall att lära känna varandra riktigt bra för att ens kunna veta att man kommer funka ihop resten av livet. Men först efter ca 1-1,5 år visste jag att det var min blivande man hehe.

    Men som sagt alla våra förhållanden här på BT är helt olika så man kan inte dra riktiga slutsatser efter ex bara mitt och min m2bs förhållande
  • Esonda
    MissieA skrev 2008-11-18 13:56:40 följande:
    Jag måste bara hålla med om att jag inte tror att alla gör reklam för sig själva i början av förhållandet. Vi gjorde det verkligen inte utan vi satte oss efter ca 1-2 månader ner och berättade ALLT för varandra för vi är för att man vet saker om sin partner oavsett om det är bra eller dåliga saker. Så vi bråkade redan i början och min envisa sida kom fram m.m. Däremot vet jag inte vad jag ska tycka om det att man vet redan första dagen att man älskar varandra och kommer leva tillsammans resten av livet, det kanske är olika men jag har svårt att förstå det där. För oss tog det ett tag i alla fall att lära känna varandra riktigt bra för att ens kunna veta att man kommer funka ihop resten av livet. Men först efter ca 1-1,5 år visste jag att det var min blivande man hehe.Men som sagt alla våra förhållanden här på BT är helt olika så man kan inte dra riktiga slutsatser efter ex bara mitt och min m2bs förhållande
    Ja vi satt ju en hel natt och berätade allt vi kunde komma på om varandra. Sen tog det kanske några dagar till innan man såg hans "dåliga" sida men han sade ärligt hur han var och allt som hade med honom och göra och tvärt om. Det blev en del hetsiga diskussioner med men bråkat har vi endast gjort en gång om det skulle kallas bråk ^^ ;) Öavsett vad var det kärlek (inte förälskele) vid första ögonblicket :)
  • Nancy Drew

    Jag tror personligen att det behövs tid för att verkligen _känna_ den andra personen. Det är en lite annan sak än att bara "veta allt". För att veta hur den andra personen fungerar krävs att man interagerar under en längre tid, snarare är att personen berättar allt. Oftast säger en persons agerande mer om henne än vad hon berättar.

  • olof

    Jag har inte sagt att man inte kan ha byggt upp karlek pa, sag, fyra ar... Den byggs val pa lite i taget. Jag menar bara att innan det gatt lite tid ar det omojligt att veta om det ar hallbart. Det jag menar ar att det tar tid innan man sett allt och att man ska lata det ta tid! Om man inte gifte sig forren man varit tillsammans en bit utover foralskelsen och dessutom bott ihop, delat positiva och negativa upplevelser... Ja, da skulle vi inte ha lika manga skiljsmassor kanske... Klart man inte kanner att man INTE alskar nagon nar det kanske bara gatt 3 ar, men man vet att karleken ar stark nar man klarat av ytterligare (helst trakig) tid tillsammans... Klart de som nu varit ihop 20 ar sager sig ha alskat varandra efter 6 manader, och de gjorde de sakert. Men det sa nog de som gifte sig efter ett ar och var skiljda efter ytterligare ett ar ocksa... VARFOR kan man inte bara fa saga, "vi har dejtat i tva ar, jag kanner att jag hittat min dromkvinna, men vi ska fortsatta leva ihop och utvecklas ihop ett tag, for att vara sakra pa att vi utvecklas at samma hall. Tror nog vi gifter oss om ett par 3 ar!" Later det som MINDRE karlek en "Ah Herreguuud, jag visste fran sekund 1, this is IT, och vi har aaaldrig brakat, och kommer vara exakt sahar skitlyckliga heeela livet!"

    Esonda: Du graver val bara din grop djupare? Ni hann beratta allt om varandra pa en dag sager du - inte sa mycket att beratta da? Och VILL man verkligen veta allt pa en gang? Plus, ar inte det dar att sitta uppe hela natten och prata om allt mojligt alltid en del av forealskelseprocessen? Ni ar inte unika dar. Pratar och har sex, det ar val det man gor? Och att bara ha brakat en gang later inge vidare... Man maste hinna lara sig hur den andra fungerar i en konflikt for att kunna komma over jobba saker konstruktivt - och tro mig, de jobbiga sakerna kommer till er ocksa!

  • MulleNuh

    Jag vill inte veta ALLT om min m2b.. Asbolut inte!!!

Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)