När märker man av det?

Tinga - jag gjorde inget test nu i juli då labbet på Sophia är stängt så jag vet inte om det är det som ställer till det för oss. Då jag testade var det 3 dagar innan ÄL och varken makens simmare eller någon annan klarade då av mitt sekret.

Clown - det där med nytt jobb samtidigt som man försöker bli med barn är klurigt. Själv sitter jag lugnt kvar då jag vet att de är så enormt flexibla här. Hade jag inte gått i barntankar skulle jag ha försökt att hitta något annat för detta jobb är allt utom en utmaning just nu. Kan det i sömnen...zzzz

Aha, då förstår jag! Då hoppas jag att det var för att ni testade "för tidigt" i förra cykeln som simmarna inte överlevde!

Själv vet jag inte vad jag hoppas. Om det är sekretet det är fel på så har vi åtminstone fått en förklaring på varför vi inte lyckats fast vi träffar in ÄL varje månad. Samt om det är sekretet är chanserna vid insemination betydligt större...för då är det ju för första gången hans simmare har en möjlighet att nå mitt ägg.

Nu tackar jag för mig för idag, och ska ge mig iväg till Per Gessles konsert. Risken är väl att jag kommer att ha "Sommartider" ringandes i huvudet på mig resten av veckan!

Tinga ha det så bra på konserten! Jag ska jobba en stund till innan det är dags för pump och sen vin men väninnorna. Är så satans trött bara att jag hellre skulle vilja åka hem och sova.

Hej!

*vinkar från NYC*

Jag har klarat mig från explosionen och mår fint! :)
Men min mamma skickade sms och var orolig. Hm, jag glömmer lätt bort att jag borde meddela folk i Sverige att jag mår bra när det hänt konstiga saker här. Men det är nog främst för att de ju oftast händer en bra bit från där man bor och/eller jobbar. Fast förra hösten när ett flygplan kraschade in i en byggnad på Upper East side så ringde min man hem till min och sin mamma för att säga att det inte var vår byggnad. Det var ganska nära oss dock, typ 10 block.

Tinga,
skönt att höra att begravningen gick bra!!! Jag tycker också att det känns skönt att stämningen efter själva begravningsakten oftast är mer "glad" än sorglig. Självklart är detta väldigt olika från begravning till begravning. Ska erkänna att på min pappas begravning minns jag knappt något av "kaffet" efteråt. Allt var bara som ett stort "ludd", men detta beror nog på att man själv var i chock.

Även min mans pappa dog för ett par år sedan och det var självklart enormt jobbigt för familjen. Men även där blev begravningen fin tycker jag. För mig kändes det lite konstigt bara eftersom jag inte träffat alla i hans släkt tidigare så det blev liksom första gången man sågs. Jag höll tal då, vilket iallafall var som min man sa "ett väldigt bra sätt att presentera mig själv för släkten". Och det kändes trots att det var otroligt svårt, alldeles rätt att få säga några ord om hans pappa. Men att hålla tal på begravningar är bland det svåraste jag gjort i tal-väg.

Lappis om du bara visste vad jag hoppas för din skull att din trötthet beror på plusplusplusplus....! :)

Tror det är dags att vakna nu, vilken explosion?

Har nu koll igen ...gick in på DN.