Amelle, det är mycket trevligare att vara gravid än vad jag hade trott! Har bara blivit lite bortskämd eftersom jag känt mig nästan som vanligt i fem månader. Gillar speciellt att det är helt legitimt att ligga på soffan hela dagarna, att alltid få de bästa bitarna och den skönaste stolen, och så vidare...
När det gäller könsspecifika kläder så lär väl om inte annat barnet självt kräva det vad det lider, har själv en hel del väninnor som kämpar med sina döttrar, mammorna vill ge dem goda ideal och flickorna vill bara ha horribla, rosa barbieplagg. Så vi passar på så länge vi kan. Tycker för övrigt att bebisar ser skitfåniga ut i "tuffa" pojkplagg och "gulliga" små klänningar, de liknar ju trots allt hårlösa små falukorvar ganska länge och klär därför, enligt min åsikt, bäst i könsneutralt. Vår bebis ska ha övervägande vitt, grönt och mörkbrunt. Samt hysteriska mönster ;) Kan inte låta bli, man är ju barn av sjuttiotalet...
Fransmännen gillar de där gulliga kläderna har jag märkt, mycket nallar och volanger och sådär. Tack och lov har mannen inte någon större kärlek till den delen av sin kultur. Andra saker som vi hatar (unisont!) är märkeskläder på barn, typ burberryrutor och gucciloggor, slogans (liksom, HUR förnedrande är det inte att behöva ha en tröja där det står "Liten men tuff", utan att ha en chans att försvara sig?), obekväma kläder som kliar, sticks och inte stretchar, en stil som förpliktigar (rosetter i håret = bästa sättet att försäkra sig om att ens lilla rara flicka lär sig säga snuskiga vitsar redan i treårsåldern), nallemönster, and on and on it goes. Inte mycket man gillar, när det väl kommer till kritan. Men det töntigaste av allt är folk som tar reda på könet för att kunna avgöra om de ska inreda barnrummet i BLÅTT eller ROSA.
Och Amelle, visst var det hemskt när man fick de där hemstickade plaggen som bara stacks och var hur fula som helst, och sen var man till råga på allt tvungen att bära dem för att inte faster Märta skulle bli sårad? Jag tror inte man behöver bli likadan själv, bara man hela tiden försöker minnas hur det var. Svårare är det nog om det blir tvärtom.. typ vi tycker ju att det är allra gulligast med en liten känslig kille med långt hår, eller en liten vild och verbal pojkflicka, vad händer om killen bara vill spela hockey och dataspel, eller tjejen bara vill leka prinsesslekar? Hemska tanke. Då kommer moderskärleken verkligen att sättas på prov.
Spännande hur som helst, detta lotteri.