När märker man av det?... 1 år!!!!

Eller så blandar jag ihop allt. Har ju aldrig sniffat hormoner.

Grattis August!!! :) Äntligen ett plus!

Koko - Håller tummarna för att det blir positiva svar imorgon. Kram!

Hm, Lappis. Jag tänkte på samma sak. Men det var inte förrän jag lämnat sjukhuset jag kom på det.
Har också hört att man inte ska få multipla ägg.... Då kan det bli värsta äggröran gissar jag... :o

Men å andra sidan så har min ´läkare så mycket erfarenhet att jag lugnade mig med att OM det varit någon fara så skulle han inte sagt att det såg braq ut.

Kanske beror det på hur mycket folliklarna växer??? Han mäter ju dem och antecknar storleken. Så kanske vet han att de ska ha en viss storlek vid denna tid för att verkligen släppa ett ägg? Kanske finns ngt "tröskelvärde" så att han vet att endast folliklar av en viss torlek kommer att reusltera i äggsläpp, men att folliklar av ngt mindre storlek "bara" indikerar på respons av själva hormonbehandlingen?

Vad vet jag?

Iallafall så tror jag itne att man vill att det ska bli trillingar så jag gissar att han sagt ifrån om risken fanns.

Frejis, då är jag med! :)

Så i oktober ska ni på besök, men då handlar det enbart om att bestämma om och isåfall vilken behandling ni ska göra.

Spännande tycker jag!
Men jag förstår helt klart din känsla av att vilja "hlla ngn i handen".
Haha! Idag när jag satt och väntade i undersökningsrummet så insåg jag plötsligt att jag var kolugn. Och att känslan av att befinna mig där på en brits (naken från midajn o ner) kändes superbra!!! :o :o :o
Just för att man får en känsla av trygghet och att man är i "goda händer". Låter skitsjukt! Jag medger det. Men precis så kändes det. Som att veta att dessa människor har hur mycket kunskap som helst och de kan "rädda" mig!!! Shit!!!! Helt galen känsla!
Men jag insåg verkligen att det är när jag är utanför sjukhusets väggar som jag börjar noja.... ;)

Så visst förstår jag känslan av att vilja ha en kunnig läkare med sig dygnet runt för allehanda frågor och framförallt "försäkringar" om att man gör det absolut bästa man kan för att öka chanserna. :?

Och just för tillfället känner jag mig skittaggad inför ÄL.

Helt galet det också såklart!
Som om det handlar om något slags prestation eller så. Som att förbereda sig inför ett löplopp eller en tenta eller en presentation på jobbet eller så.

Jag VEEEEET ju att det här inte handlar om vilja eller så, utan att det mesta är just fråga om rätt ägg och rätt spermie vid rätt tidpunkt. Inga direkta påverkbara faktorer med andra ord. Mer än att man ska sexa på som 17 för att öka chanserna till att simmarna finns tillgängliga vid rätt tidpunkt.

Men ändå känns det som om att min hjärna nu är inställd på att verkligen fokusera och "satsa" på denna ÄL.

Usch!!!
Det jobbiga med denna känslan är att jag ju logiskt sätt vet att det inte fungerar så. OCH att jag vet att denna fokusering enbart kommer leda till en enorm besvikelse och frustration ifall det inte lyckas!!!! BLÄÄÄÄ!!!!! :( :( :(
Jag blir riktigt arg på mig själv! :[ :[

Varför kan inte min hjärna bara liksom koppla av och koppla bort?!?!? :?

Jaja, what to do with an insane brain???? :? :? :?

Och nu ska jag sluta med min monolog.

Jag verkar vara ensam inne i tråden nu och nu ska jag bespara er från mina sjuka tankar och knasiga nojor.... :D

Det blir tyvärr ofta så efter gynbesök. Jag kan inte koncentrera mig på andra tankar än just detta.

Förstår precis Sweet. När man varit på besök så sitter man och googlar, funderar, räknar, kollar när barnet kommer få födelsedag, vad man ska köpa i 1-års present, vilken skola han eller hon ska gå i, vilken tapet man ska tapetsera i extrarummet, när ska man tala om det för svärmor/mamma osv.

Upptäckte i helgen att grannen under hade en stor mage. Såg det inte säkert och visste inte om det var hon men idag fick vi det bekräftat. Tror mina känsliga tentakler kände det på sig. De är garanterat i min ålder och i våras när vi hade städning av gården var hon minst sagt fruktansvärd i humöret. Nu spekulerar jag vidare... tror hon fick hormoner då och att de också har försökt länge och nu har det lyckats!!! Jag vet, känner inte dem men jag tror faktiskt det är så.

Ahhh...ska lämna tillbaks datorn till maken och gå och lägga mig. Fast jag tror han fastnat framför Dr Lector på tvn. Kommer inte ihåg vad filmen heter men den är ganska så äcklig.

Japp, nu är jag definitvt ensam på tråden. Ser ju inte ens vad jag skriver här när jag lagt av mig glasögonen. Visst, normalt har jag kantiga glasögon på mig. Tar bara på mig linser när jag ska träna, gå ut eller behöver solbrillor. Ytterligare onödigt vetande från Lapinette i natt.