När märker man av det?

Har aldrig sett min make deppig. Han är den där typen som tror att allt löser sig och som letar lösningar på sitt problem. Jag är den där som målar djävulen på väggen och gärna i förskott.

Frossa hade jag när jag gick och la mig...nu är jag istället kokhet. Kommer inte ihåg när jag hade feber senast. Måste vara flera år sen.

På tal om män: Min make är också en sån där positiv typ som säger att allting löser sig. Trots alla motgångar han haft i livet har han alltid varit glad. Vem som helst hade tagit livet av sig i samma situation. Och jag kan nog behöva en sån motpart, för själv har jag inget alls att vara nere för men är det ändå hela tiden...

Nu har jag dessutom läst ikapp eftermiddagens skriverier så här kommer lite svar och kommentarer:

SWEET! Skönt att ha dig tillbaka! Du har ju förstås rätt som vanligt, och alla ni andra också! Ska försöka att inte haka upp mig på detta med äl nu (fast ganska mycket hänger ju på det?). Det viktigaste är ju ändå att det börjat röra på sig i sänghalmen, och har jag inte äl denna månad så kanske jag har det nästa. Det är bara det att nästa månad nästan inte existerar för mig, jag har varit så inställd på att nu måste det lyckas! JAG VET: samma misstag som jag gjorde tidigare. När ska jag lära mig!? Jag får väl också försöka fokusera på det positiva; jag får dricka hur mycket vin jag vill! Jag är inne i en vindrickarperiod och det är ju sååå gott! Hur ska jag kunna sluta med det? Kanske lika bra att jag inte blir gravid förrän till hösten?

Och du har också rätt BS! Hoppet är inte alls ute än. Nu skulle vi ju egentligen 6a ikväll men maken kände mer för att åka och fiska?  (Vad har man för karl egentligen? ). Men han har lovat ta igen det imorgon, och jag hade ju ändå inte någon böj idag. Hoppas att den dyker upp imorgon istället.

Tinga: Bra att du ger dig tillkänna, vi behöver sällskap på ?nedre halvan?!

Liten: Jag tänkte göra laserop av synen för ungefär ett år sedan, men efter undersökningen sa de att det inte gick på mig. Jag var så besviken! Jag hade för svårt synfel i förhållande till för tunn hornhinna och för stora pupiller. Så det är inte alla som kan göra det. Men gör det om du kan! Nu kör jag med linser istället.

Muggles och Brudsommar ... Här är mina amningserfarenheter:
Jag är lyckligt lottad, amningen har flutit på bra med båda barnen. Med sonen (för 9 år sedan) hade jag lite problem precis i början med att det blev små sår på bröstvårtorna (skavsår av suget liksom). Det gjorde djävulskt ont men läkte snabbt. Bröstmjölken i sig är den bästa sår salvan i de lägena.
Med Livia förväntade jag mig naturligtvis dessa skavsår igen - men det kom inga. Hon kanske gjorde precis rätt från början (?) - om det nu är sugtekniken det beror på. Annars ingen mjölkstockning och inget behov av ersättning.
Jag tror att det finns två "knep" för att skapa bästa möjliga förutsättningar för amningen (fas jag vet inte om de räcker - man kanske ska ha tur också): 1. Behåll lugnet (då utsöndrar/bildar kroppen hormonet oxytocin vilket underlättar mjölkfödet) 2. Drick! (Du gör av med mycket vätska när du ammar)
Sedan har jag båda gångerna liksom bara förutsatt att det kommer funka. Kanske just därför har det gått bra?

Det är rätt vanligt att bebin suger några tag och sedan kastar sig tillbaka och vrålar (har sett både egna och andras göra så). Vet inte varför - men jag har gissat på mina egna att det knipit till i magen på dem eller något. Livia lockade jag tillbaka till bröstet genom att låta henne sutta lite på nappen emellan och sedan snabbt byta nappen mot bröstvårtan ...

Lycka till! Och blir det något trassel så finns det ju bra amningsmottagningar (i alla fall på Danderyds Sjukhus - men säkert på flera ute i landet?) att ringa till eller besöka

Såg just Outsiders som handlade om Tourettes syndrom. Intressant eftersom min man har det. Men jag såg bara slutet, det var ju Design Simon & Tomas på 3:an!! De skulle gärna få komma hit just nu för det ser inte ens ut som ett hem i den här röran. Desstuom har vi en 6-kilos gädda i kylen som maken fick på fiske i eftermiddags. Och nu kom katten in och kisar som en sjörövare med ena ögat efter slagsmålet i torsdags. Konstiga familjen, eller?

Obs! Vi ska inte äta gäddan utan koka den och ge till katten. SÅ konstiga är vi inte!

Victory, låter så idylliskt med färsk gädda och katt.

Här är det också rörigt då vi har börjat flytta ut möbler från vårt vardagsrum. Det står en hel del "stora" saker där då rummet är 25 kvm. Nu är det sagt att de ska starta på onsdag. Skönt då jag troligen blir kvar hemma imorgon. Skulle inte ha uppskattat främmande karlar i lägenheten när jag ligger och sover.

Välkommen hem Sweet Du har varit saknad! Det lät som en härlig semester. Trist med tanten, men du känns ganska inställd på operation nu, så du kanske ändå är hyfsat nöjd? Hoppas du kunde koppla bort hennes bortavaro under semestern.

Frullan! Det där lät inget bra. Stor kram till dig och hoppas ni hittar fram till varann snart. Strunta i alla andra och koncentrera er på varann.

Freijs och Pirr - jätte-dum-dumma tantskrälle.

Lapinette, håller hårda tummar för dig.

Victory - hang in there! Till slut kommer böjen och nu har nu ju grundat jättebra! Och dessutom haft bra sex! Kan det bli bättre

Vänner, låt ingen glädjetjuv grumla din lycka. Du verkar ta det med jämnmod vilket är bra! Stå på dig!

Tinga, välkommen hit Kul att fler smygläsare bestämmer sig för att gå live! Vi långliggare på nedre listan behöver sällskap!

Här händer inte mycket. Tanten kom när den skulle, men vi är ju fortsatt i vänteläge. Maken hann ju gå till Sophiahemmet redan innan X:et upptäcktes så jag har också fått ett nummer att ringa för UL och sekretprov. Jag har inte tänkt på det eftersom vi inte försökt sedan dess, men jag ska nu kolla om man kan få göra testerna nu så att jag vet om vi är good to go ialla fall ur det hänseendet. Lite ångest är det över att börja försöka igen, jag har insett att jag är rädd för ett nytt X och den rädslan är inte mycket att göra åt. Nu blir jag jättenoijg, typ detta knepiga resonemang: Om det tar första gången vi försöker igen kommer jag plussa precis när vi åkt på en två veckors utlandssemester. Jaha, vad händer då? Tänk om jag blir akut dålig av ett nytt X? Ska man a) ställa in resan redan nu b) inte ens försöka förrän nästa ÄL för att undvika att vara utomlands gravid c) inte vara så jäkla rädd och bara köra på? d) inse att det inte tar första gången och därför köra på utan att vara rädd??? Jag lägger grymma mängder tid på att fundera på detta och angränsande problem. Usch.

Alltså Tinga, jag menade inte att du skulle bli långliggare du ockå, jag hoppas såklart att det tar sig med en gång för er.

Hej September!!!
:)

Kul att man varit saknad :?

Vad gäller tanten så ha hon inte gumlat semesten så mycket. Kanske lite eftersom jag alltid få lite ont i magen vid tantbesök, men det va ändå bätte än vanligt denna gången. Och hon kom ju bara två dagar innan vi reste hem så det var ok.