När märker man av det?

Sweet - "Liten" räcker för mig. Om du nu inte gillar att trakassera brödsmulorna i tangentbordet med långa namn. :D

Det enda jag känner av Mindre är att det nyper/drar i magen runt blygdbenet. Och så flåsade jag väldigt efter rulltrappen i morse (går upp). Men det kanske berodde på lång ledighet? :?

Och sen saknar jag jobbmotivation - men det kanske inte är så konstigt. Alla ställer hela tiden in de möten jag planerat för att få igång mitt arbete. Då känns det tröstlöst att försöka jobba med något. Trivs bättre här där jag kan chatta med vänner...

Storasystern - ett sånt labbande skulle skrämma skiten ur mig, framförallt med ett efterlängtat pyre i magen. Håller med de andra - kräv lite ordning och reda på ett sätt som får dem att skämmas lite.

Men tack för att du försöker Sweet. Just nu är det bara väldigt jobbigt att vara borta hemifrån med hormoner och knasigt humör och alldeles för mycket jobb... :(

Storasystern - det där lät deppigt!

Skickar lite fnittriga och soliga vårhälsningar till andra sidan jorden!!

Men syrran, du kommer väl hem snart?! Räkna dagarna sen är du i ett härligt, vårlikt Stockholm. Kanske ska försöka ha en träff igen så även du kan komma...och jag med för den delen som bara har medverkat på en träff än så länge.

Syrran, kan du inte prata med gruppansvarig eller så på labbet?!

Jag förstår om du just nu "bara" försöker överleva sista dagarna innan du får åka därifrån. Men helt allvarligt så skulle jag gå och snacka med chefen. Och eftersom jag oftast är väldigt snäll och rar, MEN kan bli ordentligt förbannad på saker och tin om de inte sköts bra så skulle jag definitivt skita i allt vad olika kulturer heter, och KRÄVA förändring!!!!!!!!!

Om inte annat skulle jag prata med min handledare i Sverige som kanske skulle kunna sätta lite press på ansvarig i japan?? Ibland krävs ju sådana åtgärder också. Särksilt om man jobbar i en väldigt hierarktisk kultur vilket jag förstått att japan är?

Syrran - hur mår du annars? Ngt gravillamående? Jag mår klart bättre nu, eller så har jag lärt mig hur jag ska bemästra det, dvs att äta lite hela tiden :D

Liten,

ja det var enklare att skriva det!! :)

Hm. låter ju itne som några dramatiska symptom än då. Hoppas du får en sådan där skön och lycklig graviditet som Cicci!!! :)

Inga kräkningar eller andra trista saker.

Syrran skickar kramar till dig!

Snartsnartsnart får du komma tillbaks till Sverige!!!!!! :)

Och nu go'vänner MÅSTE sweetan dra iväg. Hm, har hängt här alldeles för längre och pladdrat.... som vanligt...

Kramkram!

Det är otroligt svårt att prata med någon här. de har svårt att förstå vad man säger och resonerar helt annorlunda än vad vi gör. Lappis borde veta??!?
Om jag skulle säga till skulle chefen hålla med mig, nicka, och sedan fortsätta som vanligt. Det är inte artigt att säga emot, men om man inte håller med kan man helt enkelt strunta i det istället för att ta en konflikt. Ibland undrar jag hur de får något gjort i det här landet. :(

Men visst, det är helt galet att behöva jobba under sånna förhållanden ens när man är ogravid, och det känns ännu värre nu. Jag försöker hålla mig undan alla otäcka kemikalier så gott det går och hoppas på det bästa... :(

Moppy, som tur är mår jag bra. Jag blir trött fort, men inget klassiskt illamående!