När märker man av det?

Hej Piggelin! Kul att se att det är lite action här en söndagkväll med. Var med vår gemensamma kompis V iväg på stan och har shoppat (igen!). Hittade massor av toppar som inte är mammakläder men som funkar ändå - vårens mode är suveränt! Men det blir nästan inga pengar över till Dublin...

Lappis: håller tummarna för simmarprovsresultaten! Men de är säkert bra.

Frejis: lycka till med äggletningen.

Jag vet om ett par som försökt få barn i många år, sedan 3 ivf-försök utan resultat. De har gett upp helt, de tänker inte adoptera heller. Det har jag lite svårt att förstå. Om man nu väldigt gärna vill ha barn, är det inte bättre att adoptera då? Vad jag har hört så känns ett adopterat som ens eget efter bara en kort tid - man får snabbt band till dem även om de inte är ens biologiska.

Hahhahaha Piggelin, nu sitter vi i varsin ände av stan och slänger ur oss meddelanden i cyberspace...

Den artikeln måste jag ta och leta upp!

Vickan - nu har jag mailat dig!!

muggles - de kanske ändå inte är helt övertygade om att de vill ha barn? Jag menar, jag vet inte helt säkert heller om vi kommer att gå så långt som till adoption om det inte funkar normalt. Tidigare har jag sagt, nej funkar det inte så är det en mening med det men nu har jag ju börjat fundera lite på adoption. Har inte sagt till maken men om vi adopterar skulle jag vilja ha en liten tjej från Asien, typ Kina eller Korea. På något vis så känns det ju lite som "mitt" ursprung (tror inte man kan adoptera från Japan).

Piggelin - jag är precis så där känslig som du verkar vara. Gråter för allt och inget så jag undrar hur det skulle bli den dagen man är gravid. En av mina kollegor var helt hopplös. Hon snyftade för allt under sin graviditet. Första gången var när hon skulle tala om för oss att hon var gravid. De hade visst försökt ett bra tag och givit upp.

Haha, det är för kul att vi hörs via cyberspace

Hett tips: Plocka fram pappersnäsdukarna innan du läser artikeln!

Kul med shoppingen - vi var nere en vända på stan efter Lisberg, men insåg när vi kom till NK att klockan var fyra & de stängde, så det bidde ingen shopping... Men jag laddar inför Dublin istället! Synd bara att det inte kan bli ngn vinshopping Eller så får V dricka vin & vi shoppa?! Kan bli riktigt livat?!

Japp, hon får dricka och du får shoppa och jag får titta på ha ha. Näe, lite pengar har jag allt kvar - köpte mest billiga toppar.

Lappis: jag kan bara svara för min egen del att jag så gärna vill ha barn att jag skulle ha adopterat om vi inte kunde få vår egen. Men först skulle jag ha testat insemination, ivf och rubbet. Sedan har man ju hört talas om dem som adopterar och sedan får ett biologiskt också...

Då bildar vi klubb, Lapinette!!
Jag minns för några år sen när jag var på en kompis bröllop & tårarna bara forsade. Ja just det, på min lillebrors bröllop för snart 2 år sen var det samma sak - de var bara sååå vackra & det strålade verkligen om dem & jag var så enormt glad för deras skull osv. Lyckotårar som sprutar - hallå eller! Vet att jag varenda gång tänkt att hur i hela friden ska det går när jag själv gifter mig - jag kommer att storböla Hur gick det för dig när ni gifte er?

Tom jag har fö blivit mkt blödigare och det är jag inte i vanliga fall...

Såg fö en väldigt bra film igår - ytterligare ett av Sweets tips tror jag: Babel. Tankeväckande, otroligt bra skådisar, bra story. Brad Pitt är faktiskt en otroligt duktig skådis - när han gråter, då känns det äkta. Lite shortcuts-aktig film, 3 historier som vävs ihop - rekommenderas!

Jag var helt övertygad om att jag skulle gråta före, i el efter kyrkan men det gjorde jag inte. Kände mig helt klart lugnare än jag trott att jag skulle göra. Det blir aldrig som man tror...