Ny tråd, ny månad och nya friska tag

men vad svarade du då, Vickan?

nennesjuttioåtta skrev 2007-11-20 15:46:13 följande:

jag blev i vanlig ordning provocerad och sa att för mig är det viktigt att ha något annat än jobbet att bekymra mig över och att jag tror att jag kommer vilja ha fler järn i elden även om jag får barn. Varvid nyss nämnda vidriga kollega meddelade "att när man ammar har man inte tid med något annat". Och jag svarade att jag inte såg frågan om fritidsintressen i så kort perspektiv.... så jag klantade mig lagom mycket... VARFÖR är jag så lättretad...

Orkar inte heller med alla som ska berätta för en hur lite man vet och hur mycket ens liv kommer att förändras... Blablabla... Det finns de som tipsar på ett snyggt sätt hur man får vardagen att fungera, och de som trampar på som elefanter...

_koko_ och på mitt jobb finns det ett STORT gäng ELEFANTER.... de bidrar ju verkligen inte ett DUGG! Jag blir så otroligt irriterad. Det är som att de kommer att njuta av att se mig lida när jag så småningom blir stressad småbarnsföräldrer - istället för att bidra på ett konstruktivt och ödmjukt sätt.

Dessutom kanske jag skulle förstå den här typen av diskussioner OM jag redan var på smällen.. men vad jag vet är jag verkligen inte gravid än.... *ARG*

En till som sitter med tårar i ögonen..
Först Victorys pluss och sedan piggelins rapport!!
STORT GRATTIS!

Känner mig helt mjuk inuti..

Kram på er alla goingar, nu ska jag torka ögat och fortsätta läsa ikapp!

Ja - det var ju rätt kortsiktigt att bara se till amninsperioden... Då är väl de flesta beredda på att mycket av det egna får stå tillbaka??

Jag skulle också tolkat det som att hon diskuterade barn generellt, eller kanske 1-14 år, innan de klarar sig själva med sina aktiviteter.

Attans vad det börjar bli obekvämt med mage nu då. De senaste 2-3 dagarna. Ont uppåt revbenen, gissar att Mindre börjar trycka på. Och bebben har varit så "spännig" - putar ut både mage och ben åt olika håll så att magen blir helt hård. Tror jag börjar närma mig definitionen på höggravid som jag läste om - när du inte längre ids plocka upp saker från golvet för att det är för bökigt att böja sig.

Viktualia - det vet du väl att elefanter lever i hjordar? Det betyder flera åt gången.

Trevlig kväll - nu ska jättemagen på yoga.

Shit!! Stackars kollegan skickade just ett snyftigt mail om att hon kände sig sårad och missuppfattade.. gaaaaaa ta mig härifrån! Skrev ett så balanserat mail som jag bara kunde tillbaka.

Slutsatsen för egen del: Jag tål nog just nu inte skämt på temat balansen mellan familjeliv/eget liv. Grubblar helt enkelt för mycket över frågan och hugger tillbaka när nån kommer med rätt allmängiltiga skämt. *suck*

Och själv blir jag irriterad på alla som jag lyssande på när de fick sitt första barn om hur de inte hann med nåt annat, att det var så svårt att passa tider etc. etc. Säger jag nu nåt ens åt det hållet till de får jag bara höra "Vänta bara tills du får en till, då kan vi snacka om att få svårt att passa tider!" eller "Den nya lilla bebisen märker inte vi ens att vi har, den stora kräver så mycket" etc. Borde drämma till med att jag har en kompis med FYRA barn och de två minsta tvillingarna kom när de två äldsta tvillingarna inte ens var 2 1/2 år, NOW we're talking!

Själv tror jag visst att man kan ha ett eget liv vid sidan om, det handlar om hur man själv är och vad det är man tycker om att göra. Jag känner sådana som inte har nåt eget liv alls (släktingar som jag äntligen har NÅT att prata om med!) och sådana som har mycket eget liv. Som tränar och spelar i orkester när barnen sover eller fortsätter resa, tar med barnen ut i skogen och campar, dricker fina viner... Makens arbetskamrater hade sagt att man utan problem kan sitta med goda vänner och äta fin middag medan en hord med ungar leker kring bordet. Man lär sig liksom koppla bort allt stoj (Japp, det är väl det jag alltid har misstänkt, SÅ måste det bara vara!).

Men fasen Vickan, tog hon SÅ illa upp?! Du trampade nog på en välidgt öm tå då!

Vännerfan skrev 2007-11-20 16:30:44 följande:

Och hon trampade uppenbarligen på en av mina ömma tår = ytterligt olyckligt och verkligen inte meningen åt nåt håll.

Jag blev så trött att jag drog till med något i stil med: "Får man ett barn är utvecklingsstört, så det ju bli svårt att hålla på med andra saker samtidigt."
Och hon tolkade det som att hennes barn måste vara utvecklingsstört eftersom hon inte hann något annat medans dottern ammades. MEN SHIT!!! Det var ju verkligen INTE vad jag menade.... Jag har ingen större koll på hennes unge och menade verkligen ordagrant det jag sa. För jag inser OCKSÅ att man kan hamna i ett läge där man får ett barn som kräver så mycket uppmärksamhet att man inte kan göra något annat.

Sorgligt nog skrev hon mailet och gick hem... så vi fick inte reda ut soppan. Och tar jag upp det imorgon så känns det som soppan förstoras utan anledning. *suckar*

Jaja.. jag har svarat på mailet och det blev balanserat och så får vi hoppas att hon fattar att jag inte ville HENNE något illa, utan att jag bara är trött på "klapp på huvudet"-diskussioner.