Bekännelser

Hej på er! Dricker guess what och äter fruktfat och njuter av sprattlande monster som bara vaknade EN gång i natt, på 12 timmar! Yeah! Eller ja, hon försökte ju vid sjutiden men då lindade jag henne och lirkade in nappen efter viss möda och då sov hon gott i en timme till. Den hårda lindningen använder vi numera bara i nödfall, hon är i alla fall inte en av dessa evigt skrikande viftande små stackare som kräver att lindas, men hon verkar uppskatta det när hon inte har möjlighet att hitta sin inre varva ner-knapp. Annars kör vi bara soft lindning med filt som hon enkelt kan krångla sig ur.
Idag är solen för en gångs skull på semester. Igår hade vi däremot 22 grader och strålande sol. Var på bumps and babes och hörde min rara amningskonsult, eller rar är väl inte ordet, snarare skotsk bergsgorille-kvinna, men hon är skitcool i alla fall - svara på alla möjliga frågor om amning (typ 50% från mig, inte för att vi har problem utan för att jag A. Är så sjukt frågvis och B. För att hon innan bett mig fråga eftersom hon var nervös för att ingen skulle säga något.
På eftermiddagen fick vi besök av mannens VD:s fru, biolog samt mor till tre pojkar. Hon är sååå söt med monstret, lugn och snäll och lirkande. Hon hade med sig presenter från frankrike och var full av uppmuntrande råd och löften om stöd och barnpassning för att avlasta mig, jag är ju 24 timmar om dygnet med monstret och gullig som hon är, ville hon absolut att jag skulle få lite egen tid! Jag är helt rörd över hur många som erbjuder sig att hoppa in som extra-mammor (till mig) just nu, det är tydligen generellt så att den unga mammans egen mamma kommer och bor med en ett tag och hjälper till (och så är det även bland västerlänningar). Men vi lider inte brist på stöd. Det jobbiga är väl de oönskade kinesiska attackerna, kvinnor som läxar upp en hela tiden, mest för att de anser att hon har för lite på sig, kommer med helt sjuka råd om det ena och det andra och - framför allt - har ett helt annorlunda sätt att kommunicera med bebisen. Jag ser i normala fall tystlåtna inkännande kinesiska väninnor bli helt förändrade när de talar med en bebis, de skriker entonigt och imbecillt om och om igen samma sak, klappar i händerna, smackar med munnen och låter inte bebisen vara ifred en sekund. Monstret börjar gorma redan efter en halv minut, hon är så intesivt betraktande att hon blir överstimulerad på studs. Att hitta en barnvakt blir inte lätt. Det är uppenbarligen inte bara frågan om att personen i fråga ska veta hur man matar och byter blöjor (plus helst inte vara psykopat), hon måste kunna prata med bebisen på samma nivå som man själv och - framför allt - låta henne vara i fred och leka själv. Hellre skrika lite för mycket än lite för lite, är min filosofi. Sällskap när man ber om det, själv. Det är någon form av respekt helt enkelt.
I förrgår satt jag på en uteservering och såg bara lyckliga bebislemmar vifta i vinden medan jag drack två fluffiga... Gissa vad. Tänkte jättemycket på i sommar och hur hon kommer att tro att hon dött och kommit till himlen, för hon visar redan tecken på att vara ett fullfjädrat naturbarn. Inte alla bebisar älskar att bada men hon blir helt drogad av att bara höra ljudet av vatten och hon älskar vind och bryr sig inte om kyla, däremot skriker hon om man lämnar henne i solen. Känns så himla underbart att jag kan ge detta lilla ofrivilliga stadsbarn detta, två hela månader i fluffig natur, snart snart!
Mina domningar består, helt säkert efterom jag använder händerna till att lyfta, rapa, kånka barnvagn, styrketräna med mera. Men det är i alla fall bättre. I går kom mannen hem redan halv sex, vilket lät mig styrke- konditionsträna i 1,5 timme på gymmet, följt av en timmes massage. Heaven!
Idag har jag date med min coola franska väninna på vår favvo-lunchrestaurang. Delvis för att jag vill, delvis för att jag måste härifrån när ayin kommer - för att jag inte står ut med hennes skrikande till min dotter. Och jag är för mesig för att säga ifrån! På ett sätt är det ju gulligt och jag vill inte såra henne. Tror på något vis också att det är mer störande för mig fän för monstret.

Dessvärre ser det inte ut som om vi kan använda uteserverigen för att sola, om vi inte nöjer oss med att bli bruna av en film av smog.

Hur mår ni andra? Speak up!

Dagens bekännelse - det är nu bevisat! Jag ÄR en citronvaginagumma och för er som inte förstår detta uttryck så är jag nu i klimakteriet har ett hormonvärde under 150. Tjohooo!!!! Inte alls så himla trist förutom att det regnar utanför. Ska m a o gå vidare till steg 2 i IVF-processen och börja med sprutor ikväll. Fast först blir det ett långt yogapass.

Vad har ni andra gjort idag...eftersom ni inte varit här?!

Godkväll govänner,

Full rulle inför morgondagens Parisresa, måste ta tag i packningen snart. Svårt med vädret då det varit pissigt hela veckan samtidigt som jag drömmer om tunna skinnjackan! Jag är i alla fall sjukt laddad för mängder av mumsig fransk husmanskost, goda viner och stinkande ostar :)

Au revoir och lycka till med sprutor, bebishantering och livsnjutande!

Kram/A

Varje, varje kväll har jag tänkt; "Måste gå in på tråden och åtminstone se efter hur alla raringar mår och vad de gör".. men har tills idag alltid varit alldeles för TRÖTT.

Har läst hela tråden och jag inser att jag inte får bortprioritera den här tråden som är sådana härliga hjärtan som delar med sig av allt jobbigt, skojigt, tråkigt och glädjande!

Har flyttat in i lägenheten nu men den är till åtminstone 70% tom då vi inväntar möbler.. sitter på en mycket glamorös klappstol just nu! Men jäklar- så vi trivs!

Har ju också börjat nya jobbet, och även om det till grunden är relativt okvalificerat så ställs det höga krav och tempot är väldigt, väldigt högt. Försöker ju varva det hela med Matte C samt plugga inför högskoleprovet om en dryg månad, och det är tufft måste jag säga.

Har haft en kväll för mig själv ikväll då mannen är på jägarexamenskurs (Nu vankas det vilt på middagsbordet) och har hittills varit på promenad med väninna, duschat, pluggat, tvättat samt lagat mat. Är redan helt slut, hur ska detta sluta? Hur hinner alla mammor och pappor därute sköta heltidsjobb, hem och barn som ska ätas, kläs av och på, torkas, nattas och uppfostras? Kommer för evigt att vara en gåta för mig.

Gemma, skrattade högt -möjligen med en hint av skadeglädje- när din lilla tjej spydde ner din nya Juicy. Moahaha.

Lappis, du är så himla stark som ORKAR!

Förhoppning, hur är nya lyan?

Amelle, vad är planen för Paris?

Nu ska jag krypa ned i sängen med laptopen och försöka se åtminstone en del av American Gangster. Love Denzel Washington!

Stinkande ostar och citronvaginor - livet är i sanning fyllt av glädjeämnen!

Grattis Lapinette, men hade du inte utförligt förklarat proceduren så hade man onekligen haft lite svårt att begripa denna glädje. Nu håller vi tummarna för att det går vägen... eller rättaresagt tänker pessimistiskt, tycks som om det är en bättre grogrund.

Sol idag när jag åter ska sitta i en taxi till sjukan istället för att luncha ute med någon väninna, typiskt. Denna gång för att kolla om monstret vuxit som hon ska (haha!) och ge henne läskig kvicksilverhaltig hepatit B-spruta. Med tanke på hur mycket jag släpar runt på henne så känns det rätt nödvändigt.

Stålis: När man som bäst behövde dig så dök du upp. Som vanligt. Att flytta är det näst jobbigaste som finns, i synnerhet om man gör det i kombination med renovering (vilket man ju oftast gör). Kräks på mina juicyställ är något jag mer eller mindre väntar mig, så mycket större anledning att köpa många ställ! Mest praktiskt vore väl om batikmönstrat kom tillbaka stort (inte sådär pyttelite som förra året utan RIKTIGT stort), då kunde monstret kräkas vilt utan att det syntes. Men tack och lov kräks hon nästan inte alls.

Amelle: Ha en superunderbar resa, är jätteavis, parisvår är nästan den bästa våren förutom Shanghai-vår. När kommer du tillbaka?

Och alla, är Margaux i Argentina nu, eller tar hon bara en trådbreak?

Kram, G

Men ser en massa kända ansikten här, trevligt!

Lapinette, jag tog en massa sprutor för cirka 10 år sedan och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Tyvärr hade inte läkaren civilkurage eller kunskap nog att tala om för mig att det skulle bli lättare om jag gick ned i vikt. Något som är en självklarhet att säga idag. Det blev inget barn och nu är kärringen för gammal. Livet funkar bra utan barn också, trodde det skulle vara jobbigt ibland men man är anpassningsbar.

Har hund istället. (Det var ett skämt med hunden - har hund, men inte av den anledningen.)

Originalrosen - så du har själv gått igenom detta! Då förstår du vilken berg- och dalbana jag lever i just nu. Har faktiskt "redan" börjat ställa in mig på att det kanske bara blir jag och maken eller så adopterar vi. Har inte riktigt bestämt mig för vilket.

Gemma - sorry, har inte gått igenom och beskrivit hur en IVF-process går till då jag på något sätt velat undvika detta trista ämne så mycket som möjligt på denna tråd. Samtidigt har det ju blivit oundvikligt att inte nämna det då det tar en så stor del av mitt liv i anspråk. Men här kommer en liten förklaring:

- 21 dagar efter första mensdag börjar man med nedreglering vilket innebär att man tar spray i näsan morgon och kväll för att försättas i klimakteriet. Detta gör man i 2-3 veckor, beroende på vilken klinik man går hos.
- När man väl är i klimakteriet, hormonvärde under 150, och har fått en blödning börjar man med sprutor. Dessa tas varje kväll i ca 10 dagar. Samtidigt fortsätter man med nässprayen men bara en "puff" morgon och kväll (tidigare gjorde man i vardera näsborren). Dessa sprutor gör att ägg produceras och efter ca en vecka kollas man på nytt med blodprov och VUL för att se att äggfoliklar bildats och har rätt storlek. Utifrån detta bestämmer men "do date".
- Två dagar innan äggplock tar man en ägglossningsspruta som gör att äggen lossnar inom 36 timmar.
- Vid äggplock blir man härligt drogad och får sedan se läkaren (om man lyckas se klart ) suga ut alla ägg. Maken har då lämnat lite simmare och sedan pyttsas dessa tillsammans. Förhoppningsvis tycker de om varandra och två dagar senare har några bildat små blastcyster varav ett sätts tillbaka och resterande hamnar i frysen (och kallas därför eskimåer).

Oj, det var inte lätt att förklara en IVF-process med några få ord.

Amelle - Ha det bäst i Paris.

Lapinette - Tack för förklaringen!

Bidrar med en glad nyhet, iaf för mig - jag har n äntligen internet hemma igen! Gissa om jag har saknat er tjejer!

Lappinette, har hållit tummarna för dig, vad skönt att nedvarvningen funkade, även om det var tråkigt att du inte var gravid. Kom läkarna fram till vad det var som hände?
Kommer ihåg processen från förra gången, hur känns det för dig nu när du vet vad som väntar? Är det annorlunda mot förra gången?

Stålis
När kommer era möbler? Är de från kina eller är det nya som ska levereras?

Gemma
Läskigt med armarna som domnar, blir knappast bättre av att läkarna skrämmer upp dig med massa hemskheter.

Här har livet börjat återfå sina rutiner efter flytten, jag försöker vänja mig vid att behöva passa busstider till och från jobbet. Sista bussen hem som går direkt från norrmalmstorg och hit går 18.34, inte ofta jag har kommit från jobbet då så det blir tbana och tvärbana runt halva stan istället. Mindre kul!

Kommer inte ihåg om jag berättade att vi började med att kasta ut en garderobsvägg när vi flyttade in här. Den var i usel kvalitet och välte och gick sönder när vi puttade lite på den. Mannen sa att det fanns garderober så det räckte ändå när vi plockade upp en som stog i källaren. Jag var ytterst skeptisk! J pekade på klädkammaren och sa att vi bara skulle ha kläder där och inte använda den till allmän förvaring av golfklubbor mm. Jag hävdade envist att vi inte skull få plats varpå han sa de numera bevingade orden "häng in dina kläder först så tar jag den platsen som blir över" Klädkammaren är nu riktigt full med mina kläder, har ännu inte stoppat in alla bal/aftonklänningar och har 2 fulla tvättkorgar som jag betar av nu i tvättstugan. J har insett att han kan få välja mellan att ha sina kläder i kartonger resten av tiden eller köpa nya garderober. Så idag bär det av till Ikea efter att J slutar jobba.

Här regnar det för ca 100 dagen i rad och jag har hysteriskt mycket tvätt att ta hand om, sen ska jag luncha med en mammaledig väninna som bor ett par kvarter härifrån.

Tittar in lite snabbt innan jag ska på ansiktsbehandling (wonderful) direkt följt av Arlanda.

Hej Stålis, long time no see! Paris är business AND pleasure, skulle man kunna säga :)

Vad jag är avis på både Stålis och förhoppningsis som klarat flyttpärsen. Vår renovering är en never ending story men vi hoppas kunna flytta ut från mamsen när vi är tillbaka från Paris. Återstår att se om så blir fallet. Också mycket avis på förhoppningsis smarta garderobskupp (som kvällstidningarna skulle uttryckt det). Vill också ha så mycket plats!

Gemma, vad rund och go hon är din lilla skrutta! Precis som jag gillar mina bebisar, välfyllda och tjockkindade. Jättesöt! Och beträffande vädret i Paris? mja. Ska enligt prognosen SNÖA i nästa vecka. Det är inte okej. Jag som tänkt sitta på en uteservering med ett glas rosé och njuta av vårsolen bakom stora solglasögon. Har i alla fall trotsat John Pohlman-typerna och fästmannen (som hävdar att det är apkallt där just nu) och endast tagit min tunna skinnjacka. Varmaste mohairkoftan är med så det borde funka.

Lapinette, nu hänger jag med lite bättre i vad du går igenom kroppsligen. Tycker du är jättestark!