När märker man av det?

Mina tips kanske ar lite magstarka om man inte har liknande erfarenter sjalv. Mina erfarenheter gar 15 ar tillbaka och peakade infor brollopet forra aret. Man vill sa garna att andra manniskor ska tanka som en sjalv: realistiskt och fran samma perspektiv. Jag har varit helt utmattad av allt altande och all ilska och frustration. Det enda som kunde fa mig att ma battre var att stada bort allt som han kunde anklaga mig for, aven om det var bisarrt. Det gjorde jag i form av ett langt brev med stora ord som jag sjalv bara ville krakas at, men resultatet blev att han besvarade det (visserligen med nagra anklagelser) pa ett fredligt satt. Efter det kan han inte apa sig och bete sig lika daligt, viket ar allt jag vill. Det ar en annan sak med kompisar eftersom man valjer dem, medan slaktingar ar sa viktiga for andra ocksa, som man i sin tur inte vill krangla till det for.

bla bla bla. Om det har amnet skulle jag kunna babbla pa tills tecknen tar slut. Det finns inte bara en sida pa myntet, och jag tror man ska borja bakifran och fundera pa vilket resultat man vill na.

Ah nej, har jag skramt bort alla nu :D

Sorry! Nu har jag i a f bokat tid for "smear test".

September!!! Min trogna följeslagare!

Jaså, du fick negativt igen?! Jag var ganska lugn igår och tyckte mest det var skönt att jag testat så jag kunde släppa tankarna på det. Men idag känns det sämre. NÄR ska det lyckas?! Ser INTE fram emot en hel månad till att bara gå och vänta på... ingenting!

Det känns som om vi har alla vänners och familjernas blickar på oss. Även om vi inte sagt att vi försöker så anar de nog, vi har ju gift oss, köpte ett stoooort hus och vi börjar vara rätt så gamla också. Det känns så frustrerande att inte få berätta nyheten snart, jag längtar ju så! Och så HATAR jag kommentarer om att man inte ska vänta för länge med att skaffa barn! Tänk om man inte har nåt val då för att det inte funkar??!!

Victory ... och frågan är för laddad för att ni lite diskret ska kunna säga något i stil med "barn vore skoj, men man vet ju inte när det lyckas" ???

Det kanske skulle dämpa pratet, men det hänger ju på vilken relation man har till omgivningen och vad man VILL prata om!

Victory och Viktualia - Hoppas jag platsar i ert gang snart. Jag kopte pa mig 5-pack AL-test igar sa jag ar beredd efter den dar efterlangtade tanten har kommit. Mitt uppdrag nasta manad blir att se om jag ens har AL.

Eftersom min bror just fick en liten tror jag att mina foraldrar har fokuset pa annat hall an oss. Det maste vara jobbigt att kanna att de flasar en i nacken nar allt annat ar fixat redan...

Brud i augusti! - det jag skrev till Victory var bara att allmänt råd. Själv smaskar jag fortfarande p-piller, men använder den här tråden som terapi = minska skräcken för allt vad bebisfabrik heter. Jag kommer fortsätta äta piller tills den här omgången är slut ( i slutet av året) och sedan kommer maken och jag bestämma oss för om det är dags att sluta skydda oss eller inte.

Allt jag hänger här i tråden beror nog mest av allt att mitt pladder måste ta vägen nånstans och FruLlan och Snartis (som jag träffat IRL) är vansinnigt trevliga typer att kackla med. Sen får jag den här terapin på köpet!

September och Victory - en fråga, har ni verkligen testat vid rätt tid?

Viktualia - shit vilken framforhallning! Jag ar imponerad over att du kan hanga har utan att bli helt smittad

Jag skrev fel, September var det jag menade. Jattetrist med testet igen.

Vickan, våga inte försvinna från tråden!

Lapinette, vilken tur att badrumskillarna verkar bättre än vardagsrumsklåparna! Hur gick det med den sura grannen under, var det något ni skulle ersätta, skulle de måla om hos dem eller hur blev det?

Trist med minus här i tråden, det borde ju vara dags för några plus nu.

FruL, jag tror absolut att du måste sluta stressa på jobbet, du verkar ju haft så himla mycket att göra. Lättare sagt än gjort, jag vet. Vad det gäller släktträffen så kanske det lättaste är att gå med och bita ihop, det kanske blir lika mycket stress i alla fall med det strul som kan uppstå om du inte är med? Jag skulle nog gått med men det är jag. Annars kanske du kan säga att du inte mår bra?

Muggles, vi tvättar alla Iris saker i oparfymerat tvätt- och mjukmedel för säkerhets skull. Om de skulle utveckla någon allergi eller så för att de är extra känsliga i början tror jag inte att det hjälper att säga att de ska härdas!

Vi kör med strumpor för en till fyra månader nu och de är nästan i minsta lagen, hon har stora fötter! De med frotté eller vad det är på insidan är mycket mindre i storlekarna än de med vikt kant upptill.

Brudsommar - näeeeråååå jag är kvar minsann!

Tvättmedelsfrågan - jag var rätt allergisk och känslig när jag var liten. Och minns fortfarande hur hysteriskt mycket det kunde klia... så jag skulle nog inte chansa utan ta ett "snällt" tvättmedel. Framförallt är det nog idé att skippa de mest doftande varianterna. Icas märke Skona är bättre ut sådan här synpunkt än tex Ariel.

Framförhållning - *fnissar* snarare "skjuta upp otäckheter på lagom lång sikt"... hi hi...

Näe men allvarligt: Jag bantar ju rätt rejält just nu och en av många anledningar är att vara i bättre form vid en ev graviditet. När jag började banta vägde jag 95 kg till mina 1,64 cm och det är ju inte direkt nåt guldläge för en graviditet.... Nu har jag, sen början av maj, blivit av med nästan 11 kilo!! heja mig! Och fortsätter kampen mot kilona med sikte på ett mer hälsosamt BMI.... och innan bantningen är "klar" är det inte läge att starta bebisverkstad heller...