Bekännelser

Förhoppningsis jag har bilden på BT. Men jag har dig på FB.. kommer du ihåg att vi försökte adda men redan hade varandra på FB!?

rosen vad kul att hunden är pigg! Hur gammal är den? Min lilla har precis fyllt 7 och min gamla som vi tyvärr fick söva ner förra året blev 16.. Det var en bra ålder!

Blir lite hundsugen nu!

Vad har ni för raser?

Vi har en labrador som är nio år. Vår förra blev 13 år.

Gillar labradorer! Men maken är inte så sugen på hund och jag måste hålla med om att just nu passar det inte så bra (bor i stan, jobbar och reser mycket).

God morgon!
Känns som en riktig sovmorgon nu när vi ställt om klockan till sommartid.

Izunia
jo jag kommer ihåg det, det var därför jag blev så förvånad.
Nu har jag kikat på vagnen, ser verkligen smidig ut, förstår att du längtar efter att få köra den. Du får bjuda över en kompis som har barn, låna barnet och köra lite ute.

Vi har länge pratat om hund men då vi båda jobbar mycket så känns det inte snällt mot hunden. Mannen vill ha en sort som han kan jaga med och vi funderade på en Jack Russel men det blir nog inte av är jag rädd. Dessutom reser vi mycket och har ingen bra hundvakt.

Trysil var verkligen jätte trevligt!
Åkte upp i onsdags efter jobbet, kom upp vid strax efter 1 på natten och bara stöp i säng.

Efter en stadig frukost torsdag morgon gav vi oss ut, solen strålade och det var nästan ingen blåst och snön var perfekt! Vi tog en långlunch ute och passade på att sola en del. Verkligen skidåkning när den är som bäst.

Fredag morgon vaknade vi och kikade ut, mulet och inte alls så mysigt väder på med alla kläder vi hade och ut. Jag som i vanliga fall bara har solglasögon var nu mycket tacksam för skidglasögon och min "rånarluva". På toppen blåste det så mycket att vi stakade oss ner för backarna första biten. Sen kom snön! Det snöade hela dagen i ett jämt och fint tätt snölager, blåsten på toppen slutade inte och det var rätt kallt på vägen ner för backarna. Jag var ordentligt påklädd och tyckte att det inte var så farligt men svägerskan frös hur mycket som hellst. Paus inne framför brasan med varm choklad med vispgrädde för att tina upp henne lite. Snön var helt perfekt, det snöade så mycket och blåste gjorde att många gav upp tidigt. Så vi hade hela Högegga området nästan för oss själva.
En sån härlig känsla att susa ner för backarna när det är aldeles tyst runt om och inga andra människor och mängder med nyfallen snö.
Då svägerskan frös så hemskt så åkte vi hem och åt en sen lunch och gav oss inte ut igen efter det. Handlade en rånarluva åt henne också och ett par tjockare vantar.
På kvällen lagade vi fransk fiskgryta md mängder av aioli och vin till maten.

I går var vädret ännu sämre, det blåste så att flera run ti kring oss bara tog ett åk och sen åkte hem. Flera liftar var stängda så vi fick hitta nya vägar för att ta oss till andra sidan av berget där det läade mer. I början var det jättebra, vist blåste det och började snöa lite men det var verkligen inte mycket folk där. Fick många fina åk i nysnön, det hade snöat hela natten och var precis lagom temperatur. Ett par timmar senare hade alla hittat till det systemet, galet mycket folk, kö både uppför och nerför backarna och hagel stora som ärtor som piskade oss i ansiktet. Vid 14 tiden gav vi upp och åkte hem, ganska blöta då det mellanåt kom snöblandat regn. Men det var nästan konstant nederbörd under hela dagen. Efter en lång lunch kom vi fram till att vi kunde välja mellan att slöa hela em och åka hem dagen efter som det var tänkt, eller så åkte vi hem och fick på det sättet en ledig dag hemma istället. Så vi åkte hem igår istället för idag.

Idag är det stårlande sol i stockholm och vi ska ut och ta en lång promenad och sen stoppa ner alla vinterkläder i källaren för nu får det inte komma mer snö!

Kära vänner! Tillbaka från en helg i bergen, den första naturdoften sedan Malaysia och den första resan med monstret. Ni minns kanske, hon var ilsken som en geting i fredags och jag var aningen nervös över att släpa henne villt skrikande i taxi-tåg-taxi, på vandring, i restaurang.
"Var inte orolig" skrattade ayin. "Ni är två, du och din man, då är det lätt."

Lördag morgon var monstret på ett strålande humör (jag vet jag skriver mycket om hennes humör men allt börjar och slutar liksom där, numera), låg i soffan och chillade medan vi åt frukost och packade. På stationen - den nya, fina som ser ut som ett rymdskepp - la jag en filt över vagnen för att värja oss mot de många nyfikna blickarna. Vi stuvade in oss själva och halva bohaget i det nya "bullet-tåget", som ser ut som en lång, vit larv med spetsig nos, och svischade iväg till Hangzhou. Lycakdes avvärja trängsel i taxikön (som vanligt köade 80% lyxigt medan 20% helt sonika gick förbi kön, utan att en enda protesterade, ja tills den arga västerlänningen tog sin barnvagn och ställde sig tvärs över "ytterfilen", sen läxade jag upp varenda en som försökte gå förbi med ett 'detta är en KÖ. Vi står också i kön." Men istället för att, som i Sverige, dra fram en kniv eller i alla fall muttra sarkasmer i en halvtimme, började folk skratta och upprepa vad jag sagt, sedan ställde de sig lydigt bakom. Och inte en enda försökte tränga sig förbi efter det.

Förhandlade oss till ett uselt taxipris, finns INGET som försätter en i ett så dåligt förhandlingsläge som att resa med en bebis som börjar grymta ilsket i sin bilstol, men för oss var det ingen större skillnad ändå (240 SEK för en timmes färd rakt upp i bergen, jämfört med kanske 150). Hangzhous prydliga gator och hus ramas in av sjöar och parker; bilarna är nya och har säkerhetsbälte bak. Men luften är mycket sämre än i Shanghai, det stinker kol och frånvaron av havsluft gör att smogen aldrig tycks lyfta. Så småningom skingrades det bruna och vi kunde urskilja berg, bambuträd och barrskog! Långt ut på landet åkte vi, genom små byar där huvudgatan kantades av fruktförsäljare och stora, röda lyktor. Genom den stora stenporten och sen upp, upp på den smala slingrande vägen, under ständigt tutande.

Vårt lilla radissonhotell, den föredetta gangsterkungen Du Yue Shengs villa, låg precis som resten av berget insvept i dimma. Det gjorde att vi inte fick så stor glädje av våra två balkonger (en med utsikt över bambuskogen, en annan med vidsträckt vy över teplantager, tallar och pagoder) men luften var hög och klar, det kändes som att sniffa Vicks efter månader av förkylning. Monstret sov som en stock, däckad av resan och den syrefattigare luften. Efter att ha fått i henne lite mat och bytt blöja kånkade vi vagnen de tjugo minuterna upp till Lodgen. Där sprakade en brasa och vi satt i soffan och pratade med en urtrevlig familj från Conneticut, medan vi åt lunch, drack cappuccino, mumsade på brownies och gladdes åt ett monster som log med hela huvudet åt allt och alla. (Hela helgen fortsatte hon sådär, folk blev helt tokiga i hennes stora, blå ögon och runda, goda, röda kinder och hon log och log och log och pratade, långa haranger av vokaler. Eller också satt hon i knät och höll ett stadigt tag om ens fingrar, medan vi försökte bläddra i Hello Magazine.)
På eftermiddagen gick vi en motvillig runda i regnet på sviktande skogsstigar; bugaboon funkade när man vände på den så att de stora hjulen var fram och de små låsta, än en gång var vi tacksamma för vår fina vagn. Monstret hade vaknat till liv och låg och småplirade på grenar och ansikten som svischade förbi ovanför henne.
Tillbaka på hotellet hann vi bara få i monstret lite mer mat (hon åt JÄTTEMYCKET och mina i vanliga fall villt sprutande pamelabomber var ovanligt beskedliga - å andra sidan har man hört att en del mammor tvingas skjuta till ersättning under växtspurterna och sådant slipper ju jag) , sedan slocknade hon lägligt nog igen så att mannen och jag hann ligga i sängen och dricka Demoiselle-champagne och käka Valhrona Guanaia, duscha och fixa oss inför middagen.
Ut sen igen i mörkret, hotellinnehavaren väntade redan på oss ovanför trapporna för han ville absolut inte höra talas om att vi skulle gå, det var ju så "hen bu fangbian" (opraktiskt); de är så roliga kineserna, rör sig inte en meter i onödan och kan absolut inte begripa att man frivilligt kan gå uppför ett berg i regn och kolmörker med en bebis. Så envis var han att han fattade tag i barnvagnsstyret för att hindra oss att gå, men då räddade monstret oss genom att skrika - hon hatar när barnvagnen står stilla.
När vi kom fram var vi iskalla och genomblöta men värmdes snabbt upp av sorlet, brasan och rykande soppa på lodgen. Monstret satt i famnen på mig och mannen växelvis, medan vi drack en god men inte så märkvärdig shiraz och åt roast pork med äppelsås, senap och ugnsbakade grönsaker. Vid bordet bredvid satt ett stort gäng uppenbart homosexuella tjejer och killar; jag pratade matlagning med killarna (fick flera jättebra tips på hur man får sufflén att lyfta) medan den ena av tjejerna kollade fientligt på mig, medan den andra VRÄKTE sig över monstret och började "a yoy yoy yoy yoooooooy, yeeeeeeeeees, you're so BUUUUUUTIFUL, a yeeeeeees!" Monstret, hon stannade mitt i ett "agäää", med munnen gapande av förvåning. Men med innehaverskan, guangdongtjejen Joanna, hade hon en lång, tystlåten konversation.

Klockan tio var vi alla i säng, sen sov vi klubbade av bergsluften till prick åttanollet nästa morgon, när vår lilla levande väckarklocka satte igång att skrika ilsket. Frukosten åt vi på rummet, bacon, ägg, bröd, frukt, juice, sen gick vi ut på skogspromenad, åter i regn och dimma, med monstret i praktisk men tråkig bärsjal. Hon tycker inte om den och det gör heller inte jag, men mannen var tacksam över att slippa puffa barnvagnen uppför branta bergsvägar och det kan man ju förstå.
Lunchen åt vi åter på lodgen, nu var det nästan tomt förutom bögarna som satt och pratade framför brasan medan flatorna var ute och promenerade, sen kom en skraltig minivan och hämtade oss. Precis innan fick monstret symboliskt nog psykbryt och vrålade så att taket nästan lyfte på lodgen. Var glad att vi var ute i god tid, för bälten saknades överallt och baksätet där jag satt var löst, och framför mig var en stor glugg mellan framsätena, sen kom rutan... for rätt igenom den många gånger, i fantasin.
Hemresan var lika odramatisk som ditresan, förutom att monstret var lite trött och skrikig. Det visade sig att hon inte bara lärt sig prata, utan även protestera med höga, genomträngande skrik som roade de godmodiga kineserna outsägligt.
När vi kom hem la vi monstret, sen åt vi hämtmat och såg en film. Vi sov som stockar till åtta i morse, båda två. Då hade mannen såklart redan gått till jobbet.

...

Puh, tillbaka efter en minst sagt ansträngande shoppingtur. Monstret HATAR verkligen att bli buren, hemma tolererar hon det korta stunder men idag började hon skrika så fort hon fick se bärsjalen. Det hjälpte inte att jag sjöng och hoppade upp och ner, hon ville INTE. Värst gillar hon värmen och att hon måste ha huvudet fastsmetat mot min kropp (hon är för liten för att hålla det själv än så länge), när hon väl somnat ligger hon som i koma men så fort hon vaknar skriker hon igen. Och nu somnade hon inte alls. Nere i tunnelbanan insåg jag att det inte skulle gå, så jag fick vackert gå hem igen och hämta vagnen. Då somnade hon såklart direkt, utmattad som hon var stackarn. Men för mig hade kampen bara börjat. Att ta tunnelbana i Shanghai med barnvagn är ren och skär tortyr. Det börjar redan ute på gatan där man måste ta trappor hela vägen ner, köpa sin biljett och sen plocka isär hela vagnen för att komma igenom spärrarna. Fler trappor, sen försöka hitta en vagn som inte var sprängfull av folk. Framme vid min station fanns tack och lov rulltrappa upp, sen fler trappor till själva affären. Ja, och sen skulle man alltså storhandla skjutande en barnvagn OCH en kundvagn i de trånga gångarna, utan att välta de omsorgsfullt uppallrade displayerna.
Blöjorna var jag tvungen att köpa i en annan affär, ner igen i tunnelbanan och välja en annan uppgång, (trappor, trappor, varje gång fick jag plocka isär barnvagnen), sen åter kryssa mellan gångarna medan glada affärsbiträden stack ner nosen i barnvagnen så fort jag vände ryggen en sekund. Vid det laget började monstret tröttna och de goda råden hagla, "Hon GRÅTER nu, Hon är nog hungrig!".
Så trött var jag på allt kånkande att jag helt sonika valde att promenera hem, i hård trafik i trettio minuter. De tre trapporna upp till vår lägenhet kändes ovanligt odramatiska, jämförelsevis.

Puh. Måste hitta nåt annat sätt. Men bärsjalen tänker jag inte befatta mig med nåt mer, mannen får träna under helgen för han har, som anna wahlgren förespråkar, antagligen en "attityd av självklarhet" och jag mer en attityd av självmord.

Kram. G

Gemma
Har ni provat babybjörn? Vet flera barn som inte gillar bärsjal alls men inte alls har några problem med babybjörnen. Då blir det dessutom lite mer tyg mellan bäraren och barnet och därmed inte lika varmt.

Er resa lät fantastiskt mysig, mina skidåkningsdagar står sig rätt slätt.

Ditt minimoster är ju riktigt berest nu, räknar på fingrarna, för att vara rätt precis 2 månader. Hur funkar snabbtågen med barn? Är det tvära kast eller flyter de fram?

Tråkigt med allt regn på resan, det är inte riktigt samma sak då även om det kanske gjorde er luft ännu bättre.

förhoppningsis: Tänkte också på det där med babybjörn idag. Tror att det skulle funka bättre faktiskt. "Alla" snackar så mycket om det här med sjal, inte minst mannen vars brors fru är någon sorts auktoritet inom området sedan femton år i tyskland (hon har ett företag där hon ger kurser). Det ska vara så bra för ergonomin bla bla bla och barnen blir så trygga. Men hon ÄR ju trygg, precis överallt utom i sin sjal. Jag köpte en skitdyr Looma Sino, och så bara hatar hon den. Problemet är att hitta en BB här i Shanghai...

Kollade dina bilder från Trysil, det såg helt sagolikt ut som jag skrev på Facebook. Din beskrivning får mig att minnas det härliga med att åka skidor, och det jobbiga! Jag fryser alltid som en galning, värst är fötterna - hur gör man? Två lager raggsockor och för stora pjäxor, extra varma, hjälper inte alls. Nästa gång jag ska ut och åka så ska du baske mig få hjälpa mig att klä mig.

Dricker en trippel espresso på morgonen så det är inte ett dugg synd om mig, men är man en ohjälplig gottegris så är man... kalasar f.n. på chokladtryfflar och decaf illy espresso med kardemumma (tips om ni råkar på svagt kaffe är att "förstärka" med kardemumma). 800 kalorier om dagen låter farligt. Finns ingen chans att man får i sig alla de näringsämnen som krävs för att kroppen ska funka normalt. Kvinnotidningsmakare är sadister och många läsare dessvärre masochister. Det är någon sorts matematisk sanning som tyvärr håller sig konstant.

Nu ska jag gå in på babybjörnsidan och researcha fram en modell med inbyggd aircondition och ljuddämpare för bebisskrik, sen ska mamma och pappa få gå och shoppa åt mig - igen. Annars är vår stundande helg vid kinesiska muren allvarligt hotad. Liksom vår matförsörjning.

Hundar: Tycker dessvärre att de luktar och låter illa men att de är jättefina och mysiga i övrigt, när de inte bits. Om vi hade stor trädgård skulle jag gärna vilja ha en border collie, eller en rodesian ridgeback. Gillar deras vansinniga energi och att de är så personliga. Men golden är också fina. I övrigt är jag ju definitivt kattmänniska, trots att de är rätt värdelösa husdjur (egocentriska, fega och bortskämda. Mmmm. Älskar dem!)

Kram!

Gemma
jag fryser alltid i vanliga fall, mannen brukar mobba mig för att jag verkligen avskyr att frysa så jag byltar på mig så att michelingubben ser smal ut jämförelsevis.
Fryser alltid om händer och fötter när jag åker skidor, händerna löste jag med extra tjocka goretex tumvantar i dun och fötterna genom att ignorera alla råd som finns om endast ett par tunna strumpor i pjäxorna.
På med riktigt tjocka tubsockor jag fått i reklampresent från en ledande advokatbyrå här i Sthlm och sen ylleraggsockor. Pjäxorna måste vara lite stora annars blir det så trångt att blodet inte når tårna ch då fryser man garanterat!

Här hemma är det BB som gäller även om sjal kommer mer och mer. Ett pluss för BB är att det är bättre för bärarens rygg då den är uppbyggd på ett stadigare sätt än sjal.(se meddelande jag skickade på FB)

Insåg att jag fyllde i min vikt i kilo men systemet var inställt på pounds utan att det markerades så nu fick jag en vettigare kalorimängd. Låter fortfarande vansinnigt och jag kommer nog inte orka hålla på att räkna på vad jag äter, men det är kul att få en liten uppfattning.