God Jul i tråden!
Det är mycket som ska hända under julen... Och det tar mycket längre tid med en bebis förståss!
Vi håller för fullt på att vänja oss vid Pyret (ännu namnlös) och han vänjer sig vid oss. Han är egentligen rätt snäll, men har lite problem med magknip när han har ätit och det är lite värre på natten. Det innebär förståss att vi inte får sova allt för mycket, och det tar ju på krafterna...
Annars är han förståss världen goaste bäbis! ( Ja, vi är partiska! 
)
Förlossningen var väl egentligen ganska odramatisk, men tog lång tid (25 h).
Jag fick lite oregelbundna värkar vid midnatt den 11/12. Klockan 02.00 ganska exakt gick vattnet. Jag ringde BB stockholm som sa att vi skulle komma in klockan 08.00 för undersökning (eftersom vattnet gick). I samma veva som vattnet gick började värkarna bli kraftigare och regelbundna. Använde TENS som smärtlindring coh satt i soffan och försökte sova, men det gick sådär. Vid 4-tiden hade jag 3 värkar/10 minuter och vi bestämde oss för att åka in till BB. Vi har 30 minuters bilväg till BB och min Mamma födde alla sina 3 barn väldigt snabbt, så jag kände inte riktigt att jag vågade vänta längra hemma. Innan vi var framme på BB var klockan 05.40. Vi fick ett eget rum och de gjorde en CTG-kurva som visade att bäbisen mådde fint och att värkarna var mycket regelbundna. Vid 7-tiden gjorde de en undersökning och konstaterade att jag trots regelbundna värkar bara var öppen 2 cm. Timmarna gick och jag fortsatte med TENS och värkar och fick akupunktur för att slappna av lite (men jag är tveksam till om det hjälpte).
Fast forward till ca 16.30 på em (inget annat än värkar hände under tiden). Jag var fortfarande bara öppen 2-3 cm och började bli rejält trött och värkarna lättade inte upp. Efter ca 14 h med rätt regelbundna värkar bestämde jag mig då för att jag ville ha epidural (trots att jag hade hoppats på att slippa medicinsk smärtlindring...). Klockan 17.00 sattes detta (gick fin-fint) och jag fick också oxytocin-dropp för att stimulera värkarbetet, samt en skalpelektrod på bäbisen.
Epiduralen var bra för att jag äntligen fick slumra lite och kunde äta något (mådde för illa innan). De fyllde på epiduralen 3 gånger innan jag till slut, klockan 02.15 var öppen de magiska 10 centimetrarna. Då fick jag sätta mig på förlossningspall och sen var det till att krysta av bara helvete! Det tog ca 20 minuters krystande innan Pyret äntligen tittade ut! Han är en stor krabat, 4kg och 53 cm, så det var inte någon pick-nick att få ut honom!
Krystandet var rätt bökigt med epidural, jag hade svårt att känna när värkarna började och slutade, det bara pressade på nedåt hela tiden, så när det kändes som en värk började tryckte jag på som tusen så länge jag bara orkade. Mannen satt bakom mig på en stol och hjälpte till att hålla i mig.
Jag sprack lite, men inte farligt alls, jag trodde absolut att det skulle vara värre. Det kändes inte ens i det allmäna kaoset!
Sammanfattningsvis så tycker jag att det var en väldigt häftig upplevelse, men definitivt en plågsam sådan! Visst kan jag tänka mig att göra om det, men i så fall för slutproduktens skull, inte för själva förlossningen!
Jag håller nu tummarna för Izzie, det är väl dags vilken sekund som helst nu??
Och för Liten som väl börjar göra sig redo??? 
Och så förståss för alla BIM-are!
God fortsättning på julen till er alla!
