När märker man av det?

Oj vad många inlägg det blev, ska kanske vända på några papper ett tag nu...

Lappis: klart du känner dig deppig! Den ena efter den andra plussar men inte ni. Men det kommer för er också, jag är helt säker på det. De har ju inte hittat några fel ännu. Men va fasen, man kan inte vara positiv jämt, man måste tillåta sig att deppa ihop emellanåt. Jag hatar folk som säger åt mig att tänka positivt när jag är deppig - då blir jag bara förbannad Deppigheten kommer att gå över och du kommer att känna dig mer positiv av dig självt, det där går ju i cykler. Bästa tipset är kanske att snacka lite med mannen när du kommer hem? På ngt sätt brukar det alltid hjälpa att prata om det tycker jag...

Vi la upp våra favoritbilder från bröllopet, resan och gästernas egna kort från festen på vår hemsida ganska så snart (typ 2-3 veckor) efter bröllopet men det tog desto längre tid för oss att fixa albumet. Det har varit lite mycket sen bröllopet, först flytt till Sverige, sen köpa av ny lägenhet, sen stack vi till SA och nu är det snart 1 år sen vi gifte oss...och äntligen sitter vi och pular med fotona.

BS: i ditt läge med din rygg hade jag nog planerat för ryggbedövning från start. Och själv vet jag ju inte hur det blir - det kanske klarnar när man går profylaxen?
Jag kanske kan få ett och annat tips av Vänner sedan med innan det är dags för mig
Det jag hoppas slippa mest av allt är att bli igångsatt - dels innebär det 3v över tiden och då hinner barnet oftast växa till sig ganska mycket (över 4 kg - ouch!) och dessutom gör det tydligen mer ont att bli igångsatt.

Jag fick DVD:n med inspelningen av vigseln och festen från min morbror för några veckor sedan - har inte ens kollat på den än. Jag fick iofs se den i somras så jag har sett den. Men hade tänkt se om den men inte känt för det - allt med bröllopet känns så avlägset nu. Det är lite annat i fokus
Så när jag ska komma igång med fotona är skrivet i stjärnorna. Min man kommer inte att göra det iaf - han är ointresserad av att pula med foton

Vad spännande det är att läsa era tankar kring förlossningen!
Jag är super positivt inställd till min! Jag kommer inte gå på profylax, har bestämmt mig efter att jag läst boken 'Att Föda'. Jag kommer däremot att ta epidral! Min mamma är ju lektor och utbildar sjuksköterskor och barnmorskor, och när hon säger till mig att hennes rekommendation är epidral, då tror jag på henne. Men jag tycker det är häftigt att det finns de som vågar köra utan, o visst kan det vara fördelar med det!

Jag har inte funderat på mitt förlossningsbrev, men har fått tips på vad andra har skrivit i sina (även här, tack Vänner....) genom nätet och böcker. Så jag kommer skriva ett, absolut!

lappis: Usch vad jag tycker synd om dig! Men det måste ju vara din tur sanrt! Försökt se så positivt på saker o ting som möjligt! När väl karusell är i gång med tester o annat så är det många som blir gravida!

*hoppar in*

Apropå det där med se filmen från vigseln så har jag bara sett våran en enda gång - tillsammans med allas vår FruLlan... *fniss*

Muggles,
ja är man osäker så är det nog bättre att vänta. Med klänningen menar jag. Jag kände mig också lite osäker men när den första personen inte köpte den så blev jag besviken och kände att jag faktiskt inte ville behålla den. Jag har ju trots allt mer än tusen bilder på den som jag kan titta på... Jag har fattat det som att de billigare klänningarna hamnar på blocket och de dyrare här på BT. Här vet folk vad det är för olika märken etc. vilket inte många gör som kollar på blocket är min gissning. Vi fick bara svar från de som sett kläderna på BT. (Förutom folk som försökte skicka virus via blocket, grrr....)

Jag är också lite orolig för att bli illamående av lustgasen, det är därför jag inte är hundra på att jag kommer vilja ha den. Men man kan ju testa. Epidural vill jag inte ha av samma anledningar som du, men kommer gå in med ett öppet sinne och kanske blir det just så att man ber om allt och lite till.

Mental träning har jag hållt på med mycket också, därav min positiva grundinställning. Och att jag kommit upp till att jag tror jag kan till 99% är ett stort framsteg jämfört med i början när jag bara såg ett jättestort huvud som skulle komma ut ur ett jättelitet hål...

Efter profylaxkursen, som jag tyckte var helt fantastiskt bra, var jag helt säker på att jag skulle klara det här och egentligen är jag det fortfarande men så tänker man att det finns ju en liten risk att det är något medicinskt fel som jag inte har med i beräkningen när jag sitter här och funderar. Vad det gäller epiduralen/ryggbedövningen så kommer jag i alla fall att få alternativet att bara få lokalbedövningen och morfinet insprutat som krävs för att få in slangen och att de sätter kanylerna och förbereder för dropp men att de sedan inte behöver spruta in mer bedövning om jag inte känner att jag vill ha. Funderar på om jag ska göra så kanske.

Cicci: välkommen tillbaka - antar att du är brun som en pepparkaka nu?!

Skulle gärna vilja veta din mammas argument varför hon rekommenderar det så starkt - intressant att höra!