Hej på er! Förhoppningsis har lärt även mig ett och annat om babyshowers nu ;) Vi ordnade en i somras för min väninna, här på vår gård. Vi hämtade inspiration till lekar från Izunia, som är en riktig räv i sammanhanget, och från nätet. Sen plockade vi de minst tramsiga lekarna och gjorde om dem så att de blev lite coolare och värdigare, dvs exakt som min mamma. Vi satt på filtar i gräset och åt en supergod medelhavsbuffé, ett resultat av alla gästers gemensamma ansträningningar. Väninnan fick praktiska saker till bebisen (vilket jag också hoppas få, bara inte fula och plast-toxiska... hemsk jag är va?) av samtliga utom av mig, för jag gav en flaska rosa champagne i tron att hon skulle dricka den i sängen på BB... jag visste inte särskilt mycket på den tiden, trots att jag redan var gravid. Å andra sidan vet jag nog inte så mycket nu heller. I alla fall - lekarna var typ, gissa måttet på mammas mage genom att klippa av ett snöre, charader med skruvade "nybliven mamma"-scenarior, tipspromenad (som min man också fick göra när han kom hem - han hade bäst poäng av alla, förutom trebarnsmamman!), gissa vad barnet kommer att döpas till (vi fick initialerna av mamman) och sen fick alla skriva i en bok och rita hur de trodde att bebisen skulle se ut. Vi hade helt underbart väder och en supermysig dag. Den här showern kommer att hållas på vintern i väninnans otroligt coola, flådiga våning med utsikt över The Bund, så det blir nog lite annat stuk. Men eftersom jag själv fått välja alla gästerna så vet jag ju att det blir trevligt ändå.
Amelle: Jag är nog definitivt mer Miranda än Charlotte... har köpt (och ruinerat mig på) ljuvliga kläder, sängkläder och leksaker i övervägande ekologisk ylle, plysch och svanenmärkt bomull som går i oblekt, grönt och brunt, med några hysteriskt retromönstrade inslag. Vackert, vackert. Hur var passet på SATS? Vad kan du träna nu, med din fossing?
I förrgår kväll när jag hängde kväll kände jag plötsligt hur något slets sönder under min bröstkorg, på den ömmaste punkten ni vet. Så min nya teori är att det inte alls är revben utan muskelfibrer som sakta slits av... säkert inte alls farligt men väldigt tortyr-aktigt att det pågår i månader och går långsamt, långsamt... visst blir ni SÅ sugna på att vara gravida nu? Eventuellt kan det hela ha förvärrats av att jag gjorde situps fram till sjätte månaden, dvs efter att min PT uppmanat mig att sluta. Det här med träning har verkligen blivit ett komplicerat kapitel. Fick ju ont i fogarna igen efter att i söndags ha gjort en dum ryggträningsmaskin och gått lite för fort på löparband... å andra sidan mår jag ju jättebra också, pga träningen. Sorry att jag förvandlats till en tant med krämpor... men det börjar bli liiiite jobbigt nu. Och two more months to go...
Och tjejer, allt ni skriver om själva förlossningen förtränger jag fullständigt, bara så ni vet ;) Jag har ju som sagt redan bestämt att jordnöten ska glida ut som på små medar. Och detta trots att jag nu misstänker att den kommer att bli stor (både min mamma och mannens har fött stora bebisar, dock alltid naturligt och problemfritt) istället för liten, söt och behändig som jag också planerade. När mannen var nyfödd trodde läkaren att han hade vattenskalle för huvudet var så stort... det är det fortfarande, precis som fötterna (45) men nu har åtminstone kroppen vuxit ikapp. Tänker på min kinesiska väninna som akutsnittades efter 12 timmars kamp eftersom hon skulle föda en "jättebebis" på 3600g... haha... de är såna små lättviktare ;) Epidural lär i alla fall inte vara nåt vidare, ska försöka undvika det. Men lustgas verkar skojigt, det vill jag absolut inte gå miste om. Ska fråga om mannen också får testa, i rättvisans namn.