Ny tråd, ny månad och nya friska tag

Vickan, jag håller med dig, det är en underlig känsla att sluta ett jobb! Men nu börjar något nytt och spännande!

Page, *skrattar* dildon Ernst! ha ha Kul att se dig i tråden!

Moahahahaaaaaa!!!
Dildon Ernst!!!!!!!!!!!

hahahahaha Jag tror jag dööööör!!!!!!
Page helt underbart! Särskilt att han varit med och druckit kaffe på krogen! My God! Varför hade ingen videokameran med sig då???!!!

Nu poppar det upp en hel radda konstiga "bilder" i skallen på mig...

Typ "Nya Sommartorpet" men inte med vanliga Ernst utan med.....Dildon Ernst!!! Han ska visa er hur man kan olla en ny tapet i sitt gamla trista torpkök!

hahahahahaaaa!!!
Kan inte sluta garva...

Vickan!
Måste kännas både bra, roligt, skönt och tråkigt att sluta.
Så tycker jag alltid att det känns när man slutar på ett jobb.
Men man är ju oftat väldigt spänd och nyfiken på att få börja på nya stället.

Frågar som Lapis. Ska du vara ledig något emellan eller ska du börja direkt på måndag med nya jobbet?

Ang detta med pojke eller flicka så känner jag verkligen att detspelar ingen som helst roll för min del.
Jag hoppas däremot att det kommer bli en "skön person" med en personlighet som man kan förstå sig på och inte kommer tycka är altför påfrestande.

Jag känner så många kvinnor och så många män som alla är så himla olika. Vissa är väl mer könsstereotypa än andra, men på något vis spelar sådant ingen roll för mig. Så länge det handlar om att de är juste personer med hjärtat på rätta stället så gillar jag de flesta.

Även bland mina vänners barn så har jag sett allt från vilda tjejer till vilda killar. Och eftertänksamma tjejer och eftertänksamma killar.

En av de större skillnaderna rent generellt brukar väl vara att pojkar ofta är något senare med tex finmotoriken än tjejer. Så när de är små kanske en kille anses mer "fumlig" eller "hårdhänt" än en tjej eftersom rörelserna är något mindre "fina". Men sådant växer ju bort så småningom.

En tjej i min bekantsskapskrets är däremot hard-core feminist, och det på ett sätt som jag inte ens kan förstå hur mycket jag än försöker...
Alltså förstå hur hon tänker och resonerar.

Det finns liksom ingen logik i hennes resonemang alls. Tycker jag då.

Men hon väntar nu sitt andra barn. De har en dotter tidigare, men vet nu att de väntar en pojke. Jag frågade henne ifall hon tyckte det kände roligt att det var en pojke eftersom de redan har en tjej. Många tycker ju det är roligt med en av varje.
Men hon sa rakt ut att hon inte ville ha en kille, men höll på att lära sig scceptera det.

Oj! Tänkte jag. Varför vill du inte ha en son?? "Nä, för han komme bli en sådan där hemsk man som inte kan prata känslor eller kommunicera eller som kasnke gud förbjude gillar spela fotboll..."

Himmel!!!!!!!
Då kan man snacka om att man tänker som någon från en helt annan planet. Jämfört med mig iallafall.

När jag var liten hette min lilla svarta dvärgkanin Ernst :-O

Lillfoten - oj, hade du en dildokanin när du var liten??!!

Sweet - om din kompis inte vill ha sin son kan du inte ge henne min mailadress så "köper" vi honom !!!

... och gällande diskussionen pojke/flicka: som mycket beslutsam feminist ser jag lika gärna att det är en dotter som en son, som växer i magen (yes, Lillfoten är pollinerad).

Om det är en dotter blir jag överlycklig... så kan jag och maken uppfostra henne till en stark och självständig, medveten tjej, hoppas jag.

Om det är en son så har vi ändå mer att jobba med! Det är ju männen som är norm i vårt samhälle och som har alla fördelar på sin sida - jag är absoult av uppfattningen att pojkar och inte endast flickor bör uppfostras i en feministisk anda. Och det av båda föräldrarna - inte endast av modern.

Zozo,

jag tror inte ni behöver vara särskilt "oroliga".
Vad spelar det för roll egentligen?! Rasism kan man råka ut för javisst, vilket är jädrigt trist och gör mig uppriktigt förbannad. Men jag tror inte man kan tänka så heller. Jag är själv adopterad och växte upp som enda "icke-helvita" barnet i mitt område. Och det var jag och en kille till på min skola som var adopterade, annars var alla andra "helsvenska". Men det har aldrig varit något problem. I tonåren bytte jag skola till en större (högstadiet) där fick jag en del frågor och kommentarer, men de var alla positiva eller bara "nyfikna". Jag har snarare gillat att "sticka ut" lite, eftersom det oftast gjort att man känner sig lite speciell!
Så sedan vi flyttade till NYC så har jag tappat det där lite eftersom här finns så många asiater att man inte alls känner sig speciell längre utan bara em i mängden....

Förresten gissar jag att din mans släkts gener inte kommer slå igenom så mycket med tanke på att det är hans farmor som är svart. Och om även du har en massa olika gener i din släkt från olika nationaliteter så är jag snarare helt säker på att det lär bli en jättefin mix!!!

Förresten kan man ju hoppas att några av hans "svarta gener" slår igenom! Dels för att jag tycker att barn med svart påbrå ofta är otorligt söta, men framförallt för att en lite bättre hudpigmentering aldrig är fel! Klart lägre risk för t ex hudcancer!!!

Lappis - Tydligen!