När märker man av det?

jag är naturligtvis ingen expert på hur de växer till men jag vet ju hur mkt du har jobbat och hur trött du varit sista tiden. Och min BM har varit på mig att man absolut inte får stressa på slutet, man SKA ta ut ledigt sista tiden etc.

Jag tror att du är ganska envis och kör på ibland, och framförallt verkar du vara en sådan som vill ställa upp för allt och alla. Men nu är det verkligen läge att vara EGO och bara tänka på dig själv och vad du mår bäst av! (Med syftning på släktingarna...)

usch jag är så extremt konflikträdd så jag känner att det enklaste är bara att följa med...
men jag vet samtidigt att jag kommer må så väldigt dåligt av det hela.

jag har mått dåligt över det hela i flera veckor.... jag har oroat mig som sjutton över hur det kommer bli.

Men jag vill liksom inte att maken ska behöva lida för att jag inte pallar. Desutom så verkar samhället runt omkring anse att man måste följa med för att det tillhör god uppfostran att uppvakta...

I så fall tycker jag att du ska prata med din man och låta honom bestämma. Kanske att han är beredd att ta skit från sina släktingar (sorry, jag hade koll på att det var hans släkt men jag slarvskrev förut) för att du och Borren ska må bra?

mugglan
det är vad jag vill göra...
men det känns som att det kanske blir ÄN värre i framtiden om jag inte följer med...

usch vad jag hatar det här... jag kan verkligen inte bestämma mig.
Jag vill inte att jag ELLER maken ska åka, men samtidigt så vet jag ju att han måste göra det...

Alltså jag fattar inte vad det är för jäkla människor som inte kan acceptera att en gravid kvinna kanske inte orkar följa med?! Om du är med på presenten och skickar dina hälsningar så borde det räcka - det hade räckt alla gånger i min värld! Stackars dig och din man som måste ha med dessa människor att göra! Vad är det MED folk???

FruLlis - svår balansgång.... Men vänd på frågan: GÅR det att förbättra den där relationen i framtiden (alltså till puckona)? Eller är det kört? Ska du, hela ditt återstående liv med maken, bara gå dit och vara artig? Finns det något hopp om relationen på sikt?

OM det finns något hopp för relationen på sikt, så kanske det är idé att åka dit. Men annars... varför ska DU lägga så mycket kraft på något som ändå aldrig kommer att fungera?!?

Som sagt.. hemskt svårt!!! Avundas dig inte.. men hoppas att du har kraft till vad du än väljer!

nu är jag fruL - Hade människor varit såna mot mig/oss så hade jag klippt kontakten med dom.
inte rätt att man ska må dåligt runt folk.
Se bara till ha ha människor runt omkring dig som får dig att må bra!

mugglan
problemet är vel att de ju är medvetna om att det blev en stor konflikt sist när de var hos oss. men de anser inte att de gjorde fel...

de kan nog inte ens fatta hur sårad och besviken jag är på dom. Och de tycker nog att man ska kunna lägga sådant här åt sidan en högtidsdag... men jag är inte sån som kan lägga saker åt sidan. Mår jag dåligt så gör jag... jag kan inte bara stoppa undan det.

och det är ju makens förälder... så man kan ju inte riktigt bara skita i den personen.

vickis
Jo jag tror att det går att fixa relationen med den här personen i framtiden. Absolut, jag har alltid gillat honom innan det som hände för ett par månader sedan. kanske är det just för att jag gillade honom som jag blev så oerhört besviken...

Så jag tror att relationen går att fixa ochd et vill jag.

MEN det känns inte som rätt tid opch plats att laga relationer vid en festmiddag där hela familjen är samlad. Inklusive det andra puckoty som var med i bråket och som egentligen var orsaken till allt.
Med honom har jag inga förhoppningar eller önskningar att laga relationen.
men det känns okej.

Men att behöva sitta emd dom alla runt ett bord och le och samtidigt känna att ALLA är emot mig...
det känns hemskt...

Du är gift med din man INTE med hans föräldrar!