Förhoppningsis: Förlåååååt för att jag glömde att ni är gifta! Hatar när folk refererar till min man som min "pojkvän! 45-åriga män och betydligt äldre än så, är superattraktiva för mig. Och min man vet det så han hade nog blivit sotis. Däremot kände han sig väldigt trygg när jag gick reklamskolan, där vimlade det av ursöta, flirtande killar med keps och häng i byxorna... helt ofarliga med andra ord.
Idag regnade det ihållande. Vi var väldigt nöjda med vårt beslut: Att ställa in gardenpartyt och bara ha lunch med sex kompisar. I slutändan blev vi totalt sex pers och vi åt en sommarinspirerad lunch som löd som följer: Mojitos med chevre-honung-spiskummintoasts, mannens mums-gazpacho på vattenmelon, paprika, vitlök, tomat och lök, huvudrätt med hickory-smoke-marinerat oxinnanlår bakat i lergryta, ugnsbakad lax, gräslöksgräddfilssås och taboulé med massa mynta (mannens). Till efterrätt - kolaseg chokladtårta med täcke av choklad-cremefraichetryffel och halloncoulis. Sen var alla så mätta att de inte orkade resa sig från stolen förrän framemot middagstid. Det var urmysigt! Visst är det otroligt tillfredsställande när man tillbringat nästan en hel helg med att laga mat, fixa fint med blomsterarrangemang, bränna bakgrundsmusik och så vidare? Hade avskytt att göra det jämt och ensam, som femtiotalskvinnorna, men då och då med mannen är härligt.
Förhoppningsis, jag ÄLSKAR att brodera! Har gjort det sedan jag var två år gammal med min mormor (har ju ungerskt påbrå och ungerska kvinnor har alltid broderat en massa), då var det plattstygn och på senare år när jag blivit latare har det blivit korsstygn. Vad blir det för motiv, teknik? Känner ofta hur det kliar i fingrarna, saknar den där lugna, opretentiösa stämningen på Brodera Mera på Drottninggatan. Gick ofta dit för att fly undan reklamstressen, sen satt jag på min lilla balkong broderade i timmar... så de flesta av mina alster har rätt mycket kaffefläckar. Vilken gullig present till väninnans dotter!
Lapinette, det är lugnt, jag håller inte ens själv koll på vart vi ska resa, jag ändrar mig heeeela tiden! Nu är det Malaysia, en tråkig och trygg variant där vi ska ligga raklånga på en och samma ö i åtta dagar typ. för jag har insett att jag kommer att vara i vecka 33 och då vill jag ha nära till en flygplats så att jag kan ta mig till Kuala Lumpur OM nåt skulle knasa till sig. Förstår dina tankar kring barn, dessvärre blir jag alltid väldigt negativt inställd så fort jag umgås med dem annat än i teorin... hmm.
Amelle: Egendesignad ring, visa!!! Hur bär man sig åt?
Nu ska jag kolla vidare på avenue montagne. Kram, G