En plats i solen
Simsalabim, nu trollar jag hit er! Till tråden där solen nästan alltid skiner (i alla fall hos någon av oss).
Kram, en av kineserna.
Simsalabim, nu trollar jag hit er! Till tråden där solen nästan alltid skiner (i alla fall hos någon av oss).
Kram, en av kineserna.
Lapinette:
Han tycker att det skall bli "spannande" att ses for att se vad vi bada kanner! Hur knasigt later inte det??
mlu jag kan inte annat än halla med Lapinette. Tror du att DU hade kunnat ga vidare i ert förhallande under alla dessa omständigheter? Jag tror det skapar större barriär mellan er.
Det bästa är att vara strikt pa no contact tills vidare.
Jag har äntligen fatt mitt schema.
Den 3 april börjar min första resa... till st petersburg!!
Sedan har jag Dublin, Athen, Manchester, Zürich, Frankfurt.....
Låter jättespännande Izunia. Tänkte på dig igår då jag efter min träning åkte t-bana med en fräsch flygvärdinna. Själv kände jag mig allt annat än fräsch.
Tillbaka från skola - privatundervisning - möte - mer möte - middag och nu, plugg. Yes, jag mår bättre, medicinerna tycks hjälpa och det är raskt upp på hästen igen. Izunia, fick just veta att en väninna preciiiis fått jobb som flygvärdinna på Sterling! så ni kanske kommer flyga förbi varann nån gång. vinka på henne från mig i så fall ;) Skriver mer i morgon, kram, G
Sterling...oj, undrar hur många timmar jag spenderat i deras flyg de sista 3 åren. Det var med dem jag pendlade med till Nice.
SAS - det var året innan Nice då O bodde i Österrike. Fast då åkte jag inte lika ofta. Vi flyger SAS till Åre på lördag och ned till Köpenhamn i maj. Hojta till Izunia om du ska jobba.
Hej tjejer!!!
Jag är hemma och tar hand om öronsjukt barn idag och det är bara en och en halv vecka kvar på mitt kontrakt. Sen skulle jag i så fall bli arbetslös. Dock har en massa saker hänt som gör att jag har hamnat i ett riktigt dilemma... Jag måste helt enkelt be er om att komma med riktigt smarta råd!!! Inte bara vilket alternativ jag ska välja utan hur jag ska hantera valet...dvs bete mig så att jag får behålla hela kakan och äta den samtidigt.
Mitt nuvarande arbete (som jag eg är överkvalificerad till) har erbjudit mig en förlängning på en månad. Och jag som hela tiden dolt min mage förstår att troligen blir det inte mer efter den månaden för det börja synas regält.
Som från ovan har jag fått ett fantastiskt erbjudande från en riktigt eftertraktad arbetsplats, där jag skulle få syssla med precis det smala området jag utbildat mig till. Men erbjudandet gäller bara en praktik om 6 månader - bebisen kommer om 4:a månader. Jag har kollat jämos hemsida och jag har lagen på min sida om jag kan arbeta mer än hälften av en visstid...men jag kan anta att det kommer att bli riktigt sura miner...Kanske de tom sparkar ut mig, ger mig dåligt omdöme, dåliga referenser etc.
Alternativet för mig just nu är att bli arbetslös och jag har bara två månader kvar att stämpla, vilket sätter mig i en situation där jag blir helt utan ersättning, måste ner ca 9 000kr i månaden, dvs kanske tom flytta från hus. För att inte tala om föräldrarförsäkringen, den kommer att öka flera tusen om jag tar praktiken men minska med jag vet inte hur mycket om jag blir arbetslös och utförsäkrad.
Tredje alternativet är ytterliggare ett jobb, ett statligt jobb, kvalificerat, bättre betalt än de båda andra, men jag kommer att hamna i ett fack som kommer att vara svårt att ta mig ur. Det är dock ett tills vidare jobb även om det inte är inom min nisch och ett ganska tråkigt område. Jag får besked om detta jobbet denna veckan och där kommer inte bli några sura miner över en bebis.
Vad tusan ska jag göra, bita i det sura äpplet och hävda min rätt för karriärsjobbet som kan ge mig fantastiska chanser framöver. Eller vara ärlig, lojal och tala om att jag är gravid och bli arbetslös och kanske gå från hem och hus. Eller rätta mig in i ledet, ta ett statligt kvinnojobb?
Jag gissar vad ni svarar...men den ångest det innebär att vara i en diskrimineringssituation är oerhörd och jag har bara bittra minnen trots att jag till slut vann den gången.
Tänk att varje gång jag är gravid ska det vara två månader åt skogen fel.
Och när vi bestämde oss för barn hade vi faktiskt gett upp hoppet om att jag någonsin skulle få ett jobb. Efter 1 1/2 års arbetssökande var jag ganska säker på att bli en välutbildad hemmafru.
Trollslandan:
Nu ar jag inne pa djupt vatten da det har med foraldraregler och sadant inte ar rikigt min grej... Men jag skulle nog ta "karriarsjobbet", praktiken. Om Du kan jobba 4 av 6 manader sa kan det vara en bra mojlighet for Dig och jag tror inte att dom skulle vaga ge Dig daliga referenser da det ser ganska illa ut om Du slutar samtidigt som Du ar mammaledig. En helt annan option skulle ju vara att jobba 4 manader vara hemma en manad och sedan jobba dina sista tva manader. Jag vet inte alls hur sadant fungerar i Sverige men har manga vaninnor som inte varit hemma mer an en manad efter som fott barn. Kanske inte alls ett alternativ for Dig men tja, kanske nagot som arbetsgivaren skulle tycka var ohyggligt ambitiost aven om det stannade som forslag mellan Er bada!
mlu
Jag har inte kollat exakt lagen, bara läst på Jämos hemsida att man har rätt till visstidsanställning om man kan vara där hälften av tiden eller mer. Men jag får ta och ringa och fråga dem för säkerhets skull.
Ditt förslag har jag faktiskt funderat på. Att erbjuda dem att komma tillbaka efter mammaledigheten, eller försöka vara där i två månader ganska snart efter förlossningen. Jag har ett barn sen tidigare och jag vet hur fantastiskt det är att kunna amma sitt barn de första 4-5 månaderna och hade gärna inte missat det. Det blir svårt att upprätthålla det om man bara är hemma sen kväll. Avbryter man efter en månad blir det troligen omöjligt att få igång igen... Nätterna blir också hemska i början, så man sover inte så mycket, vaknar mest och matar hela tiden. Speciellt efter den första månaden så bruka barnet sova mindre. Viljan kommer att vara hos barnet.
Men det finns ju flaskbarn och barnet tar ju absolut inte skada av det. Pappan kan lika bra fixa all närhet och sånt. Men oavsett om man ammar eller ej så knyter man så viktiga band i början att det går mig så emot att inte vara där i alla fall 5-6 månader.
Jag vet att i många länder är man inte hemma mer än en månad eller ett par månader. Beundransvärt, men är det att eftertrakta egentligen...I endel länder kan man ta med sig barnet eller i alla fall så har man nån som kommer med ungen när den ska matas... Kanske inte funkar på en byrå direkt...
Min man skulle bli överlycklig om han fick vara hemma men vi vill nog båda att jag ska ta första tiden...på grund av vissa främre attribut som han saknar.
Vilket dilemma Trollsländan. Förstår till fullo om du vill vara hemma med ditt barn det första halvåret. Jag fattar inte att man orkar gå tillbaka så tidigt som efter 1 månad. Har sett mina vänner som har fått barn...och de var inte pigga.
Min åsikt är att du absolut ska ta något av de alternativen som tryggar er ekonomi. Ni ska ju inte behöva sälja och flytta pga att ni ska ha barn. Som jag förstod det fanns det två alt. där det ena är drömjobbet och det andra ett ekonomiskt bra alternativ men inte något drömjobb. Självfallet låter då drömjobbet bäst men samtidigt förstår jag om de blir sura om du går efter 4 månader...vem vet du kanske föder för tidigt och det bara blir 3 månader. Skulle det vara svårt för dem att hitta en som hoppar in för 2 månader?
Samtidigt ska du ju tänka på DIG och inte på DEM. Men jag vet inte hur stor din bransch är...blir de riktigt sura så sprids ju rykten ganska så snabbt. Jag har alltid lärt mig att ärligthet och att vara rak på sak vinner i längden. Vill i alla fall tro det. Kanske de vill ha dig i alla fall trots graviditet. När är det man är skyldig att meddela att man är gravid för sin arbetsgivare. Har för mig att det är vid en viss månad.