När märker man av det?

Då får vi se hur det blir då. Det kan ju hända att ni försöker en månad till eller ett par då om ni faktiskt lyckas få till det vid ÄL varje gång. Blir det inte så så kanske det inte är något att vänta på utan det är bättre att få hjälp och inte gå och irritera er på varandra längre. Hoppas att det blir alternativ ett! Lycka till nu, ska iväg och göra lite annat ett tag nu, fast bekvämt är det ju inte så jag kommer kanske bara till soffan...

Ja, det känns ju som om vi inte börjat på riktigt förrän nu, så om vi nu bara fortsätter så här bra så försöker vi nog några månader på egen hand. Blir lagom att söka hjälp till hösten i så fall. Men jag hoppas innerligt att det löser sig innan dess!

Ta det lugnt nu så att den lill* inte blir upprörd!

Stor kram till dig Victory, det är jobbigt att känna sig så nere. Jag tror att det är naturligt att du är extra känslig nu och därför ser alla hans sämre sidor på en gång. Du verkar vara en klok och stabil tjej, du har helt säkert valt rätt man och baserat ditt beslut på alla hans sidor och inte bra de dåliga du ser nu. Ni kommer ur den här svackan snart och med ett pluss som extra belöning - det tror jag stenhårt på!

Ha en bra kväll och en skön söndag!

Själv har jag fått tid för sekretprov och VUL i veckan. Det ska göras precis innan ÄL, men vi ska ju vänta en månad till. Känns ändå bra att göra det nu för att se at det finns ägg och så. Jag ska kolla om jag får göra kontraströntgen i nästa cykel också - jag funderar ju så mycket på mitt X att det känns som en bra idé. Och om vi börjar försöka i nästa cykel så kanske man kan ha lite hjälp på traven av spolningen. För visst är det väl det man gör på kontraströntgen

Härligt start, att du fått tid och att det börjar röra på sig! Men vad som egentligen händer på en kontraströntgen får någon annan svara på, känner inte att jag har kommit så långt i mina kunskaper än!

Ja, själklart blir man kritisk när man är lite känslomässigt instabil. När han vaknade var vi vänner och vi har haft det jättebra hela dagen. Har just avslutat en supergod middag med vin (kanske bland de sista gångerna? ) men ändå slutade middan i bråk och nu är vi ovänner. Tja, jag är inte arg på honom men han verkar vara det på mig. Det var bara en bagatell vi började tjafsa om men helt klart bidrar problemen kring barnalstringen till den dåliga stämningen, i alla fall från min sida. Men vi brukar vara bra på att bli sams så jag är inte så orolig! Jag tror också att jag börjar ha PMS också så det bidrar a lot!!!

Vill bara tala om att vi är sams nu!

DN har en intressant artikelserie om att bli föräldrar vid hög ålder (fertilitetsmässigt sett ). Här är dagens artikel med länkar till tidigare artiklar... tänkvärt förstås...

www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=654572

Samtidig - visst borde sådana som jag som precis fyllt 30 kasta alla skydd och börja försöka.. men det är SÅÅÅÅ lätt att säga, vilket också diskuteras i artikeln..

Victory - bra att ni blev sams!

Man ska aldrig lägga sig osams sa en äldre dam till mig en gång (hon hade varit gift i 60 år med samme man) och jag tycker det ligger mycket i det.

Vill också tillägga att du inte är den enda som blir osams med din make. Vi ryker ihop med jämna mellanrum också och har rejält temprament båda två. Senast för en timme sedan över en bagatell. Men ändå berör det en massa känslor inombords och bli jättejobbigt. Vi blev sams efter en stund (oftast blir vi det relativt snabbt) men inte är det kul. Det hör nog till! Vi har varit ihop i 12 år nu och det blir varken mer eller mindre bråk i snitt så det är nog något att acceptera tror jag.

Vickan, har också läst serien och reflekterat mycket. Jag som fyller 31 i år (och varit sambo sedan jag var 21) hade säkert kunnat försöka för typ tre-fyra år sedan men var rent krasst alldeles för feg, gillade oplanerade semestrar för mycket och framför allt var för kär i mitt jobb. Med facit i hand tycker jag nog fortfarande att jag gjorde rätt - jag följde mina känslor men maken som är ett par år äldre har ju velat den senaste femårsperioden kan väl kanske nu när vi fick X:et undra om det blivit annorlunda för fem år sedan. Gjort är gjort tycker jag.

Start Sept - fast måste bara inflika att 31 år inte är någon ålder. enligt vad som ståt i artikeln så sjunker fertiliteten mycket först vid 35 års ålder. Som ett ex så lyckades min syster som är 33 år på första försöket och jag som är 30 fick kämpa ett tag. Så jag tror upp till 35 år så är det nog ganska individuellt.

Skönt att ni fått tid för lite undersökningar. Även om jag inte tror att det är ngt fel, så känns det alltid bättre att göra något. Kontraströntgen som jag förstår det spolar äggledarna samtidigt som de röntgas. Så det känns väl säkert extra skönt för er med tanke på X:et. Håller tummarna.... :)