När märker man av det?

Grattis till det stora UL:et Moppy! Måste kännas kul att veta att det är en pojke ni väntar!

Liten & Mindre - grattis till de första tolvveckorna, det kommer att gå jättebra det här!

Muggles - det känns precis så som du beskrev det. När jag vet att ivf är den sista utvägen vill jag fördröja det hela ifall det inte fungerar. Å andra sidan är det något i mig som säger att det kanske fungerar. Om varje försök som Lappis sade inte kostade en soffa skulle jag ha lite lättare för det *hm, sedan när har jag blivit ekonomisk? Vuxenpoäng :)*

Vänner - vilken supersöt bebis! :) Kul att alltfler lägger in bilder, roligt att se hur ni ser ut.

Lappis: men kan det verkligen stämma? Det finns ju folk som verkligen inte vill ha egna biologiska barn (av olika orsaker) och de borde ju få adoptera även om de inte är "utredda"? Ja, jag vet inte men jag tycker det låter konstigt. Men jag vet dock att blir man gravid under tiden som man väntar på ett adoptivbarn så avbryts adoptionsprocessen, för man förväntas inte prioritera ett adoptivbarn i det läget.

Vänner: ja det där med hiss som går sönder är ett elände. Vi råkade ju ut för det när svärfar som sitter i rullstol var här på besök. Men då kom de faktiskt från jouren och fixade det (efter 2,5h). Vet du om ngn har ringt hissreparatören? Så inte alla tror att ngn annan har ringt...

Själv slänger jag mig in i IVF-karusellen för att om det inte funkar efter 2-3 försök slänga mig ur. Ge upp, torka tårarna och ställa oss i kö för adoption. Då är ju pressen över...jag menar, vi har verkligen försökt med allt och det funkar helt enkelt inte.

muggles - vet inte om det stämmer men det var någon som sa så i en annan tråd. Där var det en tjej som ville adoptera i första hand, före ett eget barn. Ska som sagt kolla upp detta och mycket annat men det verkar vara en djungel gällande adoption.

Mitt mikroskopiska problem tillfälligt löst: han vaknade!

Frejis: jag tror att jag hade tänkt likadant. Jag undvek att undersöka en knöl i ryggen i flera år för att jag var rädd för att få veta att det var cancer (otroligt smart tänkt va?! ). Det visade sig vara en fettknöl (tydligen vanligt) som gick att ta bort med lokalbedövning. Där hade jag gått och känt obehag i säkert 2-3 år. Smart som sagt - NOT.
Nåja, det här är ju lite annorlunda men jag förstår "tänket".

Sweet: jag har en kompis som nyligen fått en ny njure. Han har levt sedan han var liten med ca 10% total njurkapacitet, dvs båda hans njurar var kassa. Men det gick bra tills han blev 30. Tänk att man kan leva normalt med bara 10% kapacitet! Det är ju rätt otroligt. Sedan när det gick ner till 5%, då blev han dålig men nu när han har en ny njure så mår han super igen.

Undrar förresten hur de kan SE att en njure är dålig? Jag hörde inte att de sa ngt om njuren alls när vi var på UL. El var det via fostervattensprovet de såg detta?

Min chef förresten ligger fortfarande på sjukhus, har feber sedan en vecka tillbaka trots antibiotikabehandling och är tydligen rätt snurrig och konstig (säger de kollegor som pratat med honom). De opererade honom för tarmvred i lördags men han är tydligen fortfarande jättekass. Verkar konstigt... Jag tog tag i att vi skickade ett kort till honom iaf (tydligen ville sjukhuset inte att man skickar blommor) - varför är det alltid tjejerna som fixar sådant? Killarna skrev glatt på när man sätter kortet under näsan på dem men att de skulle ha tagit tag i det... näe. *irriterad*

Muggles - det är ju rätt ofta faktiskt som tjejer får fixa sånt. Fast när det gäller tack och hej-presenter här så är killarna rätt "på" också.

Fast inte vanliga födelsedagar eller annat mindre "uppenbart".

Muggles, håller med. Undrar om svenska UL skulle visa njurproblem. De kollade visserligen urinblåsan och såg att det låg urin i den. Så det är ju tecken på ngn form av njuraktivitet. Jag tror det beror på hur noggrann BM är som gör UL, och hur länge de håller på. För att kunna se alla kroppsdelar så får de ju hålla på hur länge som helst eftersom barnet måste ligga i olika positioner för att man ska kunna se allt. Hon sa också att hon tittar efter det hon brukar men det går inte att gå igenom allt.... Ehh det är ju reassuring när man tänker på det...

Muggles, det där med små presenter vid x antal centimetrar kanske fungerar vid de första men jag är rätt säker på att jag hade slängt en sammetsask i väggen om maken försökt sticka en sådan under näsan på mig vid sju centimeter!

Moppy, vad kul med en liten kille, grattis!

Vänner, vilket elände med hissen, vi har två här men jag tror inte att vi kommer in i lilla hissen, har i och för sig inte provat, men vi har ju en rätt klumpig vagn, så om den stora går sönder så blir vi nog fast här i lägenheten också. Hoppas bara att man inte är där nere när det händer.

Håller på och försöker ta mig till hunddagis, vi har inte varit ute än idag, men nu sover hon och om jag försöker klä på henne kommer hon att vakna och sedan måste vi amma och trösta och jag börjar tro att vi inte kommer att hinna allt det här innan dagis stänger så maken får nog hämta honom på väg hem från jobbet vad det verkar. Får se om hon vaknar strax, kanske hinner vi i alla fall.