När märker man av det?

September: Såg inte ditt inlägg förut! Jag känner precis så där, att jag heller testar för att lugna ner mig lite och inte gå och stressa upp för över falska förhoppningar.

Men du säger att du är illamående. Är det riktigt illamående (alltså ett symotom) eller menar du att du mår illa över att gå och vänta och grubbla?

Brud i augusti!
Nej, du har tyvärr inte missuppfattat något. Hon var helt "kall".

viktualia
Tyvärr är svärmor sån, väldigt ego och bryr sig inte så mycket om barnbarnen. Hon har ju sitt torp och sin man att ta hand om.

Viktualia (tror jag det var): Nja, jag känner inte för att berätta om våra försök för familj och vänner. Och det är ju inte så att de frågar eller säger nåt heller. Jag har alltid velat att det ska bli en överraskning när vi berättar att vi är med barn, och det blir ju ingen överrraskning om vi berättar att vi försöker...

Men en kompis frågade rakt ut en dag. Eller hon frågade om vi inte vill ha barn (inte första gången heller men jag har alltid slingrat mig). Jag svarade nåt i stil med: "Vi får väl se" och då sa hon "ja, man ska ju känna för det". Då kunde jag inte hålla tyst och sa typ "det ska ju funka också". "Va?! Försöker ni?" frågade hon då. Och jag ville ju inte säga det så jag sa att vi längtar efter barn men att vi inte kunnat försöka av olika anledningar (min mans medicinering m.m.) och det är ju till hälften sant i alla fall.

Och nu mår jag lite dåligt för att hon "vet" om det. Känns ännu mer som om vi får blickarna på oss.

Syrran - grattis till bilen!! Hade ju gjort mig extra varm i hjärtat om ni köpt en Volvo, men jag ska väl egentligen inte säga så mkt själv - jag kör ju en VW Lupo

Lappis - pratade länge med en gammal gymnasiekompis i förra veckan, som fick sitt första barn "hux flux", men sen funkade det inte alls när de ville ha sitt andra. Efter ca sex år funkade det till slut, mha inseminering.
Alltid roligt att höra när det till slut funkar - så nu håller jag tummarna ÄNNU MER för er!

vårbrud: usch vad trist med en sådan svärmor! Verkar som om många har ngn i släkten som det är lite trubbel med.

mugglesfan
Svärmor är vårt lilla "svarta" får i släkten. Synd bara att det ska vara så, men som tur är ställer mina föräldrar upp utan problem.

Victory - jag förstår dig delvis.. samtidigt är det ju knappast nån chock att folk som är 30 plus, har gift sig och skaffat hus även försöker skaffa barn.

Själv funkar jag så att jag gärna vill ha stöd av omgivningen i saker som känns svåra. Men där är ju vi människor VÄLDIGT olika och jag hoppas att du i alla fall känner ett jättestöd härifrån tråden när du nu inte vill prata "högt" om det!!

*kramar om igen*

/vickan
som nu rymmer ut i solstaden och hoppas på lite värme.. här på kontoret är det iskallt!

Tack för alla tummar som hålls! Maken har samlat ihop alla sina poäng och lagt dem på Air France så nu har vi två biljetter till Hong kong betalda. Han ska nu prata med sina kompisar där för att höra om den veckan vi funderar på funkar och själv la jag till - VÅR IVF!!?? Tänk om vi ska göra IVF i november??!!!

Oj, skrämde jag iväg er?