När märker man av det?

Lappis och BS

Stendörren är skitmysigt!!!!!!
Har mest varit där med båt eller kajak. Inte så ofta med bil. Men jag tycker det är jättehärligt! Man kommer liksom "ut i skärgården" och det är mitt absoluta favvoställe i hela världen tror jag. Ja, alltså skärgården (måste inte vara just Stendörren....) ;)

Ang dop så skulle vi inte döpa ev kommande barn.
Jag är inte särksilt troende och min mna är verkligen "aktiv ateist" så han vill absolut inte att våra ban ska bli medlemmar i Svenska kyrkan "per automatik.

Han respekterar verlkigen alla religioner och folks tro, men tycker att det är något man bör ta ställning till när man har förnuft och vilja att fundera ut det själv.

Det var också anledningen till att vi inte gifte oss kyrkligt. Utan borgerligt. För min del spelar det ingen större roll. Jag förstår om man som svensk vill gifta sig i kyrkan och/eller döpa sina barn pga av att dessa traditioner är en del av vår kristna kultur. Men eftersom jag själv inte är troende kristen så håller jag med min man om att det skulle kännas väldigt hycklande (för min del) att få guds välsignelse etc. Jag menar eftersom jag ju inte tror på gud så blir det ju lite knasigt?? :?

Själv är jag verklgien jätteglad över vår borgerliga vigsel. Kunde verkligen inte blivit bättre!!!!!! Vår vigselförättare var supermysig och sa även en del väldigt personliga saker till oss under vigseln. Och det kändes bara helt rätt! Att inte blanda in gud eller så i vår vigsel.
Men som sagt, det är ju väldigt personligt det där.

Och vi har varit på ett par dop, och det var faktiskt på ett av de som min mna efteråt sa till mig att han verkligen INTE ville att våra framtida barn skulle döpas. Han tyckte nog som Koko att det var lite väl mycket "sektliknande" i hela dopritualen.

Vet inte ifall jag skulle vilja ha namngivningsritual heller. Hm, däremot en fest!!!! För fester är alltid skoj!!!!!! :) :)

Oj nu måste jag springa på seminarium!

Sweet, fast på livsmedelsverkets hemsida så stårt det att det är just miljögifter som är problemet med tonfisk och andra stora kotlettfiskar.

Som tur är för mig så gillar jag inte sushi, jag gillar varken rå fisk, det läbbiga sjögräset, den starka gröna röran eller det klibbiga riset, så det är inget jag saknar i alla fall. Till makens stora besvikelse kanske jag ska tillägga, han gillar sushi och får äta på lunchen ibland när jag inte är med!

Nu blir jag än mer nyfiken på Stendörren, slog upp det på nätet och det fanns en stig som gjorts hård speciellt för rullstolar så den borde vi kunna gå på med barnvagnen. Får se till att ta mig dit i sommar.

BS
japp! Jag förstod det också som att det är just tungmetallerna i tonfisken som man ska undvika!
Och därför är det även bra att inte äta för mycket svärdfisk eller annan "kotlettfisk" heller. Synd för det är ju så gott.

Suchi är lusitgt för det är ofta så att man antingen älskar det eller inte alls gillar det.

Men sedan jag flyttade hit så måste jag säga att sushi fått en helt annan "dimension". Här finns sååååå mycket olika sushi så det är helt otroligt! Har blivit extremt bortskämd redan. Undrar just hur det ska gå att flutta tillbaks till Sverige senare...?! ;)

Snartis

Förresten! Förstår att du känner dig nere av att era semesterplaner inte verkar bli av. Sådant är så himla trist!!!
Jag förstår även att du inte vill åka någonstans utan maken nu när ni närmar er.
Särskilt som du ju haft en del "problem" under graviditeten också.

En av mina närmsta vänner skulle ha barn i slutet av mars, så hennes man åkte på skidresa med jobbet . Tror det var typ 7-8 veckor kvar. De tyckte båda två att det ju var långt kvar till BF.
Men under denna helgen han var borta så fick hon värkar och var tvungen att åka in till sjukhuset. Som tur var bor hennes familj ganska nära så hon ringde sina föräldrar som kom. Hennes pappa stannade kvar och var barnvakt till deras äldsta dotter och mamman följde med på förlossningen. Kan berätta att varken min kompis eller hennes man tyckte det var optimalt.
Värst var det nog ändå nästan för honom för han kunde verkligen inte ta sig ner till Stockholm. Eftersom värkarna började sent på kvällen fanns inget färdmedel. Han tog sedan en supertidig buss, men resan ner tar ju några timmar så han hann inte i tid till förlossningen.

Nu är jag hemma och tror ni de har jobbat i vårt vardagsrum idag...nneeeeppp!!! Kommer hem och ser maken stå i rummet med telefonen i högsta hugg. Han var riktigt trevlig, skrattade och föreslog en öl när "det hela är över". Inte förräns 10 minuter in i samtalet och han säger vill du prata med din syster så förstår jag att det är min bror och inte killen som ska fixa vardagsrummet han pratar med. Hann bli riktig upprörd under tiden. Så nu tog vi en himla bra initiativ. Vi har flyttat in vår plasma, matsalsbord och vardagsrumsbord så vi åtminstone kan leva lite mer normalt. Sen har jag dammsugit hela stackars lägenheten för det var omöjligt innan.

Som sagt...vi får väl se när vi får ett vardagsrum men jag tror ju att jag ska vänta med att bjuda hem folk i juni.

Usch lappis!!!!!!!

Sådant kan ju göra en GALEN!!!!! :[

Att leva i akos går hyfsat bra om man vet hur länge man ska göra det. Då kan man ju åtminstone räkna ner. Men om det är på obestämd tid är det hemskt frustrerande!!!
:(

Såg dig förresten i andra tråden Lappis! :)
Hm, har en viss känsla av att den dagen alla ni andra här i tråden har plussat och fött så kommer jag att trösta mig i den tråden..... :?

leva i Kaos menade jag ju!!! Fasiken vad jag alltid slinter på tangentbordet!