Ja, vad säger det om din personlighet Sweet? Vad är förklaringen till att du gillar att titta på människor i pinsamma situationer och njuuta av att höra andra häckla dessa stackare?
Jag svarar som sexterapeuterna: " Det är fullkomligt normalt att känna så". Vad som är ovanligare är att du erkänner det; du är helt enkel ärlig!
Jag har dock en möjlig förklaring till varför vi (jag med nämnligen) tycker om att titta på förnedringsteve.
Enligt socialpsykologin (en nanodel av den) är alla känslor som vi upplever, väldigt lika varandra. Rent fysiologiskt alltså. Så oavsett om man är glad, rädd eller arg så reagerar kroppen på känslan på ett mycket snarlikt sätt. Hur man sedan tolkar känslan beror på situationen man befinner sig i. Det finns en studie som "bekräftar" denna teori, men jag tror att jag struntar i att dra den. För alls trevnad.
När vi upplever dessa starka känslor utsöndrar kroppen hormoner som får oss att må bra. Det kan vara adrenalin, men den delen känner du bättre till än jag. Och eftersom alla vill må bra gör vi vad vi kan för att hormonen ska kicka in (blää, vilken vidrig anglocism). Vi tittar på skräckfilm, vi hoppar fallskärm, vi blir förälskade och vi tittar på dokusåpor. Jag antar att många i likhet med mig blir generade av att se människor göra bort sig på teve, men det spelar ingen roll, för att vi har lyckats med att få till en retning, en snabb hormonfix.
Jag minns inte vilken dokusåpa kom först till Sverige, men jag vet hur mycket det skrevs i tidningarna om första säsongen av Robinson. Jag minns också att jag knappt kunde titta på programmet till en början, tyckte bara att alla mobbade varandra, men vande mig ganska snabbt. Sedan dess så har jag sett allt vidrigare och råare dokusåpor och jag chockas knappt av något längre. Adrenalin är väl som knark, man behöver hela tiden mer och mer. Jag har tex sett på så mycket skräckfilmer att jag blir aldrig rädd (triiist), förutom när saker "poppar" upp i rutan. Jag antar att det är en reaktion på någon urminnesreflex som är svårare att vänja sig vid.
Såååå, jag tycker att det är fullt naturligt att njuta av de första avsnitten av Idol. Länge leve må-bra-hormoner!
Det visar sig att hon såg bekant ut eftersom vi lekte tillsammans ute på landet när jag var typ 5-8 år, och att hennes mamma äger stugan bredvid vårt sommarhus.