• olof

    Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)

    Skrev detta nedan som svar pa en trad i fredags, men antar att folk redan lamnat den traden for det fanns inte sa mycket att diskutera ang " Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt ar, VARFOR har han annu inte friat????" (Hon 19 ar, han 26) Tycker dock att detta nedan kan vara vart att diskutera:

    Tre saker jag vill ta upp? 1) Las nedan, om att vara kar:

    ?Du ar beroende. Av alla de där ämnena som utsöndras i din kropp. Först är det Dopamin och Noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är då du är sådär nykär, det är som explosioner i kroppen. Det känns överallt. Det här kan pågå i kanske några veckor upp till några månader. Sen ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och Endorfin gör så du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.

    Men det du är mest beroende av är ändå Fenyletylaminet. Det kan liknas vid amfetamin och tillhör gruppen Ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än Dopaminet och Noradrenalinet och det är egentligen mest Fenyletylaminet som gör att du får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och du slutar vara kär.)?

    Detta fick dag fram pa goggle sokning av noradrenalin + foralskelse? Jag tycker amnet ar mycket intressant? I manga undersokningar har man visat att hormonerna varar I ca 2 ar. Om karleken sviker under den har tiden vands allt till negativ energi. Det ar darfor man altar saker, spionerar pa exets nya, vill hamnas trots att man eg inte ?ar san?? Det tar ocksa tva ar innan kroppen ar redo for en san dar riktig foralskelse igen? Detta har stamt skrammande val med mig! Tycker det ar valdigt intressant om an kanske inte sa romantiskt?

    Innan det gatt tva ar ar det alltsa inte helt latt att veta om man egentligen star ut med varandra. Och alla tanker ?neh, inte vi, VI ar pa riktigt!? Anda gor folk slut eller skiljer sig varje sekund. Visst, alla par som det facto haller har ju klarat overgangen, men om ni inte hor till de lyckliga fa (den har gangen) sa ar det val lattare att gora slut an att bryta en forlovning? Vanta iaf ett ar till om ni inte vill gora en 'Britney Spears', bara ett tips...

    2) Seriosa parforhallanden brukar borja formas i ovre tonaren nar man ar mer saker pa sig sjalv, yada yada. Lat oss saga vid 18. I din alder har da ?seriosa? hangt ihop i 1 till 2 ar, och du ar darfor i ett ?seriost forhallande?, men hur ar det med din kille? I hans varld har de seriosa hallt ihop i 8 ar!! Ni har helt olika referenser? I min alder galler > 20 ar, och era 1.5 kan verka futtigt. Betyder inte att han alskar dig mindre, men du kanske borde tanka pa att se saker och ting ur hans perspektiv?? Vad ar att ha varit ihop lange? Hur brattom maste man ha? Vilket leder mig till sista poangen:

    3) Gillar du inte det dar med att langta? Manga menar att det tom ar battre an nar man val far det man langtat efter? Du kommer tanka tillbaka med ett leende pa den har tiden ?fore?, och langta tillbaka.

    Sa chilla! :) Du kommer hinna uppleva allt, men kanske inte innan du fyllt 20? Och det ar val bra? Visst vill du val spara lite, sa du far langta efter saker senare i livet ocksa, och inte vara klar vid 19?

    Ta hand om dig, och forsok att inte stressa dig sjalv eller killen din!

  • Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)
  • Duchess

    Inte så mycket, tror jag. Men det ts skriver är att utbildning ger unga kvinnor något annat att fokusera på än barn och äktenskap. Det kan jag hålla med honom om.

    Personligen tror jag att det kan var påfrestande för en relation om bara ena parten skaffar sig en högre utbildning. Det händer något med oss människor när vi vistas i miljöer där man utbyter tankar och idéer med nya människor. Jag har sett fler än ett exempel på relationer som knakat rejält i fogarna (och ibland också spruckit helt) när ena parten utbildar sig.


    MulleNuh skrev 2008-11-18 18:01:28 följande:
    Vad har utbildning med stabila förhållanden att göra??
  • Ore

    Enda kopplingen är nog i så fall att få studenter har ekonomi att gifta sig. Hade jag och min man inte pluggat, utan jobbat direkt efter gymnasiet hade vi nog (?) gift oss när vi var ca 22-23 (då hade vi varit ihop 5 år, bott ihop i 3 år). Eftersom våra utbildningar var 4-5 år så blev bröllopet när vi var 27 istället. Dvs betydligt längre tid att bygga på ett förhållande på. Dessutom har vi ju bytt umgänge ett antal gånger. Vi blev ihop under gymnasiet, sedan fick vi nya (eller snarare fler) kompisar på högskolan, och ytterligare nya kompisar när vi sedan flyttade till den ort vi jobbar. Och fortfarande så har vi inte hittat någon vi gillar mer än varandra. Jämfört med andra som då bott kvar på samma ort, och har samma kompisar och egentligen inte träffar så mycket "nytt" folk... Mindre frestelser alltså...

    Och till moppi: Du säger att det är ett privilegium att gifta sig ung och formas ihop. Men privilegiet ligger ju snarare i att ni träffats unga... För växa och formas tillsammans kan man ju göra utan att vara gifta. Det är väl varken mindre eller större risk att förhållandet tar slut oavsett om man är gifta eller inte, förutsatt att båda tar relationen på allvar.

    Min relation har varit seriös, trots att vi inte var gifta. Jag har (dock inte i denna tråden) hört om folk som förlovat sig/gift sig för att 'det ska synas att vi är upptagna'. Det har jag alltid tyckt är ett otroligt dåligt argument... En ring gör ingen skillnad på det sättet. För mig har det varit lika effektivt att säga att "jag har en pojkvän" och mena det, som att säga att jag är förlovad eller gift, om någon har försökt stöta på mig.

    Så för mig har skillnaden varit att jag får vänta några år längre innan vi firar guldbröllop... Det kan jag ärligt talat leva med, för jag har ju fått älska och vara älskad av samme man hela tiden, oavsett civilståndet... Och det har varit viktigast! Bröllopet tog vi när vi hade råd att göra det som vi ville ha det, och för att det förenklar ägandestrukturen av ett gemensamt hus...

  • Ore
    MissieA skrev 2008-11-18 18:06:17 följande:
    Ja det undrar jag med.. Olof försöker tydligen säga att de som inte har en högskoleutbildning har större behov av att gifta sig unga, som jag har uppfattat det. Vilket är helt fel.
    På sätt och vis håller jag med... Kanske inte större behov, men de ser större möjligheter. När jag pluggade hade jag varken tid eller råd med ett bröllop. Jag ville dessutom plugga klart, få jobb, och få bekräftat att vårt förhållande höll för den omställningen, med eventualiteten till att vi inte skulle kunna bo på samma ort beroende på vart vi fått jobb.

    Nu när jag jobbat några år så kände jag att "jaha, nu börjar detta med att jobba sätta sig, kanske är dags att gifta sig och skaffa barn". De som inte pluggar på högskola, men har ett stabilt förhållande, kanske känner detta när de har jobbat några år. Vilket kanske är vid åler 22, istället för åler 26-27. I båda fallen kan man ha träffat och varit tillsammans med sin partner sedan man var 18. Men genom att vänta 8-9 år iställer för 2-3 så har man antagligen ett mer stabilt förhållande.
  • MissieA
    MulleNuh skrev 2008-11-18 18:12:50 följande:
    Eller så vill han få folk att låta sämre!? Så tycker jag det låter..
    Det låter verkligen så i mina öron. Hitills är det unga och de utan högskoleutbildning som är sämre som jag har uppfattat det. Får se om någon mer grupp dyker upp på den listan..

    Duchess: visst det kan säkert vara påfrestande i en del relationer men långt ifrån alla, för det finns faktiskt folk där ute som inte vill eller behöver ha en högskoleutbildning av olika anledningar. Allt ligger ju inte i utbildningen. Jag studerar på högskolan för att det är något jag vill, men min m2b däremot har inget behov av det för han jobbar som bilmekaniker, tjänar rätt så bra och det viktigaste: han är nöjd med sitt jobb. I vårt förhållande är det bara en positiv sak då vi båda gör saker vi har valt och tycker om
  • valkyriana

    Att ett långt förhållande skulle vara någon slags garanti för att man inte skilljer sig är ju BS. Hade ett par vänner som gifte sig i februari förra året, efter 10 år och två barn. De "började" skilja sig 3 månader därefter. De som har läst tidigare inlägg från mig har säkert hört talat om den soppan...

    Problemet är väl kanske att folk gifter sig av fel anledning snarare. Man kanske tycker att folk borde vara vuxnare vid 30 än vid 20, men sådan är inte alltid sanningen.
    Man ska ju gifta sig för äktenskapet, inte för bröllopet.
    Jag och min man gifte oss 2 1/2 år efter vi blev tillsammans vi flyttade i hop efter 3 veckor och fick barn efter 1 år och 3 månader... Jag är 29, han 33.
    Vi vet vad vi vill och vi är helt på det klara att livet inte är någon rosenröd liten saga på puffiga moln.
    Tror inte på mr right, men vi är på något sätt gjorda för varandra. På gott och ont. Han ger mig det jag behöver, och då menar jag inte att allt är gulligt. Ibland behöver jag en tankeställare och bli nedtagen på jorden. Och vice verca.

    Angående utbildningen så hoppas jag verkligen att du inte menar att lågutbildade = white trash. Skriver så för att jag inte orkar ha en lång utläggning. Du förstår säker vad jag menar.

  • MulleNuh

    hehe nej det förstår jag att du inte tycker.. Har du någonsin tyckt som jag?


    Duchess skrev 2008-11-18 18:13:49 följande:
    Inte så mycket, tror jag. Men det ts skriver är att utbildning ger unga kvinnor något annat att fokusera på än barn och äktenskap. Det kan jag hålla med honom om. Personligen tror jag att det kan var påfrestande för en relation om bara ena parten skaffar sig en högre utbildning. Det händer något med oss människor när vi vistas i miljöer där man utbyter tankar och idéer med nya människor. Jag har sett fler än ett exempel på relationer som knakat rejält i fogarna (och ibland också spruckit helt) när ena parten utbildar sig.
  • Nancy Drew
    valkyriana skrev 2008-11-18 18:34:57 följande:
    Problemet är väl kanske att folk gifter sig av fel anledning snarare. Man kanske tycker att folk borde vara vuxnare vid 30 än vid 20.
    Man kan fatta dåliga och omogna beslut oavsett hur gammal man är, men det är väl betydligt större andel av 20-åringarna som är omogna. Sorgligt vore det annars....
  • Esonda

    Bumlis skrev 2008-11-18 17:21:02 följande:


    Olof, vad vill du komma fram till? Diskutera, irritera eller bara få folk att tänka till?
    vill han irretera folk har han lyckats. jag har drömt om giftemål och familj i hela mitt liv. Det vet min sambo om och han vill lika mycket som jag. Han typ friade till mig och nu är vi förlovade. Det var inte för att jag är så stressad över att jag bara måste bli gift!

    Äsch låter löjligt att ens förklara! Ni fattar vad jag menar.

    Iaf jag är 20 har gymnasieutbildning ´jobbat ett år via bemmaning och rest och haft hur kul som hellst Med min sambo, jag ahr fortfarande kul och fler resor framöver. Visst jag vill mer än gärna gifta mig, och det är inte för själva bröllopets skull, utan för äktenskapet.
  • Bumlis

    Äh, ta inte åt dig. Inte värt att bry sig. Njut av ditt bröllop och din relation. Du behöver verkligen inte förklara dig.


    Esonda skrev 2008-11-18 20:36:05 följande:
    Bumlis skrev 2008-11-18 17:21:02 följande:
    vill han irretera folk har han lyckats.
  • Esonda
    Bumlis skrev 2008-11-18 20:49:17 följande:
    Äh, ta inte åt dig. Inte värt att bry sig. Njut av ditt bröllop och din relation. Du behöver verkligen inte förklara dig.
    Sant, men har man hört samma sak och värre saker från folk som inte ens känner en och som tror att dom är "vuxna nog" att slänga ur sig vad man vill så får man rätt kort stubin på sånt.
Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)