När märker man av det?

Nu har vi pratat med systern på Sophiahemmet och bestämt att vi ska testa Progesteron. Kruxet är att de vill att de ska går en cykel först (eftersom detta verkar vara MF, det var hennes uppfattning också), så det blir väl en mellangång först.

Jag hoppas att det hjälper mig lika bra som det hjälper Moppy! Sen tänker jag boka en vanlig gyntid också så får vi se vad en sådan säger. Andrologen har ju mest det ena perspektivet så det vore skönt med en vanlig gyn också.

Dessutom bör jag ta cellprov i höst - så kanske flera flugor i en smäll!

Tanten skulle vara välkommen här också - lite spår kom idag men kanske var det bara lite blödningen efter sex. Brukar aldrig få det, men det var så lite som kom så mer måste det bli för att vi ska bli nöjda!

Alltså ingen smiley där utan slutparantes var ju meningen...

Vårbrud - vad skönt med hjärtljuden! Ett stort steg i rätt riktning!!! Jättebra att ni har så täta kontroller nu.

Spännande förresten det där med HcG och när det börjar utsöndras? Det ska väl vara när det fäster, men det kan ju fästa på fel ställe och börja utsöndras ändå?

Pratade precis med en kompis i telefon. Fick reda på att hon i fredags avslutat en graviditet (v 6). Hon ville först inte berätta så mycket pga det vi har varit med om, men jag sa att det var okej.
Hon har två barn redan, men deras förhållande är allt annat än bra tyvärr. Nu håller de på och diskuterar om de ska fortsätta tillsammans eller ej.
Min kompis sa aatt hon var ok med beslutet, men det hon var arg över var att hon inte fått något stöd av sin sambo. Han var iskall när hon berättade att hon var gravid och menade direkt att abort var den enda lösningen. Dessutom fick hon åka in till sjukhuset själv, utan stöd från sin sambo. :(

Varbrud - Ah hjalp vilken kortslutning det dar skapade pa den har traden. Jag menar att det ar saaa langt ifran vad vi andra har i tankarna och i sikte. Fy fasen sa jobbigt for henne! Det finns verkligen daliga tillfallen for allt, och vice versa saklart, och ibland blir man pamind om att ens granne kampar for att uppna vad som skulle vara ens egen storsta mardrom. Om ni forstar . Fy tusan!!!

Ja, det var ingen rolig nyhet. Min kompis tyckte det var svårt att berätta och det kan jag förstå med vår bakgrun och allt. Men jag förstår hennes val. De har verkligen inget bra förhållande och kan knappt hålla ihop eller ta hand om sina två barn. Sambon hjälper inte till så mycket nämligen. Ville nog egentligen aldrig ha barn......

Väldigt tråkig sits!

September - skönt att du ska få testa hormontillskott men jag instämmer i att det säkert bara är bra om du även går till en "vanlig" gyn och hör om deras åsikter.

Tinga - welcome back! Har inte läst allt men har uppfattat att semesterna varit suverän.

Min semester (idag) har också varit till belåtenhet. Dock inte lika fullt exotiskt men attans vad skönt att bara ligga i en solstol och läsa en god bok. När det blev varmt flyttade jag stolen bakom jasminbusken och tog en tupplur.

Nu är jag åter i stan och sitter och väntar på maken som har jobbat en riktigt lång dag. Har försökt känna efter om det känns något i kroppen (BIM på söndag) men sjävlfallet är det på tok för tidigt. Kan inte låta bli och tänka på det fast jag helst inte vill...att det ska vara så svårt?

Lappis! Det ska bli spännande att följa dig mot veckoslutet, men bara lite på håll så att vi inte skrämmer bort ägget!

September: Bra att du ringde sophiahemmet! Även om du måste vänta en månad är det ju bättre att få komma igång med lite hjälp på traven!

Vårbrud: Härligt att ni fått höra hjärtljuden, hela familjen! Men tråkigt med din kompis. Jag förstår om hon var tvungen avsluta graviditeten, alla är vi ju i olika sits och skeden i livet, det är inte alltid det passar med barn.

Tack ocskå för alla restips! Jag ska kolla upp lite andra resor innan vi bokar!

Lappis!!! Min lilla favvokanin!!!

Jehoo! :) Kul att höra att du är tillbaks i stan efter en skön dag i solen! :p

Haha! Du BIMar på min och min mans 1-åriga bröllopsdag!!! :)

Jag har fattat här på BT att det är jättemånga som hittar på saker för att fira 1 år som gift. Shit! Jag känner mig sååååå okvinnlig för jag hade nästan glömt att det var vår årsdag nu i veckan!! :o :o :o

Är jätteromantisk av mig men just detta med årsdagar och så har jag jättesvårt för att komma ihåg. Och jag bryr mig inte så mycket heller faktiskt.
Sådant var viktigare när jag var yngre tror jag. :?

Nu bli jag nog mycker mer lycklig över om man hittar på ngt en vanlig veckodag i typ oktober eller mars när man inte tänkt sig ngt särskilt.

Men man borde väl egentligen fira???
Iallafall lite.

Får väl se vad man kan tänkas hitta på?

Vårbrud,

ja det sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Framförallt att man har det otroligt bra i livet med sin man! :)

Jag tycker självklart det lät sorgligt med din väns MF men samtidigt så måste jag säga att jag själv aldrig skulle velat ha ett barn med någon som jag känner att det håller på att spricka med. Särskilt inte ifall man har erfarenhet redan tidigare av att personen ifråga inte vill/kan ta hand om de barn man redan har tillsammans. Så även om det måste kännas för j-gt för henne så kasnke hon kan finna någon tröst ändå??

Fast visst, jag tycker framförallt att det inte låter som någon bra man!!! :[ :[ :[