• olof

    Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)

    Skrev detta nedan som svar pa en trad i fredags, men antar att folk redan lamnat den traden for det fanns inte sa mycket att diskutera ang " Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt ar, VARFOR har han annu inte friat????" (Hon 19 ar, han 26) Tycker dock att detta nedan kan vara vart att diskutera:

    Tre saker jag vill ta upp? 1) Las nedan, om att vara kar:

    ?Du ar beroende. Av alla de där ämnena som utsöndras i din kropp. Först är det Dopamin och Noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är då du är sådär nykär, det är som explosioner i kroppen. Det känns överallt. Det här kan pågå i kanske några veckor upp till några månader. Sen ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och Endorfin gör så du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.

    Men det du är mest beroende av är ändå Fenyletylaminet. Det kan liknas vid amfetamin och tillhör gruppen Ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än Dopaminet och Noradrenalinet och det är egentligen mest Fenyletylaminet som gör att du får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och du slutar vara kär.)?

    Detta fick dag fram pa goggle sokning av noradrenalin + foralskelse? Jag tycker amnet ar mycket intressant? I manga undersokningar har man visat att hormonerna varar I ca 2 ar. Om karleken sviker under den har tiden vands allt till negativ energi. Det ar darfor man altar saker, spionerar pa exets nya, vill hamnas trots att man eg inte ?ar san?? Det tar ocksa tva ar innan kroppen ar redo for en san dar riktig foralskelse igen? Detta har stamt skrammande val med mig! Tycker det ar valdigt intressant om an kanske inte sa romantiskt?

    Innan det gatt tva ar ar det alltsa inte helt latt att veta om man egentligen star ut med varandra. Och alla tanker ?neh, inte vi, VI ar pa riktigt!? Anda gor folk slut eller skiljer sig varje sekund. Visst, alla par som det facto haller har ju klarat overgangen, men om ni inte hor till de lyckliga fa (den har gangen) sa ar det val lattare att gora slut an att bryta en forlovning? Vanta iaf ett ar till om ni inte vill gora en 'Britney Spears', bara ett tips...

    2) Seriosa parforhallanden brukar borja formas i ovre tonaren nar man ar mer saker pa sig sjalv, yada yada. Lat oss saga vid 18. I din alder har da ?seriosa? hangt ihop i 1 till 2 ar, och du ar darfor i ett ?seriost forhallande?, men hur ar det med din kille? I hans varld har de seriosa hallt ihop i 8 ar!! Ni har helt olika referenser? I min alder galler > 20 ar, och era 1.5 kan verka futtigt. Betyder inte att han alskar dig mindre, men du kanske borde tanka pa att se saker och ting ur hans perspektiv?? Vad ar att ha varit ihop lange? Hur brattom maste man ha? Vilket leder mig till sista poangen:

    3) Gillar du inte det dar med att langta? Manga menar att det tom ar battre an nar man val far det man langtat efter? Du kommer tanka tillbaka med ett leende pa den har tiden ?fore?, och langta tillbaka.

    Sa chilla! :) Du kommer hinna uppleva allt, men kanske inte innan du fyllt 20? Och det ar val bra? Visst vill du val spara lite, sa du far langta efter saker senare i livet ocksa, och inte vara klar vid 19?

    Ta hand om dig, och forsok att inte stressa dig sjalv eller killen din!

  • Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)
  • WinterorSummer

    Har inte läst alla inlägg och trampar säkerligen någon/några på tårna nu ... :)

    Jag tänker som jag läste att någon skrev att man kan bli lika förälskad när man är 17 som 70 år, absolut det håller jag med om! Man kan säkert veta vad kärlek är som tonåring och känna att han/hon är den "rätte". Däremot tror jag det är svårare för tonåringar att hålla ihop i vuxen ålder utan hårt arbete eftersom personligheterna fortfarande utvecklas och man kan riskera växa ifrån varandra.

    Själv är jag kanske exemplet på att det ändå kan fungera, träffade min sambo på gymnasiet, flyttade ihop vid 17 år och har sex år senare vovve, villa, volvo och två underbara småpojkar :) Men det tog MYCKET hårt arbete och en vilja att vara tillsammans, ett arbete som vi fortsätter livet ut :)

    Dessutom tror jag oavsett ålder att man måste ge varandra tid för att komma ur den där "förskönande fasen" så att man verkligen kan lära känna varandra och hur man fungerar tillsammans ...

    Lycka till med allas kärlekar :)

  • MulleNuh

    Alltså jag kan ju bara tala efter egna erfarenheter. Jag var HELT säker på att jag hittat honom med stor H när jag var 16-18. Men gissa vad?! Han var inte det.. Det har jag varit sååå säker på sååå många ggr innan..

  • Fjosok

    Bäst kanske är att inte gifta sig alls

  • Bumlis

    Fast man kan oxå se det som att man "växer tillsammans" och utvecklas åt samma håll. För det går.
    Tror att en skilsmässa kan vara lika aktuell för äldre som för unga. Man kanske måste vara beredd att älska i handling och inte bara i ord. För det är när förälskelsen avtar som arbetet börjar, och detta drabbar ung som äldre. Och ja, kanske man inser detta som äldre. Kanske inte...

  • Bumlis

    Heheh... NOPE!


    Fjosok skrev 2008-11-18 21:50:06 följande:
    Bäst kanske är att inte gifta sig alls
  • Hammerman

    Ärligt talat så slutar väl de flesta förhållanden pga en ovilja hos åtminstone ena parten att arbeta för att få det att fungera? Hur många relationer hör man inte om där en av kontrahenterna är och har varit frustrerad över något i veckor, månader, år utan att den andre visat det minstra intresse av att lösa problemet? Det är sant att kärleken inte har någon ålder och jag blir lika glad varje gång jag hör om ett par som lyckats hålla ihop trots att förhållandet inleddes i tidig ålder. Däremot är förhållanden, precis som allt annat i livet, något man måste lära sig för att det ska fungera och det är fler av oss som behöver åtminstone ett par försök innan vi filat bort de värsta ojämnheterna än de som klarar skivan på första försöket.

  • Hammerman

    Därmed inte sagt att man ska ge upp bara för att man är för unga, det är en väldigt dum attityd det också. Är man i ett förhållande och det känns värt att satsa på, då ska man fanimej ge järnet.

  • MissieA
    Vi2iJuli skrev 2008-11-18 21:35:23 följande:
    Ja, undra då hur det är med mig å min m2b?Jag har inte högskoleutbildad å han är snart läkare... blir det 50/50 då? Kanske jag vill gifta mig nu å inte han då? Eller, är det tvärtom?
    Hahha den var riktigt bra Ne då vill du gifta dig nu för din karriär är inte tillräckligt viktig för dig som hans är för honom. Sen beror det på er ålder med juuu??
  • Vi2iJuli
    MissieA skrev 2008-11-18 21:53:45 följande:
    Hahha den var riktigt bra Ne då vill du gifta dig nu för din karriär är inte tillräckligt viktig för dig som hans är för honom. Sen beror det på er ålder med juuu??
    Min karriär kommer sen när han e klar med sin.
    Sen ska han få vara pappaledig med kiddo nummer två med.
  • MissieA
    Vi2iJuli skrev 2008-11-18 21:56:57 följande:
    Min karriär kommer sen när han e klar med sin.Sen ska han få vara pappaledig med kiddo nummer två med.
    Jaaa you go girl Du är livslevande beviset hehe.
Svar på tråden Att ha for brattom att gifta sig.... (langt)