• olof

    Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)

    Skrev detta nedan som svar pa en trad i fredags, men antar att folk redan lamnat den traden for det fanns inte sa mycket att diskutera ang " Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt ar, VARFOR har han annu inte friat????" (Hon 19 ar, han 26) Tycker dock att detta nedan kan vara vart att diskutera:

    Tre saker jag vill ta upp? 1) Las nedan, om att vara kar:

    ?Du ar beroende. Av alla de där ämnena som utsöndras i din kropp. Först är det Dopamin och Noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är då du är sådär nykär, det är som explosioner i kroppen. Det känns överallt. Det här kan pågå i kanske några veckor upp till några månader. Sen ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och Endorfin gör så du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.

    Men det du är mest beroende av är ändå Fenyletylaminet. Det kan liknas vid amfetamin och tillhör gruppen Ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än Dopaminet och Noradrenalinet och det är egentligen mest Fenyletylaminet som gör att du får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och du slutar vara kär.)?

    Detta fick dag fram pa goggle sokning av noradrenalin + foralskelse? Jag tycker amnet ar mycket intressant? I manga undersokningar har man visat att hormonerna varar I ca 2 ar. Om karleken sviker under den har tiden vands allt till negativ energi. Det ar darfor man altar saker, spionerar pa exets nya, vill hamnas trots att man eg inte ?ar san?? Det tar ocksa tva ar innan kroppen ar redo for en san dar riktig foralskelse igen? Detta har stamt skrammande val med mig! Tycker det ar valdigt intressant om an kanske inte sa romantiskt?

    Innan det gatt tva ar ar det alltsa inte helt latt att veta om man egentligen star ut med varandra. Och alla tanker ?neh, inte vi, VI ar pa riktigt!? Anda gor folk slut eller skiljer sig varje sekund. Visst, alla par som det facto haller har ju klarat overgangen, men om ni inte hor till de lyckliga fa (den har gangen) sa ar det val lattare att gora slut an att bryta en forlovning? Vanta iaf ett ar till om ni inte vill gora en 'Britney Spears', bara ett tips...

    2) Seriosa parforhallanden brukar borja formas i ovre tonaren nar man ar mer saker pa sig sjalv, yada yada. Lat oss saga vid 18. I din alder har da ?seriosa? hangt ihop i 1 till 2 ar, och du ar darfor i ett ?seriost forhallande?, men hur ar det med din kille? I hans varld har de seriosa hallt ihop i 8 ar!! Ni har helt olika referenser? I min alder galler > 20 ar, och era 1.5 kan verka futtigt. Betyder inte att han alskar dig mindre, men du kanske borde tanka pa att se saker och ting ur hans perspektiv?? Vad ar att ha varit ihop lange? Hur brattom maste man ha? Vilket leder mig till sista poangen:

    3) Gillar du inte det dar med att langta? Manga menar att det tom ar battre an nar man val far det man langtat efter? Du kommer tanka tillbaka med ett leende pa den har tiden ?fore?, och langta tillbaka.

    Sa chilla! :) Du kommer hinna uppleva allt, men kanske inte innan du fyllt 20? Och det ar val bra? Visst vill du val spara lite, sa du far langta efter saker senare i livet ocksa, och inte vara klar vid 19?

    Ta hand om dig, och forsok att inte stressa dig sjalv eller killen din!

  • Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)
  • älskarlivet

    Jag kan också säga att jag och min sambo går igenom en oerhört jobbig tid just nu, då jag blev påkörd av en bil för 3,5 veckor sen och är sjukskriven nu p.g.a. mina skador., Detta har stärkt oss oerhört mycket, och jag vet verkligen att han är en toppenkille, trots att vi inte varit tillsammans så länge. En mer underbar m2b får man leta efter, han är guld värd!

  • Burre Präst
    mammahjärtat skrev 2008-11-18 10:30:25 följande:
    Tror verkligen inte att kärleken är medicinsk, att referera till kärlek som en mekanism med olika hormopåslag känns otroligt främmande för mig. Det ser jag bara som ett tecken på den rådande medikaliseringen i samhället, men så ör jag sociolog också =).Däremot kan jag skriva under på att man inte ska ha för bråttom, låta tiden ha sin gång och komma över förälskelse-stadiet. Hur man klarar av den "grå vardagen" tillsammans är ofta det bästa kvittot och det brukar ta några år =). Inte alltid men oftast ;).
    Jag skulle tro att det som Olof skriver mer handlar om förälskelse än kärlek, och det vet vi ju att det är två helt olika saker.

    Frågan är väl hur man får förälskelsen att övergå i kärlek, för jag tror att det är möjligt att antingen förbättra eller försämra chanserna att det sker. Men *hur* man gör, det är en annan sak...
  • Miafiahallonfjärt

    Ja.. Lite mothugg här kanske.. Jag tror inte heller kärlek är medicinsk. Det är inte heller bara känslor. Kärlek är ett beslut. Jag har valt att älska min man och han har valt att älska mig. Ibland så vill man det kanske inte men det är ett beslut vi är totalt rotade i och tvivlar inte på. Vi gifte oss efter 10 års nära vänskap, 1,5 år som par, 22 och 24 år gamla och är otroligt lyckliga men inte perfekta.. Det val vi har gjort gör vi om varje dag. Vi väljer att sätta varandra högre än oss själva, när han behöver nåt så VÄLJER jag att finnas där och svamla du om dina hormoner men hos oss är det viljan och besluten som skapar kärleken Och vi har det så bra.. Men iofs så hade vi ingen tid på rosa moln för vi kände varandra för väl när vi blev ihop för att få den där "spänningen" som är när man är främmande och nyfikna på varandra..

  • MulleNuh

    Jag tror det beror lite på vilket liv man lever tillsammans! Vi fick barn väldigt snabbt och har levt i den "trista, gråa vardagen" ganska länge. DET visar att vi ÄR kära och älskar varandra på riktigt tycker jag. Klart som korvspad att det är lättare att hålla sig nykära om man kan göra en massa roliga, mysiga saker hela tiden.

  • olof

    Esonda: Du skriver att det handlar om att kanna/veta att det ar ratt - och ni visste redan fran dag ett att han var precis det du letade efter och du det han ville ha. Det vet man inte pa en dag! I sa fall har ni inte sarskilt djupa personligheter... Eller ni kanske bara hade ytliga krav?

    Det tar ett tag innan man kan slappna av tillsammmans - forsta tiden, foralskelsetiden, visar man bara upp sina finare sidor (saklart). Man gor reklam. Och man har stort talamod med den andre, allt ar superfint och tipp-topp! Fasaden orkar man inte halla uppe i mer an ett par ar, max, tror jag. Ungefar samtidigt som hormonrushen racker alltsa. Burre Prast slar huvudet pa spiken nar han skriver att fragan ar hur man far foralskelsen att overga i varaktig karlek och respekt, nagot som kan vara ett helt liv. Det kan vara svart, men manga lyckas ju! Jag menar dock att ingen kan overtyga mig om att de lyckats bygga upp hallbar karlek pa mindre an sag 4 ar... Det GAR inte... Fast a andra sidan, tror man inte fran borjan att det ska halla for evigt ar det val inte kul att ens forsoka

  • olof

    Miafia: Ni kande varandra i tio ar och var som du sager inte pa nagra rosa moln. Ni ar alltsa nagra som blandar karlek med reason - alltsa ett forhallande jag tror pa. Grattis!

  • Bumlis

    Synd, för att jag tror att du har HELT fel där.


    olof skrev 2008-11-18 11:23:28 följande:
    Jag menar dock att ingen kan overtyga mig om att de lyckats bygga upp hallbar karlek pa mindre an sag 4 ar... Det GAR inte...
  • MulleNuh

    Håller med. HELT fel! Klart man kan! 4 år är ganska lång tid, MEN däremot så "måste" man kanske vara lite äldre! Att ha en relation i 4 år när man är tonåring kanske är svårare eftersom man då inte riktigt blivit färdigbakad som person. Man ändras mycket under åren.
    Men är man vuxen så är man klar. Usch va svårt att förklara!


    Bumlis skrev 2008-11-18 11:29:46 följande:
    Synd, för att jag tror att du har HELT fel där.
  • Esonda
    olof skrev 2008-11-18 11:23:28 följande:
    Esonda: Du skriver att det handlar om att kanna/veta att det ar ratt - och ni visste redan fran dag ett att han var precis det du letade efter och du det han ville ha. Det vet man inte pa en dag! I sa fall har ni inte sarskilt djupa personligheter... Eller ni kanske bara hade ytliga krav?Det tar ett tag innan man kan slappna av tillsammmans - forsta tiden, foralskelsetiden, visar man bara upp sina finare sidor (saklart). Man gor reklam. Och man har stort talamod med den andre, allt ar superfint och tipp-topp! Fasaden orkar man inte halla uppe i mer an ett par ar, max, tror jag. Ungefar samtidigt som hormonrushen racker alltsa. Burre Prast slar huvudet pa spiken nar han skriver att fragan ar hur man far foralskelsen att overga i varaktig karlek och respekt, nagot som kan vara ett helt liv. Det kan vara svart, men manga lyckas ju! Jag menar dock att ingen kan overtyga mig om att de lyckats bygga upp hallbar karlek pa mindre an sag 4 ar... Det GAR inte... Fast a andra sidan, tror man inte fran borjan att det ska halla for evigt ar det val inte kul att ens forsoka
    Tycker du har helt fel. Visst att vi inte kände varandra på djupet och det kan ha vatt en förälskelse. jag har aft det väldigt många gånger och jag vet när jag är kär och inte bara förälskad. natten mellan dagen vi träffades och dagen vi blev tillsammans pratade vi om allt mellan himmel och jord. och vi fick en väldigt bra insyn på varandras personligheter. Jag visste allt om honom innan helgen avr slut och han visste allt om mig. Jag är inte ytlig (även om det kan verka så ibland) Men jag ser på honom att han hyser lika djup kärlek för mig som jag för honom.

    Det är synd för dom som inte kan tro på att sånt verkligen kan hända. Hoppas på att fler som har upplevt likadant som jag förstår vad jag pratar om.

    Och det går att få ett lyckligt förhållande på mindre än 4 år.
  • Ore

    Tror inte heller det finns någon typ av fyraårs-gräns. Det som man bör ha med är dock att man ska ha delat vardagen tillsammans, och man ska ha känt varandra såpass väl att man har vissa gemensamma planer för livet.

    Har man haft en längre, seriös relation tidigare, då man levt ihop med någon så har man i regel lärt sig vilka fällor som kan finnas i vardaglsivet. I regel så går då nästa relation litet snabbare, man vet mer om sig själv och hur man fungerar i en relation helt enkelt. Har man dessutom redan haft en svår period, kanske relaterat till något ex elelr liknande, som satt förhållandet på prov, så kan man inte säga att den relationen inte skulle hålla lika bra som om man varit ihop i fyra år i övrigt. Tiden är inget bra mått på hur en relation utvecklas, särskilt inte om de båda inblandade haft andra relationer innan.

    Men när man är ung, och det är första gången man bor med någon tycker jag att man kan låta det ta litet tid...

Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)