När märker man av det?... 1 år!!!!

God afton,
jädrar vad ni skrivit igår kväll & idag Själv har jag legat på playan nere i Träslövsläge (strax söder om Varberg) & haft det hur skönt som helst! Grymt att det fina vädret kom ungefär samtidigt som vi kom hem från USA & perfekt med några dagars semester kvar!

Lappis, på vägen tillbaka åkte vi via Varberg & då åkte vi förbi det B&B som ni hade bokat där - kom att tänka på Dig!

Tinga, håller med - grymt med all shopping. Köpte två par skor, bla ett par Puma-dojor på Saks 5th Avenue outlet utanför Boston för $30! Heeeelt ok pris! "Tjänade" ju hur mkt som helst
Rent allmänt vad gäller shopping, så är det faktist mannen som ofta är på mig att jag ska gå loss, jag är så velig & obeslutsam ibland. Men ibland skärper jag till mig & lyckas riktigt bra

Vårbrud, grattis till det lyckade UL'et! Sätt igång & njut nu, precis som ngn skrev innan idag!

Själv mår jag faktist oförskämt bra just nu. Ok, ryggen bråkar om jag sitter för länge & ibland har jag svårt att sova om nätterna (fast just nu är det nog mer jetlaggen som spökar mest... ) , men förutom det så mår jag finfint. Det verkar dessutom som om jag har en "Piggelin Junior" i magen, den senaste veckan har h*n varit helpigg & sparkat runt massor. INget som stör direkt, utan mer mysigt & grymt fascinerande. Det har börjat synas utanpå också när h*n håller igång, snacka om alien-feeling! Fast ibland får jag en släng av ågren a´ la woooooaaaah, ska jag bli mamma, finns det verkligen ingen ångervecka... Men det är nog mest de nätter jag inte kunnat sova & vargtimmen infunnit sig. Då brukar ju alla ev problem anta gigantiska proportioner... Morgonen efter dödar man tankespökena hur lätt som helst...

Angående pratet om BF, är det ngn mer än jag som har i november? Hade för mig att det var ngn mer, men jag kanske är ganska ensam den månaden? 18 nov är mitt BF, om ngn skulle tänkas undra över det

Frullan,
det kanske inte är till ngn supertröst, men jag gjorde ett väldigt likartat snitt för två år sen - skillnaden var att jag tog bort ena äggstocken, men ingreppet & läkeprocessen var ju väldigt likt. Visst var jag stel & hade en hel del ont & inte alldeles lätt att ta sig ur sängen, men efter två veckor var jag hyfsat ok & ytterligare två veckor senare var jag definitivt bättre. Sen hade jag ju iofs njurstenar som sen bråkade med mig i magregionerna parallellt, men det är ju en annan historia.
Min fd chef har snittats med båda sina barn, det ena akut, det andra planerat. Hon är väldigt "pro" snitt & tycker att det är alldeles för mkt skrämselpropaganda kring snitt, det finns så mkt som kan gå fel vid en vanlig förlossning också, som i sin tur gör att man blir minst lika "handikappad" som om man hade snittats.

Nu hjälper väl kanske inte dessa argument. Har man känslorna, så har man ju dem! Det kan man ju inte rå för! Känslomänniska är en understatement vad gäller mig själv, så jag förstår dig!
Men som flera skrivit innan, när du väl har bebisen där, så hoppas & tror jag att du inte funderar så mkt på vilket vis han kommit till världen på

Piggelin,
tror ingen annan här har november som BF.

Fast jag känner två stycken på mitt jobb som ska ha i november! :)

Det blir visst monolog här... men jag fortsätter tappert

Clown, nu var det nog ett par dgr sen det var på tal, men angående att bli ensamstående mamma, så vill jag ändå dra en liten parallellhistoria. När min brorson var ett år (& brorsdottern knappt tre ), så drabbades min bror av cancer. Han klarade sig i fem år innan vi miste honom, dvs barnen var sex respektive åtta när de förlorade sin pappa. Barnen är numera tonåringar & visst har det varit tufft för min svägerska mellan varven (hon lever fortfarande ensam, knappt nio år senare), men har alltid fått mkt hjälp & uppbackning av familj & vänner & "ungarna" är hur goa som helst. Lite konstigt är iofs att min svägerska själv drabbades av samma öde när hon var åtta år, dvs miste sin pappa. Livet är märkligt mellan varven.

Hmmm, angående att vara stark - en tanke som poppade upp precis, det känns lite som att man BLIR stark genom sådana här grejor, det finns ju liksom inte så mkt annat att välja på. Ta vara på livet & njuta av det så mkt man bara orkar, det gjorde min bror & vi tillsammans med honom. På slutet orkade han inte så mkt, men då var det de små sakerna i tillvaron som räckte alldeles utmärkt för att sätta guldkant på tillvaron. Sen är det ett oerhört högt & fruktansvärt grymt pris man får betala för att lära sig att uppskatta livet "just nu". Jaja, nu svamlar jag mest. Clown, du behöver inte kommentera alls - ville bara dela med mig lite av mina känslor & tankar.

Ang snitt eller vanlig förlossning så beror nog allt på vilken typ av förlossning man får. Vissa får ju en bra förlossning och då skulle man ju helst inte velat snittas istället. Men jag känner även tjejer som haft sådana traumatiska förlossningar att de valt att göra snitt nästa graviditet pga av så stora skador.

Så jag tror som sagt att man aldrig kan veta vad som skulle vara bäst för en själv förrän efteråt.

Men det abslut viktigaste är ju ändå barnets säkerhet!

Tror det dock är bra att "sörja" över att inte få föda normalt om man nu verkligen vill detta. Sedan kan man gå vidare och när barnet väl har kommit så tror jag allt överskuggas av detta underbara lilla livet!

Kul att finvädret kommit till Sverige nu också!
Här har vi haft värsta ovädret igår.

Haha hittade denna länk på aftonbladet.
Så då kan ni ju se hur det var här igår.
Inte konstigt att det tog mig 2 timmar att komma till jobbet. Fullständig kaos även på Manhattan, även om det var Brooklyn som drabbades värst av själva naturkrafterna. Här var det mest konsekvenserna som drabbade alla morgon-pendlare.... :o

www.aftonbladet.se/atv2/popup.html

Sweet, kul att se dig - då var jag inte alldeles ensam trots allt!

Såg du förresten mitt första inlägg igår, ibland försvinner de ju när man bläddrar mellan sidorna. Det var ganska mkt riktat till dig (typ sidan 38 eller så, tror jag).

På tal om det där att vi hade vissa gemensamma drag, såg att du skrev att du gillar att gå fort & blir otålig annars - här är en till Plus att jag minns att du berättade att du har extremt dålig syn - me too! Mina linser är typ 11,5 i styrka... Blindstyre, jag???!!! Nähä!!

Fast det där med alla friluftsprylarna får du & Vickan gärna fortsätta bubbla med på egen hand - själv snöar jag in på bokhandlar (boklådor är väl egentligen det korrekta ordet?) alt. butiker med köksattiraljer/delikatessbutiker Flera helt ovärderliga & SNYGGA kökspryttlar fick följa med från USA!

Men när har Moppy BF? Är det i november kanske?

Vickan, en helt klart senkommen kommentar, men GRATTIS till viktnedgången & att det gått så himla bra för dig! Vad duktig du är! Att dessutom fixa det över semestern oxå - Guldstjärna till Dig

Själv fick jag den oerhört finkänsliga frågan av min mamma idag om jag äter väldigt mkt/onyttigt/extra nu när jag är gravid, "eftersom det kan vara väldigt svårt att bli av med sen efteråt", så man bör vara försiktig med det... Bla bla bla... Förmodligen tyckte hon att jag blivit rund sen senast, när vi sågs igår.
Smidigheten själv. Men jag skakar mest på huvudet, eftersom jag faktist tycker att 4-5 kg upp när jag är i vecka 26 inte känns speciellt extremt eller ovanligt, snarare ganska sunt/vettigt! Tur att man har hyfsat med distans till ens mammas plumpa kommentarer... Läste i en bok för ett tag sen att Emma Sjöberg gick upp 25-30 kg m båda sin barn & där ligger jag ju i lä! Om inte annat så MÅSTE jag ju bara ut & gå en hel massa sen när bebisen kommit, eftersom jag är så himlans nöjd med vår nyinköpta snygga vagn Typ, det LÖSER sig, jag känner mig inte speciellt orolig.