När märker man av det?

Ahhhh...så ni är fd kollegor! Ja, era resor visste jag om, Piggelin, du och Miss X...som ännu ej är gravid och fick dricka öl för allihop i Dublin.

Liten: jag har en gravid kompis som har gasproblem, hon är i v26 och har fortfarande problem Hon skulle pröva loppfrön även om jag är tveksam om det hjälper till just hennes dilemma. Jag har själv inte haft problemet så jag har tyvärr inget bra svar.

Tillbaka igen!

Har precis haft ett långt & ngt "irriterat" tfnsamtal/-konferens med ett gäng inköpare som inte riktigt fattat vad saker & ting handlar om (nu uttrycket jag mig diplomatiskt ) Iofs ganska gött att blir förbannad med jämna mellanrum, hehe!

Frullan,
Muggles & jag jobbade ihop en gång för typ 100 år sen, eller iaf tio år sen - sen dess umgås vi Jag fick tips om er tråd tidigt i höstas av Muggles & var smygläsare av & till läääänge... Sen vågade jag mig in här i mars tror jag det var... Så jag har stenkoll på er, men inte ni på mig
Dessutom kan det ju behövas lite mer folk från Sveriges framsida, för att jämna ut Sthlms-dominansen

Lappis & jag skriver om mat, vin & resor i en annan tråd - det viktigaste i livet Ok, det kanske kommer på andraplats nu när bebben kommer, men finns helt klart med i toppstriden!

Du var snabbare, Muggles - återkommer strax, måste läsa vad du skrivit

Ja stackars Piggelin, i helgen har det varit massor med Stockholmsinlägg i resetråden. Tips på restauranger, barer och annat. I promise, vi ska förbättra oss.

Muggles berättade en saga om några vackra och utvalda.

Miss X är också 36 år som jag men fortfarande singel och skulle hemskt gärna vilja vara i min och Piggies situation; med man och barn påväg. Vad gör man för att hjälpa en kompis att träffa ngn? Förr hade man ju oftare fest med lite löst folk och sprang på krogen titt som tätt. Numera har vi knappt en aftework längre... Bara kompismiddagar och det blir man ju inte mindre singel av direkt. Hon vägrar nätdejta också för så desperat är hon inte säger hon...

muggles - 3 av mina väninnor var/är singelpinglor. En är äldre än mig och två är yngre (runt 33-35 år). Ena tjejen har varit ganska så desperat och har dejtat massor med killar som hon har träffat via nätet. De flesta av dem har hon sedemera blivit kompisar med istället. Men så en vacker kväll här i våras åkte hon med en väninna på Finlandskryssning. Ni vet en sån där då alla blir aspackade och som inte brukar vara så skoj...men då stod han där och de kilar nu stadigt.

Den äldsta av väninnorna träffade en äldre man på en bar i Stockholm där hon hängde rätt ofta. Ett ställe där man faktiskt inte känner sig helt fel även om man har passerat 35. Hon var rätt ofta där och spanade in vad som erbjöds.

Och den sista som fortfarande är singel men även yngst. Hon jagar inte alls utan ägnar all sin tid åt sitt jobb. Hon har mig och maken som förebild (förstår inte varför?!) så hon fick sig nog en tankeställare när hon precis är i den åldern då jag träffade maken. Ska nog ta ett snack med henne. Hon får ju inte bara jobba.

Så summa sumarum....går ni aldrig ut tillsammans? Jag menar, ta en drink efter jobbet, lite barhäng? Själv ogillar jag tanken att behöva fösas ihop med någon på en fest (typ maken har en polare som skulle passa). Vill hellre bestämma själv men skittrist och vara singel om alla kompisar sitter hemma framför tv'n.

åhhhh vilken fin saga.

jag saknade bara en groda som blev en prins så hade allt varit topp

usch singelkompisar. Jag har också ett par och man vill så gärna att de ska träffa någon. Människan är ju liksom inte skapt för att vara själv anser jag.

jag och maken har försökt para ihop några... men det lyckas aldrig. Så det är inte så lätt. Näe jag har inga tips faktiskt. men det är såååå trist tycker jag att man inte riktigt kan hjälpa till.

Lappis - vad gott att höra att det är ngn mer som också får bosätta sig i badrummet när man är bakis... Tror det är därför jag numera försöker undvika det i möjligaste mån... Just nu iofs, är det ju ingen risk - snacka om torrlagd.

Muggles - fnissade lite åt tjejfesten du skrev om... Helt otroligt att Mannen ändå fastnade för mig - han fick verkligen se mina värsta sidor redan från första början... Eller hur smart är det att köra en sjövild tjejfest (med bla livsfarlig svart! vodka), ta en taxi till stan vid halv två & röja fram till halv fyra då jag tycker det är en alldeles UTMÄRKT idé att knalla hem till min "en vecka gamla dejt", eftersom han bodde på promenadavstånd & det vore lite mysigt sådär... Det var INTE lika mysigt dagen efter - vaknade skit-tidigt & var extremt bakis. Försökte låtsas sova hela dagen, eftersom jag visste att om jag klev upp så skulle han fatta hur extremt bakis jag var (som om han inte redan hade fattat det när jag lånade hans badrum...) - först framåt 17-tiden blev jag människa igen & fick skjuts hem. Så jädra pinsamt & jag fattar inte att han inte blev avskräckt, för det är ju han som ska bli pappa till vå bebis nu Ibland undrar jag om jag hade varitlika tolerant tillbaka i ett så tidigt stadium?

Ojoj, snacka om OT - men KUL! Vaddå abstinens - dock inte efter ngn baksmälla...