När märker man av det?

Vänner-fan, jo, jag har också läst och hört att man oftast går över med första barnet, suck, jag som har tröttnat för länge sedan! Antagligen blir det lite bättre när jag inte behöver jobba nästa vecka men jag har ändå definitivt fått nog, inget är ju bekvämt så någon semester kommer det inte att kännas som. Har jag otur kan det ju vara fem veckor kvar till igångsättning nu...

När jag skulle välja BM var jag frestad att välja någon inne i stan eftersom jag hört så mycket bra om några av dem men det slutade med att jag valde dem närmast hem i alla fall och det är tur, vet inte om jag orkat hålla på och åka kommunalt in till stan och ta mig upp och ner i tunnelbanan. Nu kan jag parkera precis utanför, jätteskönt.

Liten med Mindre
Glömde skriva att det inte var min mormor eller syskon, utan mormorn och sykonen i den familjen vi var på kalas hos.

Brudsommar2006
Med son nummer 1 gick jag över en vecka och det var drygt men gick okej eftesom det var i jultider och man hade lite att stå i.

Vårbrud, hellre gå över bara en vecka än att gå över två veckor och få tid för igångsättning antar jag. Fast hur du lyckades ta tag i saker jul eller inte begriper jag inte, bara att ta sig upp ur stolen och till toaletten är smärtsamt när man suttit still en stund... Har i alla fall ställt in mig på att det nog kommer att bli efter BF snarare än före så blir man inte alltför besviken när inget händer och man bara blir större och tyngre och får mer och mer ont. Kanske borde man börja packa den där väskan i alla fall för säkerhets skull!

Brudsommar - å andra sidan kanske att inte packa väskan innebär att du får åka in när du minst anar det? Så brukar ju saker fungera. :)

*viskar* Smygpacka väskan så att det inte hörs eller syns.

Jag tror också det är lättare psykiskt att ta att det kommer igång senare om man redan från början ställt in sig på att det kommer att gå över tiden. Iaf tror jag det funkar så för mig. Har hört om många som stirrat sig blinda på BF-datumet och sedan blir varje dag över det en plåga.

Vänner: du kan inte ta en Minitaxi? Det brukar man kunna få såhär mitt på dagen och det är ju inte speciellt dyrt. Du ska väl från Majorna till BMG - kostar drygt 100 kr? Värt det kanske?

Själv har jag gått och blivit lite förälskad i en Stokke Sleepi (urfånigt namn!) barnsäng. Sökte som en blå igår på nätet för att hitta ett pris och till slut hittade jag en jämförelse på smartsson.se tror jag det var: 5000 kr (vanlig barnsäng ca 1000 kr). Hmmmm.... design är dyrt.

Åh, Muggles - inte lätt det där med shopping! Givetvis är allt man blir kär i det dyraste. Normalt sett i alla fall. :)

Jag ska försöka bortse från det, och hoppas att välvilliga vänner vill låna ut saker till oss. Får väl se hur det går med det. Det är tack och lov inte lika lockande att skaffa nya fina prylar, när de måste bli inklämda i vår idagsläget fulla lägenhet. Fast med en otroligt tur hittar vi något hus innan det är dags. (Är dock inte så hoppfull - eftersom det till och med känns lönlöst att leta. )

Är tillbaka från Sophiahemmet sen en dryg timma. Det vart genomgång av allt, typ hur länge vi har försökt, tidigare sjukdomare etc. Sen så fick vi se makens test. Inga supersimmare men absolut normala.

Det som händer nu är att jag ska ringa och boka in tid till Sophiahemmet vid min nästa mens. Ska dit när det är dags för ägglossning för att de ska kolla om makens simmare trivs i mitt sekret samt även testa med annan sperma. Det blev lite svårt att hänga med då allt togs på engelska.

Här kändes det som det var typ tusen olika tester fram till IVF medan min gyn ville gå direkt på kontraströntgen, sen kanske hormonbehandling och därefter IVF.

Känner mig totalt förvirrad och ganska så deppig faktiskt. Vädret påverkar säkert också men usch, jag ser inte fram emot att dra igång hela denna procedur. Springa hos läkaren var och varannan vecka är inte riktigt min melodi.

Men som sagt, so far...inga problem upptäckta. Sen är det ju det där med hur hans simmare trivs hos mig och om det är fri passage som kan komplicera det hela.

Heja Lappis! Du kommer nog att orka ska du se. Som någon sa tidigare - annars ångrar man att man inte försökte.

Läste på någon pappasida att omega-3 var bra för simmarnas simförmåga. Kanske värt att pröva för att få till supersimmarna?

Lycka till-kramar!