Fixa vikten till bröllopet!

Ja jag vill också köra igång ännu mer i januari.....jag kommer mest att träna men behöver peppas för att orka!!!
ses då!
Kram

Grattis till 8 kilo på 2 månader.

Jag har oxå gått med i viktklubben men tror itne att jag kommer få lika fina resultat som du, men man får kämpa på.. Vad var ditt "trick" för att lyckas.....

Ja jag kör på en långsammare viktminskning på viktklubb. Fixar inga snabbgrejer. Mår för dåligt då...

Skiter oxå i allt nu och sen blir det stenhård träning hela januari.Åker ju i februari!

Jag vill vara med här på ett hörn. Har gått ner 16 kg på ca 3,5 månader och egentligen är jag nöjd med det, kommer inte vara ett dugg ledsen över att gifta mig i nuvarande skick... Men en fyra, fem kilon till skulle vara kronan på verket! Så jag siktar på att hålla nuvarande vikt över jul och nyår med allt vad det innebär, och sen kämpa mig ner lite till om jag fortfarande känner för det då.

Det känns verkligen roligt att ha lyckats så här bra för jag trodde faktiskt att jag var "dömd" att väga så mycket för alltid och tänkte att alla andra kan gå ner i vikt utom jag... men så var det ju inte. Och ändå har jag inte behövt offra särskilt mycket egentligen, har ätit både tårta och choklad och pizza någon gång ibland och ändå tappat kilon... bara skurit ner på det meningslösa ätandet, och börjat röra mig mer. För första gången på flera år så är jag nöjd med det jag ser i spegeln och jag kan ha en massa snygga, åtsittande kläder utan att känna mig obekväm... det är verkligen värt det.

Pepp till alla som kämpar, speciellt till er som verkligen mår dåligt av övervikten och känner att det är hopplöst... det är det inte. Kan jag så kan vem som helst, för människa med sämre karaktär än mig får man leta efter.

misstrixie: GRATTIS!!!Hur sjutton har du lyckats?
Tycker du borde vara så jättenöjd

Thailand 08

Tack snälla! Alltså, jag har inget riktigt bra svar på det, alla vill veta hur jag har gjort men jag kan inte säga att jag har följt den-och-den metoden eller slutat äta kolhydrater eller något speciellt... jag bestämde redan från början att INTE plåga mig själv utan göra detta på ett sätt som känns naturligt, som en ny livsstil och inte en bantningskur.

Så frågan är kanske inte hur bra mina vanor är nu, utan hur dåliga de var innan jag satte igång... *rodnar*

Men ett par konkreta saker, för det första så har jag experimenterat en hel del med mina favoritmaträtter och testat hur nyttiga jag kan göra dem utan att de förlorar sin goda smak. Det är lätt att "lighta sönder" maten, men då hamnar man i det här negativa tänket att åhh det här är tortyr, varför ska jag utsätta mig för detta, livet är så tråkigt... osv. Och därifrån är steget inte långt till att ge upp. Bättre då att göra maten riktigt god och kanske inte göra den alltför kalorifattig, men i gengäld ta en mindre portion och fylla ut med mer grönsaker.

Ah ja, grönsaker! Jag var inte så förtjust i det innan men nu skulle jag inte klara en måltid utan. Har till och med upptäckt ett par nya jag tycker om. Jag har alltid varit rätt petig med maten så det har varit en stor utmaning att våga testa nya saker.

Sen har jag använt mig av måltidsersättning vid några enstaka tillfällen, mest när det varit stressigt på jobbet och svårt att hinna planera maten. Chokladbars då och inte pulverdrycker, dem mår jag bara illa av... har också hänt att jag ätit färdiga microrätter, de flesta är alldeles för kaloririka för en enda måltid men det finns ett par guldkorn också, kalops till exempel.

Men i övrigt har jag bara försökt välja mer medvetet. Blir lätt manisk med att räkna, väga och mäta (hade ätstörningar i tonåren) så det skippade jag den här gången. Försöker landa på ungefär 1300 kalorier om dagen men utan att skälla på mig själv om det blir mer någon gång. Överhuvudtaget så tror jag det handlar väldigt mycket om attityd, alla mina tidigare försök har misslyckats men då har jag mått fruktansvärt dåligt och känt det som ett stort tvång att gå ner i vikt... den här gången känner jag mig mycket mer avslappnad och positiv, detta gör jag inte för att se bra ut i brudklänningen eller kunna ha kort kjol (även om det är en trevlig bonus!) utan mest för att jag tycker att jag förtjänar att vara snäll mot min kropp. Den ska ju förhoppningsvis behöva orka med en hel del i framtiden.

Oj, det blev långt det här. Hoppas inte jag verkar självbelåten eller så, jag är bara så väldigt lycklig över att äntligen trivas med mig själv. Jag gick upp i princip alla mina kilon i samband med en jobbig sjukdom, så de har liksom suttit kvar och påmint mig om de svårare tiderna, men nu känner jag mig fri. Det är så skönt att slippa självföraktet och ångesten och alla (förmodligen mest inbillade) blickar av folk som kände en när man var smal och SER hur mycket man gått upp... Det är faktiskt för j*vligt att vara överviktig i det här samhället, jag blir arg när jag märker skillnaden på hur jag blir behandlad nu jämfört med innan, jag som inte ens var så där extremt överviktig. Nu är alla trevliga och ger komplimanger och sånt, men det var jag väl värd innan också kan man tycka... jag är ju samma människa ändå...

Nu ska jag sluta babbla. Ännu mer pepp till er, vi är ALLA fina och värdefulla oavsett storlek!

misstrixie, grattis! Underbart att du lyckats så bra och hittat en metod som fungerar för dig.

Grattis Misstrixie!Tack!Nu blev jag peppad!
Vad är din målvikt?

lanovia 08 skrev 2007-12-20 08:25:25 följande: