Frejis,
ja fast jag tycker man kan vända på det också. Det finns ju alltid två sidor av samma mynt.
Å ena sidan kan man tolka det hela som att det är fint att vara pojkflicka men inte att vara en tjejpojke (finns ens det ordet?!?!?!!?). Därmed är det alltså fint att vara som en pojke men inte som en flicka. Vilket då kan tolkas som att den manliga normen är "bättre" och finare.
Å andra sidan tycker jag det är sorgligt att få tänker på att detta faktiskt innebr att det är pojkarna som "får lida". Alltså att könsrollen för en tjej är så otroligt mycket bredare och acceptansen så mycket större än för pojkarnas.
Att ha en tjej som spelar fotboll och som är framåt och kaxig anses ok, men att ha en kille som är blyg, mesig och gärna målar naglarna anses inte lika ok.
För min del tycker jag att det nu börjar bli viktigare att man får en bredare acceptans för hur pojkars och mäns könsroller ska kunna vara. Hittills är det främst kvinnan som tagit mark där. Självklart eftersom det är kvinnan som traditionellt varit i "underläge" i samhället; ingen rösträtt etc etc... Men nu känns det som om kvinnor lyckats bra med att kunna bredda sin roll som kvinnor. Vi går i byxor, men ingen man skulle kunna gå i kjol utan att folk lyfte på ögonbrynen. Vi yrkesarbetar men enligt statistik så är det fler skilsmässor bland de par där t ex mannen blir arbetslös. Varför då??
Är det för att hans egen bild av sig själv är att vara huvudförsörjare i familjen? Eller är det rent av fruns åsikt också. Innerst inne?
Äsch, jag vet inte. Men jag tycker som sagt att denna fråga är rätt komplicerad, och att media ofta förenklar bilden väldigt mycket i svart eller vitt. Jag tror man måste se det från alla möjliga vinklar för att kunna skapa ett bättre samhälle för alla. Både män och kvinnor.
Men nog pratat om detta nu!
...helt enkelt att bli gravida!
