• nu är jag fruL

    När märker man av det?

    Ja just det tjejer när märker man av att man blivit gravid? Och hur märker man av att man har ÄL?

    Japp ni gissar rätt här är tråden där vi jagar aladåber, ägg, simmare och pluss. Med eller utan hjälpmedel...

    Här fortsätter vi. Vi har nu jagat ägg, aladåber och pluss i några trådar. Gråtit och skrattat ihop. Framgångarna och bakslagen har kommit om vart annat i tråden om hur man märker att man är gravid och hur man blir gravid.

    Här delar vi allt, tips, trix, sorg och glädje. jakten på de befruktade ägget är en berg och dalbana HÄNG MED!

    MEN om ni tänkt bara sticka in huvudet en gång och berätta att ni plussat! Gör INTE det. Här kämpar vi tillsammans i både med och motgång.

    Välkomna alla nya och gamla!

  • Svar på tråden När märker man av det?
  • Victory

    Lappis, jag förstår precis hur du känner det just nu. Man kastas mellan hopp och förtvivlan men egentligen vet man ingenting och den ovissheten är olidlig. Man bara vill veta ...eller så inte, om det nu skulle vara ett negativt resultat. Jag har också gått och klämt på boobisarna var femte minut! Ja, tills tanten kom då! Men jag hopppppppas att den inte gör det för dig!

    Frejis: Vad jobbigt att inte veta vad felet är. Man vill ju liksom ha ett besked; ?det är pga ... som det inte fungerar?. Men samtidigt, om man ska se det positivt så är det ju faktiskt BRA att de inte hittar något fel. Då kanske ni bara har haft otur. Men jag förstår frustrationen när det inte finns något konkret att åtgärda. Jag känner ungefär som du, att det har varit en nyttig erfarenhet när jag var så inställd på att bli gravid på en gång. Allt går liksom inte att planera. Jag ser det här som en prövning som någon (där uppe?) utsätter mig för och att vi inte kommer att lyckas förrän jag kommit till insikt. Men nu har jag lärt mig min läxa, nu är jag redo att bli gravid, hallå där uppe, gör mig gravid nu då nån gång!

    Det kanske skulle vara bra om ni fick resa bort tillsammans och tänka på nåt annat! Vi kommer att vara i Thailand i två veckor, längre går inte för mitt jobb. Men det ska bli två hääääärliga veckor. Synd bara att det är så länge dit, vi hade nog behövt lite tid tillsammans redan i augusti.

    Härligt, Lappis att ni också får åka bort tillsammans snart!

    Izzie: Om det blir så att de väljer ?ert? namn och de senare frågar vad ni ska döpa erat barn till så tycker jag att du ska svara: ?Om det blir en pojke ska han heta NN, det har jag ju sagt tidigare?. Alltså hålla fast vid det namnet även om de valt samma. När sedan barnet väl kommer får ni väl känna om ni fortfarande vill ha det namnet eller väljer något annat. Bara för att ni sagt det är det ju inte bindande. Men det skulle vara kul att se deras min om du säger så! Och OM ni nu känner att ni vill ha det namnet ändå så ? hur hemskt kan det vara med två barn som heter samma sak?! Det är ju inte första gången!

    Piggis! Hur har du kunnat lista ut deras namn?! *förbryllad* De enda jag vet är nog Muggles och Liten... Nu blir jag faktiskt lite nyfiken på vad Sweet kan ha för ?vanligt? namn... Anna? Och Lappis tänker jag mig att du heter nåt franskt! Bara för att du är gift med en fransman! (eller kanske för att ditt nick är Lapinette). Det blir ungefär som när man tänker sig hur nån ser ut, inte logiskt alls. Men nu när jag fortsätter läsa i tråden så verkar det så, hade jag rätt?

    Sweet: Jag tycker också att jag kommer på massor av bra namn men min man ratar dem alla. Jag vet inte riktigt vad han har tänkt sig, antagligen nåt ?vanligt? och tråkigt. Men som sagt, ska försöka producera det där barnet först innan vi bestämmer namn!

  • Lapinette

    Hej Victory!

    Lånar makens dator när det är reklam mellan What about Brian och Weeds...sen blir det åter igen So you think you can dance. Jag tv-addicted? Noooot at all!

    Nu är ännu en resa bokad och betald - Bryssel i oktober. Så aug, sep och oktober resorna är klara. Bryssel är en helg för att träffa makens bror och fru och fira broderns födelsedag. Vi gjorde detsamma för två år sedan i Lyon. Jättetrevligt!

  • BrudSommar2006

    Liten och jag lärde känna varandra när vi och våra makar gick danskurs tillsammans. Lapinette har visst tränat för Liten har det visat sig så världen är ju liten där också!

    Jag älskar också So you think you can dance men vi kan inte se det här så vi har satt det på inspelning så det blir några avsnitt att se ikapp när vi kommer hem om allt fungerar som det ska.

    Har fått sådant kryp i benen, det kom under graviditeten och jag har inte blivit av med det. Det gör så att jag inte kan sitta still och titta på tv på kvällarna och kan inte sova på nätterna utan måste upp och röra på mig. Man blir galen när man är så trött så man vet inte vad man ska ta sig till för att få sova. Extra irriterande är det när bebisen sover och jag vet att jag borde försöka sova samtidigt eftersom hon vaknar om några timmar, suck.

  • Lapinette

    Visst är det så! Har tränat spinning för Liten fast hon minns inte mig.

    Just nu är det bara uttagningarna i So you you think... men det är ganska så intressant att se vilken bild folk har om sig själva. Somliga pratar innan om hur otroliga de är och sen när de står på scen finns inte en enda känsla som visar att de kan dansa. De kan inte hålla takten, inte en tillstymelse till rythm och sen förstår de inte varför de inte går vidare. Heeelt otroligt! Annars gillar jag mest att se slutet, när det är 10 kvar - de bästa.

  • Liten med Mindre

    Lappis - eftersom du föredrar dans så kom du inte o cyklade tillräckligt ofta... ;)

    Mycket upp och ner som diskuterats i tråden.
    Stora kramar till Page - hoppas att du och ni kan sortera ut era känslor på bästa sätt. Usch vilken jobbig sits.

    Och inte kul med alla begravningar o dödsfall heller. Fick veta igår att en kompis pappa dött hastigt. Sorgligt. :(

    Men - lite mer positivt, jag funderar på om jag faktiskt inte lyckats känna av Mindre. :) Gjorde som Muggles och la mig på mage igår, och det liksom "sprattlade" till. Tror väl inte att det var bubblor. Och likadant sprattlade det nu på kvällen när jag satte mig här... Hoppas! I alla fall höjer det humöret endel. :)

    Förutom det går allt väldigt segt. Tog mig i alla fall iväg och fyllde en glassburk med blåbär i skogen. Kom inte ihåg att det tog sån tid att plocka. Det blir till att avnjuta varje bär med andakt!

    Imorgon bär det av ut i skärgården, sen till landet och en vecka på dykbåt. Bara det slutar blåsa. Vill helst slippa åksjukepiller...

    Och...till sist...måste ju säga att trixet med dyra tajta jeans funkade fint för mig. ;)

  • Lapinette

    Ahhh... precis vad jag sa till min väninna när hon ringde och hade ångest angående de svindyra Acnejeansen. Nästa vecka testar hon positivt!

  • Victory

    Oj, Lappis, många resor för er! Hrligt! Vi funderade ju på en resa i augusti ELLER i november och det blev ju november. Men nu känns det väldigt länge dit, önskar vi kunde åka i augusti också...

    Men jag ska i alla fall till Stockholm i höst, en kompis till mig flyttar dit från Bryssel och jag ska hälsa på henne så fort hon kommit på plats!

  • Victory

    Ahaaaa - det är dyra jeans som är hemligheten! Jag är ju ute efter nya, måste se till att de kostar en rejäl slant då!

  • Tinga

    Tack för alla gulliga och omtänksamma inlägg angående min farmors bortgång och begravning. Begravningen var som sagt igår, och även om det var jobbigt blev det en väldigt fin stund. Vi hade typiskt svenskt sommarväder här i Skåne igår, med en temperatur strax över 20 grader, lite blåst och ulliga, vita moln, och om jag ska associera min farmor med något väder är det just sådant. Hon bodde på en liten gård ute i skogen, men en björkbacke precis bakom och en porlande bäck runt knuten, så det var en riktig svensk sommaridyll.

    En sak jag tycker är lite konstig med begravningar är att under andakten i kyrkan snyftar alla och tycker att det är jättejobbigt och på minnesstunden och fikan efteråt blir det ofta högt i tak med många glada skratt. Antar att det delvis hänger ihop med att det finns en anspänning inför själva begravningsakten i kyrkan, och att när den släpper blir folk betydligt lättare till sinnes. Jag är iallafall tacksam för att det blir så, för det är jobbigt nog som det är med all gråt i kyrkan. Nu har jag ju iofs bara varit på två begravningar och båda har gällt människor som varit över 85 år, så det kanske är annorlunda om en yngre människa dött? Är lyckligt ovetande.

    Page - förstår verkligen dina känsloutbrott! Om det lättar på trycket att skriva här är det fritt fram.

    Lapinette - låter skönt med semester i Grekland! Jag förstår att det känns osäkert att satsa på Västkusten när man bara har två veckors semester och vädret har varit som det har i år.

  • -August-

    God morgon! Oj sa mycket man missar om man ar borta en dag! Jag hann se att Tingas farmor gatt bort. Jobbigt, och sorgligt. ush och fy.

    Ska lasa pa lite har under morgonen. Hoppas ni mar bra tjejer! Lappis - nagra tydliga symptom???

Svar på tråden När märker man av det?