• LKU

    Vansinnigt underbara... andra sommaren-del 2

    Som sagt, det är bara att fortsätta vara underbara...
    Varmt välkomna flickor

  • Svar på tråden Vansinnigt underbara... andra sommaren-del 2
  • helenekl

    hmm.......en gång till....... nu är det orosvarning för nu sitter jag o prtar med mig själv i tråden!!!

  • helenekl

    LKU: aaaaaaaaaaa där är en dansant till! som du sa, det är nog många som är på lunch nu!

    jaja, destor mera dansgolv o ostbågar för oss! :D:D:D

  • LKU

    *springer fram och kramar om FRUhelenekl* Lilla gumman, ååh känner igen den där känslan, men det är precis som du säger, man får försöka fokusera på det positiva och tänka på allt bra man har i sitt liv. Jag är expert på att få för mig att ALLA ANDRA har det toppen och perfekt hela tiden och att det bara är jag som har "problem" och den sortens tänkande piggar ju inte upp en precis, men ändå så kommer dom där tankarna. Och det är så himla dumt, för jag menar ALLA har vi våra rädslor och våndor och problem vi tampas med, dom som har jobb kanske upplever det som jättejobbigt på sitt jobb och mår dåligt varje dag av att gå dit, någon som har massor med pengar kanske drömmer om att hitta den sanna kärleken och vantrivs något hemskt i sitt förhållande och det som gör någon annan lycklig behöver ju inte göra mig olycklig liksom, men det blir lätt så att tankarna snurrar iväg när man ser kompisarnas liv bara flyta på med ALLT det där man själv drömmer om, barn, hus, resor, stora fester, härliga utflykter, kläder, karriärer ja vad det nu månde vara... Oj hjälp va jag svamlar, men jag vill att du ska veta att jag förstår din känsla gumman och känner MED dig och hoppas verkligen att det ordnar sig. Återigen känner jag sån maktlöshet, önskar jag kunde hjälpa!!! Tusen kramar

  • helenekl

    LKU; det jag känner för dig kan jag skriva i tusen ord men eg räcker det med 3; DU ÄR UNDERBAR!!!!!!!!!!!!!!!!

    KRAM på dig för att du är så go!

  • LKU

    FRUhelenekl
    Men jag fick en tankeställare häromkvällen när jag satt och var lite deppig och fick jättefint sms av älskade soldaten och då kände jag bara att okej, inget jobb, inte så mycket pengar, pytteliten lägenhet i taskigt skick, inga barn, inget gosigt litet husdjur, MEN jag är älskad av min pojkvän på riktigt. Sann och äkta kärlek, det kan inte köpas för pengar!! Det gäller att påminna sig om det man verkligen har som sagt. Tänker på Oprah som sa i ett program att hon skriver ner alla saker hon är tacksam för på kvällen och det har jag faktiskt provat och inte bara somnar man med en skön känsla, nästa dag blir mycket bättre. Oj , hade visst lite behov av att skriva i dag... KRAMAR!!

    Näe dags för lite lunch nu!!

  • LKU

    FRUhelenekl
    Kramar till dig med gumms

  • Cantaton

    FruHelene, jodå främst har jag min kära mormor. Hon är bäst :) Även om hon kan va lite "daltig", men just daltandet är ju det som är bra när man är nere. O så har jag givetvis min vackra M, och honom kan jag givetvis säga allt till o han lyssnar o är förståndig o tar hand om, men eftersom vi bara varit tillsammans i 2½ månad kan jag inte riktigt släppa över allt på honom - än. Jag berättar givetvis allt, men det är inte samma sak som en mormor jag känt hela mitt liv, och till och från bott hos (mkt när vi - jag o mina syskon - var små eftersom mamma jobbade långa dagar o pappa ofta var bortrest, och sedan i omgångar när jag haft problem hemma... mina föräldrar har ju separerat ett flertal gånger o slutligen skilt sig. Och syrran har försökt begå självmord o sånt.. det var dock 5 år sen nu.)

    Å nej nu blir allting värsta tungt (inlägget alltså), det där kan jag nästan skriva om utan att bli berörd nu. Har pratat om det så mkt. Skilsmässan är väl inte helt enkelt än, den gick ju igenom i julas, och mamma beter sig fortfarande som en fjortis som super, låter bli att gå till jobbet, inte håller vad hon lovar, gråter på alla andra, försvinner till o från utan att berätta var och varför och hur länge o så...

    Min faster är väldigt klok att prata med också. Hon tycker inte synd om en, hon går till botten med problemet o får mej att inse vad jag kan göra nåt åt o vad som ligger hos andra o hur jag ska förhålla mej till det. Hennes man är också bra att prata med för den delen, han är livscoach :) Men pratar man med nån av dem brukar den andra få veta också, så det går egentligen att prata med vem som helst av dem.

    Så jodå, det finns väl åtminstone fyra pers jag kan prata med utan att det känns som om jag betungar dem alltför mycket (med reservation för M, för han har nästan fått se mej mer trött o sjuk än glad o energifull som jag är annars.. så jag är skyldig honom liiite mer av mina glada miner.)

    Gah, nu känner jag mej hemsk som drar ner feststämningen så.

  • LKU

    Cantaton

    Du behöver absolut inte be om ursäkt, den här tråden är så underbar just för att man får skriva av sig om precis allt möjligt. Och det är lika okej att vara superglad och lycklig och berätta om något roligt som hänt som att vara jätteledsen och nere och vilja berätta något jobbigt. ALLT är OK. Förstår att det ligger massor med saker bakom som också påverkar hur du mår i dag men det låter bra att du i allafall har fyra personer du kan tala med som du känner förtroende för och som kan hjälpa och stötta. Ibland behöver man en varm famn att få försvinna i och jag är glad att du har M som tar hand om dig då.
    Massor massor massor med kramar till fina fina Cantaton

  • anne på grönkulla

    Jo, man brukar ju vara expert på att tro att alla andra är perfekta med perfekta liv.

    Och jag har kul jobb, fantastisk man, bostadsrätt i Stockholmsinnerstad, helt OK lön o underbar familj. Så att jag får ovisshet på köpet, är sur på min arbetssituation av många skäl (trots att jag älskar det), stressar kring att flytta, makens arbetssituation är knackig, vi aldrig kommer framåt i arvsskiftet efter pappa, etc etc - det får man försöka ta utan att det tar över. Men just nu är det svårt.

    Så jag förstår. Det var länge sen jag hade riktigt svårt ekonomiskt, men eftersom vi lever på knappt 1 1/2 lön sådär så känner jag ju ändå alltid att jag jämför med dem som har 2 (och kanske högre än vi dessutom).

    Och så allt ansvar man tar på sig...

Svar på tråden Vansinnigt underbara... andra sommaren-del 2