När märker man av det?

Det är otroligt vad starka de är när de är så små! Hon förstår ju inte riktigt det där med att hjälpa sig själv jämfört med att motarbeta än och när hon är riktigt hungrig och arg så tar hon händerna och tar spjärn och sträcker ut armarna i full längd och man kan omöjligt lyckas få henne i rätt position för att amma! Och håller man henne lite över golvet så brukade hon dra upp benen förut men nu har hon börjat sätta fötterna i golvet och pressar sig upp på raka ben och man behöver bara hålla balansen åt henne, vikten tar hon själv. Jaja, det är säkert nyttig bebismotion men det är lite imponerande. Huvudet börjar hon lyfta själv nu också fast man fortfarande får hålla när man bär henne, jag fattar inte, hon var ju nyfödd för bara tre veckor sedan, hjälp, jag hinner inte med!

Muggles, jag tyckte också att profylaxkursen var fantastiskt bra och jag fick definitivt användning för den hemma innan vi åkte in. Sedan vet jag inte vad som hände men det blev ju inte riktigt som för Gudrun då! Fast det hade det säkert kunnat bli om jag inte var en sådan mes...

Vad trist med mensen Lapinette! :( Måste säga att jag känner igen det bruna, har haft så efter båda inseminationsförsök. Det måste vara inseminationen som triggar igång kroppen eller så är det något som inte vill/kan vara kvar. Senaste gången var det uppehåll i hela två dagar så att det känns konstigt.
Granntråden, är det familjeliv du menar? Jag gjorde samma sak vid första inseminationen, gick in och läste om alla som lyckades, men efter att ha sjunkit djupt och sett havets bottet *japp, jag kan inte vara normal nu heller ;)* slutade jag läsa så mycket.
Har ni bestämt hur många inseminationer ni ska göra? Vet inte om det hjälper att tänka att chansen "bara" ökar till 10%, sedan har du ju alla andra faktorer med timing vid befruktning, etc kvar. Håller man förhoppningarna i schack är det kanske lättare att hantera när och om det inte fungerar.
Skickar i alla fall en massa kramar från min gata och en latte med en stor glass (du vet de här jättegoda italienska i Gallerian)! Du får välja smaken! :)

BS: äsch, du är säkert ingen mes. Men det gick ju rätt fort för dig och då kan det nog göra extra ont(?). Mkt smärta per tidsenhet liksom Det är det jag hoppas på, att åtminstone få hjälp av det hemma. Sedan tror jag säkert att jag hamnar både i "jag vill inte vara med mer" och i "ge mig 3-dubbla epidural"-tillstånden innan det är över

Frejis: jag tror att granntråden syftar på en "ivf-tråd" här på BT.

BS, du får skänka strumporna vidare till Picken då. :) Han kan ju inte ha varit jättestor. Och hoppas att de hittar något som kan pigga på hunden. Det ska ju finnas kiropraktorer och massörer för hundar (en fd granne jobbade med sånt). Kanske kan vara något?

Sitter här och mår illa igen. Det skulle ju gå över nu. *muttrar* Är i alla fall otroligt glad att jag köpte mina sköna byxor på PoP förra veckan. De var riktigt goa att ha i helgen. (För om magen sväller mycket i vanliga fall, så är det ingenting mot efter midsommarfirande.)

BS - jag tror inte att någon som föder fram en 4,5 kg bebis kan kallas mes! Särskilt som du inte fick den bedövning du tänkt eller något.

Det är så konstigt att det kan ta så lång tid för vissa fast man inte kan hitta ngt fel, så allt borde vara finemang. Ändå hör man historier om folk som försökt i 3 år innan de lyckats...

BS: jag håller med Liten. Och alla som verkar veta säger att det gör som ondast vid 7-8 cm och det var väl där du bönade om epidural men då är det ju försent väl. Inget att skämmas för!

Jobbigt med hunden! Hade ingen aning om att hundar kunde få ischias. Jag hade ngt ischiasliknande när jag hade foglossningskänningar i våras och det var INTE skönt (alltså en jobbarkompis sa att det lät som ischias men det visade sig vara bäckenuppluckring istället). Jag är så glad att det gick över när jag slutade träna (och åka skidor ).

Lappis: jag förstår att du sjönk djupt, hade jag också gjort. Herregud, det gjorde jag ju redan vid 4:e försöket... Klart du hade extra förhoppningar nu också.

Det klart, de sade inget på filmen om hur stor Gudruns bebis var när den dök upp vad jag minns! Ciccis bebis kan ju heller inte varit så stor, Iris hade trots allt fyra veckor längre på sig att växa till sig innan hon kom ut.

Det är väl ingen som har tänkt på det här än men det verkar fattas en storlek i bebissortimentet i affärerna. Vi har kört på 50-56 hittills men nu går det i 50 inte på längre så det går bara med det som är enbart 56 nu. Skulle snart behöva börja med 60 men i affärerna verkar nästa storlek vara 62 och det är ju jättestort än. Vart har storlek 60 tagit vägen undrar man.