När märker man av det?

Lapinette
Ja, det kan nog behövas, för detta kommer nog bli det jobbigaste graviditeten jag varit med om psykiskt.

Storasystern
Vågar inte hoppas för mycket.
Graviditet 1 testade jag mig två veckor över.
Graviditet 2 testade jag mig 5 dagar över.

Vi får se hur jag gör nu.

Jobbigt vårbrud. Det är sånt där som jag försöker ta in att det kan hända, att inget är säkert.

Men sen tänker jag - äh vad sjutton - var glad så länge det går bra. Det är nog inte bra för mig att tänka på alla risker heller. Inte tänker jag på galningar i tunnelbanan, eller att bli påkörd, eller trilla och slå mig hela tiden.

Men när det kommer till Mindre...

Jag önskar dig massor med lycka till den här gången. Det låter ju som sagt väldigt plussitivt! Och vi finns här när du behöver vädra oro!

Vårbrud, vi håller tummarna så länge då, jag förstår att du inte vill testa för tidigt, fast jag beundrar dig som klarar av att vänta!

Lapinette, lycka till med provsvaren.

Brudsommar - jag gråter redan idag över sådana saker och jag är inte ens i närheten av att vara gravid. Undrar då hur det blir sen?

Tack alla!
Håll tummarna!

Liten med Mindre
Man ska alltid försöka tänka possitivt och det vill jag också göra,men med minnet färskt är det inte alltid så lätt. Men jag försöker.

Lapinette: hur var resultatet av debatten? Blev det Sarkozy som avgick med segern el lyckades Royal vinna debatten? Litegrann vill jag att en kvinna ska vinna för en gångs skull (och så verkar Sarkozy rätt arrogant och främlingsfientlig) men jag tror att Sarkozy vinner, dels för att han legat före i alla opinionsundersökningar och dels för att han har "penistillägg"

Fast Royal har väl lyckats släppa en del grodor, speciellt när det gäller utrikespolitik så hon kanske inte är ett bra val ändå? Man kan ju inte välja en kvinna bara för att hon är kvinna, hon måste ju vara bra också...

Vårbrud: jag förstår att det måste vara enormt jobbigt psykiskt att vara beredd på en katastrof, men sannolikheten att det händer igen är ju mindre för dig än för oss andra. Men jag kan också oroa mig för sådant där ibland. Läste i förra veckan om Markus Birro som tillsammans med sin fru förlorat 2 barn på typ ett halvår. Första i 24:e veckan tror jag och andra i 17:e. Usch! Man blir helt knäpp när man tänker på sådant. Sedan hörde jag talas om en några vars barn dog en vecka innan BF (kanske var det ngn här i tråden som skrev om det - kommer inte ihåg). Enda sättet för mig är att trycka bort de tankarna, jag klarar inte av att tänka på det.

vårbrud - hallå! JAG är orolig och nervös, som inte har gått igenom det du/ni har. Förstår att du kommer att gå som på nålar och känna efter hela tiden.

Men vi kan ju försöka hjälpas åt att peppa varandra här inne.

På tal om val så känner jag mig helt bortkopplad från nyheter och politik. Har inte haft någon ro på länge att läsa mer än rubrikerna på nätet. Skrämmande! Får ta tag i det i sommar - det brukar finnas tidning på landet. Och att sitta isolen och läsa är ju inte fel. :)

Hej svejs!

Kan sälla mig till skaran som var deppig i början av graviditeten. Hade dåligt samvete för det, för samtidigt läste jag ju den här tråden och såg hur ni alla kämpade för att bli gravida och själv var jag inte glad alls över att jag var det. Men runt v.12 vände det för mig. Då fick jag tillbaka mig själv i stora drag och kunde börja glädjas. Faktiskt är jag lite orolig nu för hur det ska bli efter födseln. Det är ju väldigt många som får någon typ av depression då. Men vi har pratat om det hemma och jag har sagt det till de på BVC där vi ska börja gå sen, så de ska ha extra koll på det. Jag har ju en lååååång depression bakom mig sedan många år tillbaka och man löper tydligen större risk att drabbas igen om man redan haft en. Och det är verkligen helvetet på jorden. Dessutom skulle det kännas så fel att vara nedstämd då, när man rimligen inte borde vara det. Men de där hormonerna de gör ju lite som de vill, det är ju uppenbart.