När märker man av det?... 1 år!!!!

Tinga: spännande!

Oms: ja det känns MYCKET bättre nu för tiden. Tack för alla kloka råd (jag tror de råden du gav till BS är jättebra om hon nu orkar genomföra dem - svårt när man redan är utsliten...).

Träffade Vänner när jag var ute på min dagliga promenix och vi enades om att de första 6 veckorna är en transportsträcka (ta hand om ett paket som äter, bajsar och skriker) men sedan blir det bara roligare och roligare!

Jag läste aldrig Att föda för jag tyckte jag fick reda på allt på profylaxkursen, growingpeople.se, och på "titten" på förlossningen. I slutet var jag rätt trött på "förlossningsinfo".

Kan inte du Lappis starta nästa tråd (om inte frullan dyker upp)? Du är nästan den som är här mest (tätt följt av Sweet, Tinga och gänget).

Piggelin - låter som vi gjort ungefär det samma! Profylax, förlossningskurser på sjukhuset, ska till BB nästa torsdag på besök och så har jag läst Att Föda + Mamma Praktikan! Har dock inte gått på magplask Känns skönt att känna att man "gjort vad man kan" för att förbereda sig, även om det ändå säkert kommer vara som en chock när det väl händer. Dessutom menade BM på kursen att man inte ska vara FÖR förberedd och veta precis hur man vill ha det, eftesom man då har svårare att släppa taget och låta kroppen bestämma och förlita sig på barnmorskorna...

Ska bli spännande, om än skrämmande på många sätt....

Sist men inte minst har man ju fått en hel del bra info här i tråden Bla Ciccis (helt galna) och er andras detaljerade födsloberättelser!

Moppy: nej jag tror inte att det kommer att kännas som en chock när det händer. Snarare skönt att känna igen vissa saker, att veta varför det händer "ja just det, det var ju det här skedet ja". Men däremot tror jag det är klokt att vara förberedd på att rucka på det man har tänkt. Tex var jag förberedd på att ev acceptera epidural (om det skulle bli nödvändigt av ngn anledning), dvs att inte vara FÖR hårt inställd på att det ska bli på ett visst sätt. Det finns ju många exempel på folk som varit inställda på att absolut föda på ett visst sätt och sedan har det blivit helt annorlunda (tex hinner de kanske inte få epidural även om de vill) och DET kan bli en chock. Så tänk dig din drömförlossning men var beredd på att rucka på dina önskemål

Aaaarrrrghhh: har gått ner ngt kilo efter mina långpromenader men har fortfarande 5kg upp jämfört med tiden innan graviditeten. Provade förhoppningsfullt mina vanliga jeans (inför AW:n jag ska på) men de gick ju inte på *otålig* Det får bli mammajeansen idag också! (Som tur är syns det ju inte att det är mammajeans om man har en tröja över magmudden.) Vill ju inte köpa nya jeans i min "nya" storlek - hoppas fortfarande komma i mina gamla om ett par månader... (Jag vet att man inte får skriva om vikt här men kunde inte låta bli - naughty naughty... )

Förlossningen är väl lite som bröllopet.

JA, du kan planera allt in i detalj hur du vill ha det.

och

NEJ, allt kommer inte att gå som du planerat. Slappna av och "go with the flow" - låt andra bekymra sig om det som strular.

Nåt ditåt...

Ska bli kul att gå till frissan och "överraska" med stor mage. Har inte varit just till henne sen i våras, men har annars gått dit i flera år.

Trevlig helg alla! Nästa vecka är jag på kurs, så jag hoppas att ni som BIMmar gör det ordentligt - och inte bommar.

Det låter vettigt Muggles, att gå in med ett öppet sinne eftersom det är så mycket ovisst, man vet ju egentligen inte alls vad som kommer att ske och hur det kommmer att kännas, när det kommer ske, hur snabbt etc etc. Ja ja, man får jobba på att släppa taget helt enkelt, även om det är svårt i vårt kontrollerande samhälle...

Tycker att bara 5 kg + så kort tid efter förlossningen låter som du kommit ner en bra bit! Förstår att det är frusterande att använda mamma jeansen, dock är det ju så bekvämt med det där gummibandet att jag kommer ha svårt att sluta använda dem efteråt... Fast många sunkiga tröjor som jag använt lite för mycket under grav har jag bara lust att slänga efter BF. Kul med AW! Härligt att se att det funkar med en bebbe hemma!

Vänner: apropå vad vi pratade om idag - de sk "klängperioderna" (dvs när barnet blir klängigt och gråter/skriker med pga av att det utvecklas och därför behöver mer trygghet hos föräldrarna) inträffar vid vecka 5, 8, 12, 15, 23, 34, 42 års ålder. Variationer på 1-2v kan förekomma men enligt studier går ALLA barn igenom dessa perioder när de är extra svåra att ha att göra med och därför kan det vara bra att vara förberedd på dem.

Moppy: ja jag veeet, jag borde inte gnälla. Och det gör jag heller inte egentligen. Hade bara en fåfäng förhoppning... Jag gick ju upp 14 kg totalt så det är 5 sega kvar, resten försvann ju efter förlossningen och vattnet i kroppen som jag har blivit av med de senaste veckorna.

Jodå, det blir ett bra tillfälle för mannen att umgås lite med Moa på egen hand. Hon har utvecklats mycket den här veckan och härom dagen när han kom hem sov hon redan och sedan sov hon hela kvällen, så han känner att han missar mkt. Nu har jag faktiskt fått henne att sova på dagen så ev är hon munter och glad med honom ikväll!

Liten: det var en ganska bra liknelse faktiskt!

Nenne: jag håller tummarna för dig också din galning!

Nä nu får jag se till att hitta ngn kul topp att ha på mig - får vara glad åt att jag har en hel "ny" garderob med toppar (alla de jag inte kunde ha i våras med magen )! Känns nästan som att man har garderoben full med nya kläder när man inte kunnat ha dem på ett halvår (ja ja jag är inte så trendig, jag använder faktiskt toppar som jag köpte i vintras ).

Jag kommer nog gå upp närmre 20 kg innan jag är klar... Ligger väl runt +12-14 nu, så det beror väl på hur mkt jag går upp i slutet.... Men jag orkar inte bry mig, var nästan för smal innan så jag antar att kroppen behöver lite extra för att kunna amma.

Nu ska jag bege mig ut i stadsvimlet!

KRAM och ha det bra i helgen, girls!!