När märker man av det?

Jag tycker nog att du ska försöka slappna av och inte fundera så mycket på ditt X och framförallt inte ooa dig för ett nytt x.
Men jag kan verkligen förstå att det kan vara svåt, ja näst intill omöjligt.

Tycker du ska göra såhär:

1) OM du känner att du inte klarar av att INTE oroa dig så vänta ännu en månad innan ni startar. Detta för att jag gissar att din oro för ev graviditet och ett nytt x skulle kunna förstöra er semester, vilket inte vore roligt alls.

2) Om du tror att du kan klara av att inte oroa dig, eller iallafall känner att oron är HANTERBAR, så tycker jag ni ska köra på!!! :)

Det är nog de enda råd jag kan ge. Så skulle jag nog gjort själv.

Hoppas verkligen du kan släppa oron för x och köra på. Men som sagt, om du tror att du kommer oroa dig mycket för ev graviditet inför er semester så skulle jag nog vänta.

Själv har jag varit hos läkaren idag igen för att göra VUL och boka tid för op.

Han var jättestesad idag så det blev inte mycket prat alls. Bara undesökning och sedan sa han att han tyckte jag skulle börja äta de där hormontabletterna nu och så bokade vi tid för op den 20 juni. Så om en månad nästan precis.

Känns bra tycker jag. Enligt honom ska själva op bara ta någon halvtimme elle så, så jag gissar att det ä ngn fom av skrapning eller liknande?

Det enda jag insåg nu när jag varit och hämtat ut mina piller är att jag faktiskt inte vet så mycket om dem.

De heter Clomiphene citrat och är på 50mg.
Har för mig att Syrran åt liknande innan hon plussade????
Man ska tydligen äta en om dagen i 5 dagar, och eftersom han sa att jag skulle börja nu så gissa jag bara att han menade idag. bums. Men är itne säker för det hann jag såklart inte riktigt fåga.
Men jag kollade lite på nätet och såg att man ska börja äta de i början av cykeln vilket ju är nu så jag tänker börja nu idag. Kan ju inte bli helt fel iallafall.

hejsan tjejer
Har inet hunnit läsa igenom men vill bara tacka för stödet. Det är verkligen en helt fördjävlig situation alltihopa. Och saken attd et faktiskt beror på två andra personer är det som är mest irriterande. Faaaaan vad arg det gör mig. Att två människor kan vara så respektlösa attd e helt utan tanke skapar så mycket problem emllan ett gift par.
Jag skulle bara vilja slå som så hårt!!!!

Maken och jag börjar vel komma ihop oss igen. Vi pratade ju 8 timmar i söndags !!! och har fortsatt efter det. Men vi kan vel enas om det mesta.
Vissa saker sårar mig fortfarande så enormt, som att han inte kastade ut dom tidigare under helgen och kom efter mig . Att han liksom inte bara kastade allt för att komma till mig och lösa våra problem. Vi har ju en kärlek som är djup och äkta och vi kommer nog klara det här. Men det kommer att sätta sina spår, framförallt hos mig. Men maken och jag börjar hitta varandra och vår närhet igen. Så skönt.

Men han trodde (pucko) att han gjorde mig störst tjänst genom att jobba gärnet i köket så att den stressen (köket) skulle fösvinna.
Hur han nu kunde tro att köket var viktigare än att vi två fick vara tilssammans.. Men men. Han är vel inte smartast kanske men han menade väl men det blöev sååååå FEL!!!!

Men det som jag fortfarande är så satans arg, ledsen och sårad över är hur två andra personer kan BARA se till sig själva på det här sättet och inte reflektera alls över att de drivit en människa hemifrån och får den andra att sitta i en skitsits.

de blev ombedda att åka. Hur kan man bara stanna kvar och inte ens tänka på att man skadar andra personer.
Jag förstår inte. Hur mer tydligt kan det bli än att två personer BER dom rakt ut att åka hem. Behöver de en skylt eller hur tydlig kan man bli. Den ena hävdar att han inte förstod VA????? hur kan du inte förstå???? du blev ombedd!!!!! Den andra har jag inget hopp för att han någonsin ska förstå...

Ja som ni hör. JAg är fanimej bitter över allt det här.
jag vill bara få alla parter att förstå hur FEL de gjorde. Men det kan jag nog se mig i stjärnorna om. Visst jag är inte felfri, men JAG ska fanimej inte behöva åka hemifrån när vi bett två personer dra.

Förlåt att jag bara går in och mal om mig själv och det här. Men just för tillfället så är det bara det här som snurrar i mitt huvud. Förlåt.

Och kokos pluss förståss
det är verkligen såååååå himla kul. Jag berättade för maken och han blev också jätte glad och bad mig gratta och hälsa
han är faktiskt ganska så snäll innerst inne .....

Förlåt som sagt att jag bara mal om mitt.
Jag håller på att förvandlas till en sur och bitter kärring pga av det här....

Hoppas att allt är bra med er alla. JAg ber verkligen om ursäkt.

Har snartis varit inne förresten.

Näe nu måste jag förbereda presentationer och dagens mötesrace

fruL: Jag förstår precis hur det känns att känna sig så där missförstådd, att man vill få dem att förstå fast man är som på helt olika planeter! Du har all rätt att vara sur och bitter, mal på här bara, vi tål det!!

Sweet: Kul att det har börjat nu!

Start: Jag röstar på c)!

Själv var jag helt säker på att böjen var på väg. Hade känningar igår kväll och en finfin flytning . Men det blev ju inget 6 eftersom maken var helt slut efter fisket. Ja, jag var väldigt besviken på det. Men så kom inte böjen idag... Nåja, då gör det ju inte så mycket att vi hoppade över 6:et, vi får köra ikväll istället!

Nu ska jag på kurs hela dagen så vi ses någon annan dag!

Frullan - vad glad jag blir att allting ordnar sig mellan dig och maken! Som du säger, är det inte köket som är det viktigaste utan relationen.
Din make verkar ha en slags dubbel lojalitet både mot dig och hjälpen. Jag hade också velat att min man skulle springa ut efter mig i en sådan situation och ta min parti, men jag undrar om han skulle göra det... hm, därför brukar jag alltid ringa honom efter att ha lämnat platsen ;) skojar lite, men du förstår säkert vad jag menar.
Att hjälpen började göra det de skulle göra hos er, dvs renovera köket, är ju "utmärkt". Att mäns och kvinnors tänkande kan skilja sig så mycket har jag svårt att förstå, men de identifierade väl ett konkret problem, köket, som ska åtgärdas och då blir det bra med henne också. Typ... skulle säga att det är typiskt manligt agerande. Reptilhjärnor ;) :)

Och du ska inte alls be om ursäkt för att du skriver av dig här, det är bland annat sådant som tråden är till för.

Måste springa iväg till mitt. :) Hinner inte skriva mer :(

Victory: Tack för välkomnandet! När det gäller din ägglossning är det väl ingen fara på taket än; skrev du inte häromdagen att du var på dag 17 i cykeln men att du har en cykel som varierar mellan 28 och 40 dagar? Om det här är en 40-dagarscykel bör ju inte ägglossningen ha kommit än.

start september: Tack för att du inte vill ha mig på den nedre delen av listan någon längre tid! Jag läste bara den goda avsikten i ditt meddelande, så det är lugnt!

frulLan: Jättetrist att läsa om familjebråket, men jag blev glad när jag såg att du skrev att du och maken börjar hitta tillbaka till varandra. Om man får lov att generalisera tror jag att det är ganska vanligt att män visar sin kärlek och omtanke mer genom handlingar än genom ord, och jag antar att det var därför din man satte sådan fart med köket. Jag märker det i relationen till min man att jag har ett mycket större behov av att prata om saker och ting, medan det inte är lika viktigt för honom. Sen beror det ju naturligtvis på vad det är för typ av fnurra på tråden också, och jag förstår mer än väl i ditt fall att det är viktigt att ni pratar med varandra. Nu när ni väl har kommit igång med att prata med varandra kanske du kan se det positiva i att köket är en bit på väg också!

Sweet: Vad skönt att du fått en tid bokad för operationen nu! Med tanke på vad du berättat verkar det ju onekligen som att du varit gravid flera gånger, så om bara livmodern blir fixad bör det ju inte ta så lång tid förrän du får ditt plus.

FruLlis - skönt att höra att ni kan prata med varandra, men att återuppbygga förtroenden, tillit och förståelse kan ta tid.

När jag läser ditt inlägg inser jag att min make skulle gjort som din i en sådan situation. Jag känner ju inte din make, men anledningen till att MIN hade gjort likadant är att han av nån anledning tycker att det är viktigare att lösa problemen med hans familj först. Mig tar han nog ganska för given i en sån sits, hur vansinnigt det än kan låta.

Jag antar att det är ett livslångt projekt att se varandra och förstå vilken prioritering som är viktigast i vilken situation. Dessutom kan det ju vara så att det känns enklare att lösa något konkret = bygga kök, än att lösa något komplicerat = känslorna till sin barndomsfamilj å ena sidan och sin fru å andra sidan.

Hur det än är i ert fall så hoppas jag från djupet av mitt hjärta att din make och du har tid och kraft att prata med varandra, låta varandra få tid att fundera och att ni så småningom landar i något som båda blir lyckliga av och känner tillit till.

*megakramar från Vickan*

Jag undrar om det är någon av er som har använt basala kroppstemperaturen som ett mått på om ägglossningen är i antågande? Jag slutade med p-piller i februari efter vår resa, och eftersom jag inte hade någon som helst aning om när ägglossningen skulle komma igång tänkte jag att det var bra att mäta tempen varje morgon, för att få koll på läget. Jag hade en väldigt jämn temperatur i början av cykeln, med varitaioner på max 0.1 grad upp eller ner, och efter drygt tre veckor kom den där hljningen som signalerar ägglossning, och sen låg temepraturen kvar på den högre nivån tills mensen kom.

Jättebra, tänkte jag, nu vet jag att det fungerar med temperaturmätning. Sen fortsatte jag mäta under den andra cykeln och i början var kurvan lika jämn och fin som under den första cykeln, men efter ett tag for den upp och ner några tiondelar. Först trodde jag att ägglossningen kommit tidigare än i förra cykeln, men sen sjönk tempen igen, så det verkade ju skumt. Så småningom förblev tempen på den högre nivån, så då tänkte jag att jag nog haft ägglossning, och jag var dessutom lite förkyld precis i den vevan ägglossningen var på gång, då jag tänkte att det kanske var den som var boven i dramat. Mensen kom dessutom exakt efter fem veckor även den här gången, så jag tror att cykeln var likadan som den första.

När det var dags för den tredje cykeln, som jag är i nu, var det dags för "skarpt läge" för första gången, så då var jag ju ännu mer intresserad av temperaturstegringen, men den här gången har det ballat ur helt; det finns inget som helst system i mätvärdena. Nu använde jag ju ägglossningstest den här gången, och fick utslag, så jag misstänker starkt att den här cykeln såg likadan ut som de två första (bekräftas förmodligen på söndag med mens), men lite skumt är det ju.

Har någon av er andra råkat ut för samma sak? Tack och lov för ägglossningstest får jag ju säga, eftersom det här med temperaturmätning inte verkar funka för mig.

Men SJÄLVKLART, får man komma in här och ösa ur sig allt som gnager på insidan. Fortsätt ösa FruLlan, om det fortfarande skaver alltför mycket. Vi kanske inte har några lysande svar på dina frågor, men i alla fall.

Själv tar jag nya tag idag, med nyinköpta åksjukeband runt handlederna, och en långärmad tröja för att dölja dem. De känns rätt avslöjande annars (om nu någon här vet vad de är till för). Mår inte fullt så illa som tidigare dagar, så det är ju hoppfullt. Tänk vad skönt att slippa moffa i sig mat hela tiden!

Tinga - jag tror att det är svårt att kolla enbart med hjälp av temperaturen. Den kan ju ändras av infektioner i kroppen och vips är du på villospår.

Sekretmetoden använde jag i höstas, och tror faktiskt att den funkar bra, för det har stämt med ÄL-testerna under våren.