Victory,
Om jag var du/er skulle jag
1) ringa och boka en tid för vanlig gyn-undersökning
Detta för att jag tycker du verkar ha en krånglig cykel, vilket kan tyda på lite "problem" med hormonerna. Dels verkar din cykel variera en hel del i längd och dels så verkar den kunna vara ganksa lång. Så jag skulle definitivt gå till en gynekolog och göra undersökning samt berätta detta så att man ev kan göra tester för att kolla hormonhalterna.
2) boka tid för insemination. Eller åtminstone för att komma och "prata" få info om detta. Om jag förstått det hela rätt kan det dröja ett tag innan man får en tid, så jag håller med Muggles. varför inte ringa och kolla detta redan nu?! Kanske får ni en tid om någon månad eller så, och då kan ni ju försöka själva fram tills dess.
Sedan måste även jag säga att jag itne riktigt förstår ditt resonemang med att du ser det som ett misslyckande att söka hjälp???
Själv tycker jag att det aldrig är ett misslyckande att söka hjälp. Bara sunt förnuft och insikt om sin situation, samt att man verkligen vill se ett "resultat" i slutändan.
Men visst, detta med just fertilitet och ffa problem med fertiliteten är ju sådan tabun och ngt som de flesta tycker ärpersonligt och extremt jobbigt. Men jag hoppas att du "kan komma över" eller "tänka förbi" detta och istället fråga dig "vad är det jag helst av allt vill? Att vi ska få ettt barn gissar jag är ditt svar? Hur kan jag göra detta möjligt? Jo genom att ta kontakt med folk som kan hjälpa mig/oss.
Jag är mest orolig över att detta "försöka-själv" som ni gör nu kommer att slita ner ert förhållande. För det ÄR jobbigt. Jävligt jobbigt. Och det sliter på både en själv, ens partner och det gemensamma liv man har.
Förlåt om jag frågar men är din man norrlänning? Jag vet av egen erfarenhet att många män i norrland (och även många kvinnor) ser en ära i att inte uppsöka sjukvård trots att de verkligen skulle må bättre av det. Och jag tror att detta med din mans problem är det största tabubelagda ämnet bland alla män. Att inte "vara man nog till sin kvinna", du vet ;) Så det är säkert en av anledningarna till att han tycker det känns jobbigt att söka hjälp.
Men Victory,
STÅ PÅ DIG!!!!!!!!!
Och sluta tänk på det som ett "misslyckande". Herregud! Om du bryter armen skulle du säkert kunna spjälka ihop den hyfsat också, men det gör du inte eftersom du ändå vet att resultatet kommer bli bättre om det är en expert som kollar på den brutna armen och fixar till den!
Man är inte alls alltid bäst bara för att man "gjort det själv"!
Usch, nu lät jag säkert hård, men jag vill verkligen att ni ska komma ur denna situationen eftersom jag ju ser attdu verkar väldigt deprimerad. Det är inte bra! Varken för dig själv eller för ER!
Sedan kan jag verkligen förstå att det kan vara en jobbigare procedur om man inte bor i eller nära en storstad. Jag gissar att om du bor i Norrbotten så är närmsta större stad Luleå? (Umeå ligger förövrigt i Västerbotten ganska långt från luleå.... ;))
Men om ni måste gå via vårdcentralen, vad spelar det egentligen för roll? I långa loppet???
Det enda jag negativa jag ser med det är att det kanske kommer dröja ännu längre från det du kontaktar dem tills det att ni faktitskt kan få hjälp. Vårdcentraler brukar ofta ha den "tendensen" tycker jag.... :?
Så jag tycker detta är ytterligare ett argument för att ni ska kontakta dem BUMS!!!!!!
Oj detta blev ett långt och väldigt moraliserande inlägg. Förlåt Victory! Men jag vill verkligen bara att ni ska fåhjälp så snart som möjligt!!!!!! :)
Hoppas verkligen inte du tar det som ett "påhopp" för det var inte min mening.
Styrkekramar till dig gumman!!!
:) :) :)
