Bekännelser

Jag har verkligen haft det fint i Arg. Gemma! Och landet är ju det förlovade shoppingmeccat för alla med lust och lov! Riktigt najs!

En av de stora plusspoängen är nog glassen också... riktig Italiensk glass hemlagad i otaliga glassbarer runtomkring!!

Jag vill gärna se Kina, men jag kan inte riktigt föreställa mig att bo där.... försomsfull?

här var ett av mina största splurges:
www.faenahotelanduniverse.com/eng/hotel.php

Kökschefen i El Bistro är en f.d elev av han som driver El Bulli i spanien... Dvs högteknologisk gourmetmat till Europeiska priser. Vi hade 10 rätter tillsammans och det var väldigt bra!

Ahhh Margaux kom gärna med fler Argentinatips! Jag sitter nu som en ekorre och samlar på mig inför framtid resor. Maken har nämligen förbjudit mig att läsa på om IVF och alla som inte lyckas hit och dit utan sagt åt mig att planera semestrar... love it! Det kommer svida i hans plånbok!

Efter Amelles tips om Slovenien har jag läst på en del och i helgen satt jag även och gjorde upp en resplan för Portugal.

I BA bör ni bo i Palermo Soho/Viejo.
Riktigt fint och trendigt område med massa bra restauranger och hur mkt små butiker som helst.... Dödsmysigt!!

Teatro Colon är ett måste som vi dessvärre missade(öppnar efter 1,5 års renovering i maj). Ett av världens finaste operahus tydligen... Puerto Madero är riktigt fint också men under utbyggning! F.d förfallet hamnområde som nu är hem till lyxhotell och restauranger. Recoleta är BAs Östermalm med flotta bostadsområden och dyra butiker... Här finns också kyrkogården med Evitas grav och otroligt många andra häftiga mausoleeum.

Margaux, har du varit på El Bulli? Är det sant att vissa rätter bara är dofter, serverade i provrör? Skulle bra gärna testa någon gång men ryktet säger att man måste boka två år i förväg. Ryktet brukar dock ljuga fett. När vi gick på pierre Gaignaire så var det "fullt" och sen dagen innan så hade de "fått ett återbud". Sådär brukar de alltid hålla på, för att hålla magin vid liv.

Hermes (eller som vi säger när vi är arga på dem, herpes) har i alla fall skärpt till sig nu, eller rättare sagt mannen har fått bra kontakt med en av damerna där som - i motsats till de andra - ringer tillbaka när hon lovat. Nu har jag i alla fall fått en deadline på min väska, juni i år. Och det handlar inte om någon väntelista utan att jag valde ett blankt skinn som tydligen är väldigt svårt att få fram för alla defekter syns jättetydligt. Plus att de har dålig service.

Mannens Lobb-skor är i alla fall klara nu för fitting, de skickar som sagt både foton och uppdateringar, dessvärre är han just nu väldigt långt ifrån butiken i London. Samt långt ifrån sin lilla familj. Han kommer vid midnatt varje kväll och får nöja sig med en snabb flukt på sovande dotter, bittert, bittert. Inget påskledigt heller och den kinesiska helgen nu på fredag kommer inte oss till godo, heller. Såhär vill man inte ha det i längden.

man blir ju riktigt sugen på Argentina!

Kram, G

Lapinette, din make är ju bara så bra!

Gemma - så klart min make är bra! Men vad an detta inlägg...jag menar vad har han nu gjort? Om jag ska fylla på lite om hur bra han är så diskuterade vi igår ett nytt jobb han eventuellt har på gång. Det gäller att starta upp ett bolag i samma bransch som han jobbar inom idag men i Belgium. Han har förklarat för investerarna att inte kan lämna sin familj i Stockholm och ju mer vi pratade om det igår så sa han - familjen kommer först! Han vill inte vara borta från mig och OM vi får ett litet barn. Det blir nog ett fett nej till den tjänsten.

Haha Gemma! tack för din lista, dagens goda skratt.

Om du får din herpesväska i juni, hur länge har du väntat då? Spänningen måste vara olidlig!

Lapinette
Tror att Gemma precis som jag höjer din man till skyarna för hans omtänksamhet om dig! Att du inte får läsa om IVF utan ger dig uppdraget att fundera ut resor osv Låter som en riktig klippa i mina öron.

Gemma
Det är nog glamour så det skvätter om det att ha en Hermes som skötväska, klart svårt att slå den.
En tjej i kompisens mammagrupp har en Gucciväska som skötväska, hon säger att hon förtjänar det och att varje gång hon ser den blir hon glad, även om hon måste traska runt i timar för att det är enda sättet att få deras barn att sova på dagarna just nu.

Margaux
Tråkigt att du blev av med massa vin, var det tullen eller flygbolaget? Kan inte de norska införselreglerna. Ska kika in på din sida på FB och kolla på dina bilder från din resa. BIlderna till min ligger på min FB sida, mest snöiga berg i solljus men lite vinterkänsla kanske du kan få ändå som missade vintern här. Inte för att det varit mycket till vinter direkt men ändå.

Idag var det lite småregn i luften men ändå ganska varmt ute så det var en perfekt dag att lufta min Babour jacka jag köpte i London, passar perfekt även om jag inte kan låta bli att le varje gång jag tänker på säljarens ord "den går att knäppa upp här bak så den är dessutom perfekt att rida i".
Eh ok ska komma ihåg det om jag någonsin ska ut och rida.

Nu ska jag sy en soffkudde

Gemma,
El Bulli går bara att boka samma säsong och de har inte öppet året runt. Man kan inte ställa sig på väntelista eller så och i år är det redan fullt.

Ryktet går att de ska stänga men jag vet inte om det är sant. Han tjänar ju inga pengar på restaurangen utan på sitt varumärke och produkter/böcker/framträdanden etc - och när menyerna går på gästspel.

Japp, det stämmer att vissa "rätter" enbart är upplevelser. En rätt bestod förra säsongen (om jag minns rätt) av en ballong som kyparen spräckte vid bordet och doften av lakrits (tror jag) spred sig till gästen. Häftigt, galet och helt vansinnigt underbart!

Tyvärr har jag inte varit där men fått höra livliga berättelser.

Lapinette: "Maken har nämligen förbjudit mig att läsa på om IVF och alla som inte lyckas hit och dit utan sagt åt mig att planera semestrar..."

Need I say more? Så tänker en man som vill ens bästa, ibland bättre än vad man själv gör. För en liten del av honom tycker säkert att det är jättepraktiskt att du läser på en massa och har koll, men ändå kan han sätta sig över det och tänka på vad DU mår bra av. Ja, eller också vill han bara på semester, som DU har ordnat ;) Eller en kombination.

Margaux: Man måste ha stor kaostolerans för att bo i Kina. Alternativt som jag, bli hittvingad och bestämma sig för att göra det bästa av situationen.

Men ändå - varje dag blir jag arg av en eller annan orsak. Förutom Tibet, som ligger där och mullrar olycksbådande i bakgrunden hela tiden, så finns det så mycket annat att reta sig på. Det uppenbara såklart - trafik, trängsel, knuffar, egoism, dålig luft. Och sen; tanternas enorma fixering vid att man inte ska gå ut med bebisarna på flera månader och då, om man gör det, ska de sitta i ens famn med händerna stelt pekande åt sidorna eftersom de har arton lager ylle och syntetdun på sig. De spottar och hostar sina TBC-baciller åt alla håll, petar med lortiga fingrar på barnet medan de SKRIKER "eeeeh!" "eeeeh", smackar högt och gör allt utom kommunicerar, men ändå - när barnet blir sjukt så är ALLT mammans fel som inte tagit på barnet tillräckligt med kläder.

Igår gick vi ner till fruktståndet. Det var femton grader varmt. Monstret hade pyamas, kofta, mössa, strumpor och vantar. Hon satt tätt tryckt intill min kropp, en ställning där hon oftast blir genomsvett (mest för att hon sprattlar och skriker). Jag står vid övergångsstället; en medelålders dam kommer fram till mig och säger förebrående: "Så liten. Så KALLT!"

Vid fruktståndet säger den rätt osympatiska försäljaren, som har järnkoll på allt, inklusive hur många veckor min dotter är (10,5) samt att att "flickor är lättare än pojkar" (en i och för sig positiv omväxling från det vanliga "pojkar är bättre än flickor") och en hel rad andra saker som hon tycker att jag måste veta: "Det där ser inte bra ut. Hon sitter inte bekvämt."
Vilket är preciiiis vad jag behöver höra när jag efter lång kamp tvingat ner monstret i den hatade men ergonomiska sjalen, men där hon ser allt annat än glad ut. Jag framhärdar: "Det är bra för barnet, men vissa gillar det, andra gillar det inte." Jag köper mina äpplen, sammanbitet, gungande i knävecken för att avstyra monstervrål (hon sitter och småputtrar hela tiden med ansiktet ihopskrynklat av ilska). Och så, när jag ska betala, kommer det oundvikliga rådet, med besserwisserrösten: "Är de där äpplena till dig eller barnet? För du VET väl att du inte kan ge äpplen till barn, de är för sura." (det där är en annan sak som kineser är besatta av, att undvika allt surt. Dock inte sött, sött är bra. I modersmjölkersättningen finns undantagslöst en massa tillsatt socker. Smaskens tycker de små, uppsvullna bebisarna. Och lite senare, när vi går till vakten på gården för att betala elen, sträcker han till min 2,5 månader gamla bebis genast fram - en stor, hård karamell! "Här", säger han. "Vill du ha lite godis?"

Än så länge går det bra. Men för min väninna, vars ett och ett halvtårige son redan springer omkring som ett yrväder bland stelt stapplande, påpälsade kinesbarn omgivna av fyra släktingar på lekplatsen, är det svårare. Hon har fullt sjå att se till att han inte sätter stora, runda, hårda karameller i halsen och kvävs. Klockan tio på morgonen. Och när hon avstyr det hela börjar pojken genast gråta, varpå föräldrarna och morföräldrarna genast förmanar: "Men SER du inte, han är ju HUNGRIG! Du ger honom inte tillräckligt med mat."

Sista grejen. När vi är ute och går vår vanliga promenad, passerar vi en skolgård. Barnen är inte lika groteskt övergödda som en del amerikanska, men det är inte långt ifrån. Ungefär 30% ser ut att ha ett BMI på 30 eller mer. De rör sig bara i nödfall; dels får de aldrig vara ifred för alla släktingar som ska samsas om varje barn, dels kan de ju ramla och slå sig. Men socker trycker man i dem, från att de är små små bebisar som nästan tvångsmatas med halvlitersflaskor fyllda av sockerstinn ersättning.

Men ändå, när jag tittar ut genom fönstret vill jag bara ut dit och omfamnas av det välmenande vansinnet.