Ny tråd, ny månad och nya friska tag

Ja det är skönt väder just nu. Men samtiigt lite läskigt tycker jag. Det SKA inte vra såhär varmt här i januari!!!!
Tidigare i veckan satt vi t o m utomhus och åt lunch!!!!!!!! Jag hade visserligen tunn jacka på mig, men vissa satt i bara tröjorna. Det var sol och ca 15 grader!!!!
Det är inte normalt!!!!! I början av januari!

Men visst, man får väl njuta av global warming ändå på något vis.
Och själv har jag en extrem längtan till våren och lite varmare tepmeraturer och längre dagar. Vet inte om det var mina 3 veckor i Sverige under värsta tiden som gjorde det?!? Jag fick nog av mlrker och ruskväder då. Under de 3 veckorna där såg jag itne solen de två sista. Alls. Bara mulet och regnrusk och dimma. Hu!

Men det slår säkert till och blir "vinter" här också. Ofta kommer det i februari om det inte kommit förr. Det var likannde förra året. December-januari var ganska milda men sedan kom det snö, rusk och kyla.


Jaja, man får ju tänka positvit iallafall och det blir ju faktiskt ljusare nu. För varje dag. Även om det inte riktigt märks än så mycket.

Sweetan - jag erkänner mig vara hemskt obildad vad gäller NY-väder och vad det "borde" vara... *fnissar* Här i hålan tycker jag att det borde vara 50 cm snö, 4 minus och strålande sol... hihi...

Godkväll i tråden!

Ingen här ser jag......

Här sover Malte som vanligt, Max tittar på film och äter lördagsgodis, maken tittar på hockey och jag har äntligen fått lite tid framför datorn. Vi har haft lite problem med uppkopplingen de senaste dagarna så det har inte blivit mycket surfande fast jag hade haft tid till det.

Idag har vi varit på stan och tittat lite i affärer, träffat lite bekanta och fikat med ett par som väntar barn i slutet av mars.

Den vanligaste kommentaren idag har varit: Vad du ser fräsch ut!!! Födde du inte barn för en vecka sedan och är redan på benen??????
Har då fått förklara hur dåligt jag mådde den senaste tiden och att detta nu är lyxigt att få må så här bra och att ha fått en son som gillar att sova (äntligen).

Sweet
Grattis till det fin fina testet på NUPP/KUB. Det måste kännas skönt???

Muggles
Eftersom Max i princip aldrig sov och Malte alltid sover just nu känns det väldigt ovant och vi väntar bara på ett bakslag (negativ som man är ibland). I natt har det gått bra igen men natten innan var inte rolig, mat hela tiden kändes det som och magknip på det, dessutom huvudvärk hos mig.

Har också läst Dotter önskas och kan känna igen mig i vissa delar. Jag har ju fött 3 pojkar nu så visst vill jag har en tjej också, och ibland funderar man på vilka metoder man ska prova nästa gång man ska försöka bli gravid. Det finns ju lite teorier där och dum som man är så kommer tankarna dit ibland.

Pojke/Flicka
Jag vill ha både och så man får lite av varje.
Just nu blir det ju mycket killsaker och killaktiviteter
eftersom vi har killar här hemma men jag försöker sticka emellan med lite tjejsaker också för jag vill att Max ska ha både och, men maken är inte lika sugen på det.

Frejis
Skulle gärna vilja läsa mer om din uppsats. Har diskuterat det mycket nu när jag har jobbat som förskollärare. Många har haft genusperspektivet som tema att jobba efter. Väldigt intressant även som förälder att diskutera hur det ser ut i tex affärerna.

Lingon och blåbär som Vickan rekomenderade som klädesaffär/klädtips är ett bra märke med BRA kvalité, men inte så billigt tyvärr. Har köpt några saker till Max och de håller riktigt bra i tvätten.

MrsB, vad kul att Malte sover gott! Det är ganska fantastiskt att du är med i vardagslivet så snabbt efter förlossningen!

Vickan, jag antar att ni har haft en trevlig dag trots pissväder. God mat och dryck? Het och ångande regnkappesex?!

Sweet, det är konstigt det där med reaktioner. Nu när jag är så pass gammal trodde jag att jag kände mig själv och att jag skulle reagera likadant som vid förra beskedet. Men icke! Måste säga att jag saknar den förra reaktionen, som gjorde mig extremt städtokig. Nu kan jag se flera kathårstussar och det stör mig inte nämnvärt! Jag vet inte heller varför benmärgstransplantationen är inplanerad. Jag vet att det var tal om det sist, men då var inte stamcellsforskningen lika utvecklad som i dag, så kanske är det säkrare nu? Eller så tar de i med hårdhandskarna? Eller så är det hans sista hopp att bli frisk på riktigt? Ingen aning...Jag fattar egentligen inte heller skillnaden mellan leukemi och lymfom (som han har). I hans fall är det lymfsystemet, blodet och ryggmärgen som är angripen.

Förresten Sweet, av någon anledning vill inte mina kommentarer fastna på din blogg...Hade jättekul när jag läste det senaste!

Telis, HAHAHA, ja, urrk till slappiskramar, men en tanke och lyckoönskningar räcker långt. Jag skulle också uppskatta ett leende från dig. Det är det jag minns bäst av dig sedan vi sågs sist. Ditt leende, som verkligen lyste upp hela ditt ansikte.Ett sådant leende mår jag bra av.

I dag har jag haft nöjet att få vara hemma ensam. Så ljuvligt! Patetiskt nog har jag tillbringat hela min dag med att klia mig på ställen där man inte vill klia sig när man har sällskap, och med att fisa ohejdat. Riktigt trivsamt, om jag får säga det själv, och skönt för magen!

Annars så har jag provat mina viglelringar några gånger i dag. De har varit för små för mig de senaste månaderna. Fattar ni? Jag har varit gift så länge att jag har växt ur mina ringar! Jag måste dessutom ha haft extremt små händer när vi gifte oss eftersom ringarna var en aning för stora för mig en gång. I dag passar de skapligt bra på höger lillfinger.

Det ser dessutom ut som om min cykel har äntligen blivit normal. Kanske är det för tidigt än att uttala sig om regelbundenheten och orsakerna, men den är nu mellan 28-30 dagar. Skönt om det håller i sig, för en Grill-Johan är inplanerad när det här eländet är över.

Just det Vickan, hur gick det med snokandet? Såg ni något intressant?

Har bara läst sådär en 10 sidor sen jag skrev sist * shit vad n skriver!:-O* och tänkte på det sweet sa om att personligheten är viktigast hos barnet samt vilka värderingar och styrkor man vill ge sitt barn... detta är ngt jag tänker på ofta ofta och det är så stressande! jag menar jag vet ju hur jag vill att min dotter ska vara/bli men hur sjutton gör man det? hon fyller 12år om en månad och man har ju inte direkt haft lite att gå igenom under åren tills nu - dagarna kommer o går och man gör sitt bästa för att prata om sånt man själv tycker är viktigt, man försöker smyga in ämnen i vardagen för att hon ska börja tänka på vissa saker och för att jag ska kunna guida henne i rätt riktning för annars gör ngn annan det...

men hur gör man egentligen? hur vet jag idag att det jag gör faller ut rätt? att hon får m sig mina värderingar och tänk om moral o etik, hur vet jag att hon lär sig? hur vet jag om jag har lyckats intressera henne får ngt viktigt ämne? hur vet jag om jag lyckats...?

jag tycker att det är oerhört stressande, för tänk om jag har missat ngt viktigt, ngt som egentligen betyder mkt för mig och ngt som borde vara en grundläggande värdering. elelr tänk om jg har missat ngt men hennes vänner har det inte - då blir hon ju formad av jämnåriga utan erfarenheter men med dessto fler naiva åsikter...

nu är åldern då alla frågor börjar dyka upp, när hon tvivlar på sig själv och sina vänner, när hon har sjukt höga krav på sig själv (hur fick hon det - var det mitt fel o i såfall - vad gjorde jag för fel??) och när hon inte vill prata om pinsamma o jobbiga saker, när allt man säger ger ett "jaaaaaaaa!, el ett jaJA" till svar för att sen ändå inte ha hört vad man har sagt.

hur ska man vidare lyckas märka när värderingarna sakta men säkert ändras, när de formas av omgivningen och i denna åldern då främst av de Coola vännerna - när jag hör en kommentar som dottern inte ens borde ha tänkt enl vad jag trodde var våra värderingar - är det för sent då?

hur länga kan man forma/påverka/guida/fostra sina barn - när slutar de lyssna och vad gör man då innan det är för sent...

Det finns så mkt elände bland de unga idag, droger o alkohol fån åk 7 är mer regel än undantag, likaså om man är oskuld när man är 15 ja då e det ngt fel! herregud hur gammaldags få man va liksom...;-( det är mobbing i stor utsräckning i skolorna och lärare som inget ser eller väljer att blunda pga att det inga resurser finns. det är våld som dödar oskyldiga barn och det är förövare som stryker runt överallt - hur gör man då för att få ens barn att säga nej till allt som kan vara farligt, att hjälpa en vän i nöd, att ata eget ansvar för sitt liv och sina studier och att välja rätt väg och inse sitt eget värde...

hur gör man? fungerar format C: ?

Fniss fniss... ångande regnkappesex var ordet och utanför fönstret öser regnet ner också... *fnissar*

Snokandet - tjaaa det utlöste (om ordet tillåts) en lång diskussion om vilken nivå av renoveringsobjekt vår tillvaro tål

Benmärgstransplantation - min pappa fick tillbaka sin egen, renade benmärg istället för att få transplantation från nån annan. Fet funkade bra eftersom inget syskon, barn eller då levand förälder passade som donator. Hoppas verkligen att J blir fri från sjukdomen med nuvarande behandling!!!

Näeee.. nu är det dags för den riktiga efterrätten... hjortonglass och lite baileys... *fnissar glatt*

...hm... snacka om blandning mellan fniss och allvar i det här inlägget.... *skakar på huvudet*

Ang Genus diskussionen... jag var helt säker på att stora dottern var en kille så säker att jag flertalet ggr frågar BM på förlossningen om det verklgien var en tjej - jag hade ju väntat mig en kille!

sen den dagen har min stora tjej varit helt egen, hon var den av barnen på dagis som ratade dockorna och istället klättrade i träd, cyklade nerför rutschkanor o berg, vann springtävlingar över grabbarna och hade det längsta sladdspåret av cykeln på gården.

samtidigt hade hon på sig rosa strumpbyxor och röd klänning och nalletofsar i håret, hon älskade att titta på tjejiga filmer och att pussa o kramas o plåstra om sina gosedjur och hon bjöd ofta in till teaparty i sitt rum (då fick man trängas m allehanda gosedjur vid det lilla bordet)

under några år lekte hon nästan bara m killar sen svängde det totalt och det var plötsligt jätteknäppt att ens prata m en kille...

hon har hållt på m massor av sporter bla simning, friidrott (framgångsrikt - har ca 15 medaljer här hemma) karate o numera dans - ngt som hon vägrade innan hon var 8 då det var sååå tjejigt...

jag tror inte att jag har påverkat henne ngt i hennes val om HUR man SKA vara som tjej i den yngre åldern och nu är hon påverkad men inte av mig utan av jämnåriga, sen några år tillbaka så formas hennes könsroll av hennes kamrater. visst ser hon ju hemma hur an lever i en relation och hur man går vidare i livet när ngt jobbigt har hänt osv så helt utan påverkan hemifrån är det ju inte såklart.

sen att jag inte tycker att fotboll eller tyngdlyftning ör en tjejsport, eller att jag varit mkt noggrann m hennes hår o kläder *DÄR har jag nog påverkat - shit vilket liten klädsnobb det blev av det, bara för att jag ville att man skulle matcha när möjligheten finns... * men det är inget som jag har poängterat utan det har bara varit så och inget man diskuterar...

oj, nu vaknar lilltjejen efter en maratonsömn - på återläsande

Oms,

jag har ju inte barn själv än så det är självklart svårare att relatera till hur man känner inför sitt barn och den påverkan man kan och vill göra. Men jag tror inte du ska vara orolig. Visst finns det massor med saker "där ute" som kan skada ditt barn. Som du säger själv så är väl just droger och sk "dåligt sällskap" det de flesta föräldrar oroar sig för när barnen börjar bli lite äldre.

Men jag håller ändå fast vid att jag tror att alla föräldrar gör så gott de kan, Och i de flesta fall räcker detta väldigt långt.

Jag tror även att jag för min egen del försöker att inte tänka i banor som "hur vill jag att mitt barn ska bli", eftersom jag tror att man som förälder varken ska eller bör försöka forma sitt barn till en viss personlighet. Alla är vi individer och bör få utvecklas efter de förutsättningar vi själva har.
Däremot tror jag att det är viktigt att ge de såpass mycket trygghet att de förstår att vad de än väljer, vad som än händer, så har de föräldrar som alltid alltid finns där för dem.

Att försöka ge en grundtrygghet och självkänsla som kan hjälpa dem igenom de flesta situationer genom livet tror jag är en av de viktigaste saker man kan ge sitt barn.

Och sedan måste man nog (även om det säkert är svårt, näst intill omöjligt) att försöka acceptera att man som förälder faktiskt h-a-r en begränsad "impact" på sitt barn. Iallafall efter en viss ålder. Det bara är så. Och det är något jag tror inte alls alltid behöver vara negativt heller.

Jag kan bara titta på mig själv och inser då att jag är en väldigt annorlunda person med en del andra värderingar och åsikter än vad mina föräldrar hade. Sådant man har utvecklat senare i livet genom möten med andra människor. Allt från vänner och vänners föräldrar, tränare, lärare etc...

Men jag tror det är bra. OCH även om jag inte delar alla värderingar som jag fick med mig från barndomen så gör det inget tycker jag. Det viktigaste jag känner att jag har fått med mig är att jag tycker om mig själv, jag tror på mig själv och jag litar på mig själv och andra. Med det kan man komma långt här i livet.

Och Oms, när jag läser om hur du beskriver din dotter. Både som yngre och nu. Samt det samspel du verkar ha med henne så känns det verkligen inte som om du skulle behöva oroa dig alls!! Hon verkar vara en superfin tjej! Och du verkar vara en mamma med både hjärtat och hjärnan på de rätta ställena om man så säger. Vad mer kan man begära?!

Kram på dig!!!