Jag och min sambo hade planerat att gifta oss allt är i stort sett klart,inbjudningskorten är iväg skickade och jag var så lycklig men igår fick jag veta att han varit otrogen för bara någon dag sedan. jag är så ledsen och jag tror inte att jag kan förlåta honom. Vad gör man i sådana lägen? Säger som det är för dem inbjudna eller hittar på en rigtig rövar historia.
Pyron: krävs mycket mer än några räkskal för att komma ned på hans nivå!
Men jag tror inte TS vilja var att denna tråd skulle handla om hämnd!
TS: Ni måste ställa in bröllopet! Du måste göra det på det sätt som känns bäst för dig. Antingen tystar du ned det hela, för att kunna lösa relationen i fred, eller så basunerar du ut otroheten för alla... Men dra inte någon rövarhistoria, det blir aldrig bra! Och personligen, även om det kan vara tufft för dig att kräva det, så tycker jag faktiskt att den otrogne får reda ut det här, han kan ju börja med att ringa sina föräldrar och berätta om det inställda bröllopet och orsaken till det!
Förlåt.....
Pyron varför då?
För jag tycker att det är förmycket prat om hämd, det verkar inte som att hon är ute efter att hämnas, fast å andra sidan har hon inte skrivit så mycket i sin tråd, men endå.
Åh nej vad hemskt TS... Känner verkligen medlidande för dig. Vad gräsligt...
Mitt råd är nog att inte förlåta utan att avsluta det här förhållandet nu. Du kommer nog aldrig bli lycklig med honom.
Hämd känns ju "bra" rent impulsivt men jag tror man egentligen mår sämre av det i längden. Bara för att din sambo sjönk till en låg nivå och betedde sig svinigt behöver inte du förvandlas till subba och göra nåt sjukt. Tror det bästa är att låta honom förklara för alla vad som gäller. Avboka allt och stå för kostnaderna. Och stäng dörren bara och gå vidare, njut av att ha din integritet i behåll! Ödsla inte tid på destruktiva saker.
Förutom tandborst-grejen då i nödfall... om du tror att du mår bättre av det 
OH JA! Faktiskt!!! Idag är vi vänner igen men jag har inte berättat det....jag tog tandborsten upp under kanten på toan ni vet...men just då, vilken toppenide, och det kändes så gött för jag var så arg och förtvivlad så jag ville bara skjuta honom egentligen 
men de kan man ju inte göra...men somsagt...idag känns det en aning omoget!
Måste ändå tillägga en sak... Man kan ju ta råd från andra och alla vi här på BT tycker ju att han är ett svin och att du ska dumpa honom och få vidare.
Men sen är det bara du som vet vad som är rätt. Jag skulle bli sååååå ledsen, arg och hämdlysten om min älskling svek mig så. Men shit... skulle kärleken dö? Jag vet inte. Det känns inte som den kan det. Han är ju så underbar, han gör mig så lycklig. Jag skulle inte bara kunna dumpa honom. Kanske skulle ha sex med en annan kille så vi blir "jämna" och sen försöka lappa ihop det som finns kvar. Men det låter också sjukt. Det är svårt det där. Men kärlek är så starkt och det är bara man själv som vet vad man ska göra.
Har en kompis som förlät en otrohet och gifte sig med killen kort därefter. Jag avrådde henne från att gifta sig men nu med facit i hand är de faktiskt lyckliga efter 4-5 år. Tror de "ändrade reglerna" i förhållandet och nu har ett öppet förhållande där båda träffar andra. Hade nog inte funkat för mig men de är lyckliga. Och de passar otroligt bra ihop! Så jag tror hon gjorde rätt till slut, även om jag nästan blev arg på henne när hon tagit beslutet att trots allt gifta sig...
Vad säger killen själv? Hur tycker han att ni ska lösa situationen? Har han känslor för den andra tjejen så är det ju tyvärr inte så mycket att göra något åt. Hur otrogen var han var tycker jag oxå spelar roll. Tycker absolut att det är killen som snällt får ringa runt och berättat att bröllopet är inställ, du ska absolut inte behöva göra det. Han kan ju börja med att ringa dina föräldrar...
det där med att ha sexmed andra för att jämna ut låter helt absurt. Ska man ligga där och ha sex med den andre och tänka: "Nu jävlar! nu ska du få se! " vem är man då? vad gör man mot den andra killen som man har sex med bara för tt jämna ut det?
nej, det låter inte som en bra ide´ tycker jag.
Jag tror inte att själva kärleken dör...då hade vi varit utrustade med en svitch-knapp som man kunde pilla på när det passade..
Däremot tror jag att det handlar om ett ställningstagande: Vill jag leva med honom under dom här förändrade förhållandena? Kommer jag att kunna lita på honom igen? Kan jag leva med alla frågetecken? Kommer han att göra det igen? osv osv osv...svaret på alla frågor kan ju bli "Nej, det här kommer inte att funka för mig" men kärleken finns kvar...
Fröken Figo skrev 2008-03-07 14:27:10 följande:
